Inte längre säkert att demonstrera mot fascismen

Den 30/11 brukade jag, med början i mitten av 80-talet se till att vara nere på stan för att med min närvaro (i sällskap av många, många andra) tyst protestera mot den högerextrema demonstration som brukade förpesta gatorna med sina xenofoba, människofientliga budskap. Men, fredliga motdemonstrationer är inte längre den gängse modellen.

Numera bör man hålla sig inne, för nu har AFA kommit med i bilden. AFA tycker att det bästa sättet att protestera mot högerextrema mörkerkrafter är att vandalisera och bruka våld. Personligen tror jag verkligen inte att det är det klokaste sättet - det skadar mycket mer än det hjälper. Jag är säker på att man skulle vinna mycket mer om alla vi som inte tycker att de högerextrema idealen hör hemma i en modern demokrati skulle samlas, och genom vårt blotta antal visa hur många fler än brunskjortorna vi är.

Men, så länge AFA har tagit till sin uppgift att leda motdemonstrationer mot extremhögern är vi många humanister och antifascister som hellre stannar hemma.

Här kan man läsa andra bloggare: Röda Malmö, som diskuterar hur polisen skyddar demokratins fiender, Biology & Politics, som undrar varför AFA genom sitt beteende närmast går de högerextremas ärenden, Svensson, som säger att vänstern gör rätt i att protestera mot de högerextrema, men använder fel metoder, och sist men inte minst Jinge, som skriver hur alliansen bäddat för, och banat väg för den extrema högern.

Läs även andra bloggares åsikter om 30 november, demonstrationer, fascism, nazism, rasism, kravaller, motdemonstrationer

Jon Knudsen vs. Yakub Abdellahi

Tänk om... Jag säger bara tänk om. Tänk om den som uttalat orden att det är som att dyrka satan om man pyntar med tomtar hade varit muslim. Vilket ramaskri! Men, nu var det gudskelov inte det, utan en helt "vanlig" präst från Danmark vid namn Jon Knudsen.

Som sagt, tänk om den som uttalat orden hade varit imam och hetat Yakub Abdellahi eller något liknande. Då hade hela samhällsapparaten genast gått till angrepp och krävt ursäkter, förbud mot islam eller sett hela den kristna västerländska traditionen vara på väg mot sin snara undergång. Därför tycker jag att det är så skönt att aftonblaskan väljer att publicera detta provocerande uttalande från en kristen präst.

Om inte prällens uttalande visar på att varje individ har sin egen tolkning av religionen vet jag inte vad som skulle kunna göra det. För, jag är övertygad om att 99,5% anser Knudsens utspel vara befängt för att inte säga galet.

Jag skulle önska att de människor som är snara att döma sin nästa bara för att denne råkar tillhöra en annan kulturell sfär, eller bekänner sig till en annan religion minns detta nästa gång de får lust att anklaga en hel religion för att ha bisarra åsikter, och i stället se skillnad på sak och person. För lika lite som alla kristna runt jorden anser att Knudsen har rätt, lika lite anser alla muslimer att terrordåd i islams namn är rätt väg att gå för att uppnå målet.

Jämställt och jämlikt i all ära, men...

Vad gäller jämställdhet och jämlikhet i ett förhållande rekommenderar jag er att läsa inlägget hos Tango för enbenta. Bättre än så kan det inte sägas.

Hur är det egentligen med skottar och kiltar?

Om man, som SvD idag har en lång artikel om myter kring skottar, tycker jag det minsta man kan begära är att de avslöjar, en gång för alla, vad en man egentligen har under kilten - om ens något alls.

Tyvärr har jag, trots mitt internationella umgänge ingen skotte i bekantskapskretsen, så jag har ingen att fråga. Jag tror inte heller att Blondinbella, Kenza, eller Kissie vet även om jag skulle drista mig att fråga. Kanske har skotten ingenting alls under kilten, bara för att han ska kunna onanera lätt, där han sitter och läser en sexnovell med gummistövlar på. För att han skulle ha stayups därunder utesluter jag helt. Inte heller tror jag att kilten har någon inbyggd dildo.

Eller, vad tror du? Tror du att tjuvlyssnat vet?

Nu har jag lyckats skriva ett inlägg som inkluderar de flesta av de mest sökta orden hos Bloggportalen, och dessutom fått in ett antal poppis bloggnamn i det. Allt är så klart ett experiment, för jag vill se i hur stor grad sådant här spelar roll. Men, ändå vet jag inte vad en skotte har under kilten...

Dags för nytt förhållningssätt!

I Schweiz ska man nu folkomrösta om att släppa cannabis fritt, och om att man ska tillhandahålla befintliga heroinmissbrukare med heroin. Rent spontant hoppas jag att de säger ja.

Cannabiset hoppas jag på därför att det förutom som berusningsmedel även har medicinska effekter; inte minst som smärtlindring för många cancerdrabbade och andra individer drabbade av kronisk värk. Vad gäller heroinet tycker jag det är en bra idé, för jag inbillar mig att statligt administrerat heroin håller hög klass, och att det därigenom skonar missbrukarnas liv genom förgiftningar och överdoser.

Jag undrar om, och i så fall när, vi kan hoppas på en uppluckring i det svenska lagsystemet, så att i alla fall cannabis kan klassas som läkemedel och inte bara som narkotika.

Fel, fel, fel!

Visst var det en tragedi det som inträffade på WalMart-varuhuset igår, när en anställd trampades ihjäl av en reatokig folkmassa. Men, att därifrån gå till att via övervakningsfilmer försöka hitta de skyldiga till händelsen låter bara helt befängt, tycker jag. Man kan inte peka ut en, eller ett par skyldiga individer i en hel folkmassa. För alla som har vistats i hård trängsel vet hur det går till. Antingen man själv flyttar på fötterna eller inte förs man, av trycket bakifrån framåt. Att då peka ut den eller de vars fötter utdelade de dödliga trampandena på den anställde blir en väldigt konstig tanke. Nu är det ju visserligen USA med sina konstiga lagar som vi pratar om, men frågan är om inte det här faktiskt tar priset om underliga tolkningar, i alla fall på länge.

Dagens MVU gjord med vänster hand?

Dagens MVU (Mycket Viktiga Undersökning) har undersökt sambandet mellan lön och om man är höger- eller vänsterhänt. Högst förvånande föreligger en löneskillnad faktiskt. Medan de vänsterhänta männen tjänar i genomsnitt 5% mer än sina högerhänta kollegor råder motsatta förhållanden för kvinnor - där är det de högerhänta som tjänar bäst.

Jag måste därmed ge en eloge till mina föräldrar som lyckades skapa optimala inkomstmöjligheter för mig och min bror. Jag är högerhänt, medan min bror vänsterhänt. :-D

Ett lurigt försök av skivbolagen att skapa ett lagbrytarregister?

Mot bakgrund av de integritetskränkande lagförslagen FRA och IPRED kan jag inte bli annat än högst misstänksam mot sajten Spotify. Spotify är en streamande kanal dit skivbolagen själva får bidra med material, och som folk kan lyssna på - efter att ha registrerat sig. Det är just denna registrering som får mig att börja ana ugglor i mossen.

Spotify har inte funnits så där jättelänge, och jag tycker att tajmingen i medial uppmärksamhet är lite för bra för att vara helt slumpartad. För, om jag vore ett skivbolag, som eventuellt skulle få chans att själv lagföra illegala nedladdare skulle jag se det som ett gyllene tillfälle att lura dessa musikintresserade nätanvändare att registrera sig på en sajt där man kan lyssna. Vill man lyssna vill man kanske ha. Och, vill man idag ha musik är förstaalternativet inte alltid att gå och köpa skivan, utan ladda ner den. Vore det då inte bra, som skivbolag att ha ett färdigt register över människor som är ute efter nätmusik, så att man har några att börja undersöka så snart lagen är stiftad?

För mig är det alltför mycket av samband för att bara vara en slump för att inte göra kopplingen, så jag avstår Spotify, i likhet med andra musiklyssnarsajter där man måste registrera sig. Törs du fortsätta visa ditt musikintresse online, eller ser du samma konspiration som jag?

Läs även andra bloggares åsikter om FRA, IPRED, nedladdning, musikindustrin, skivbolag, lagar, myndighetskontroll, integritet

Nygammalt nytt och gammalt

Att köpa sina julklappar på loppis är en alldeles strålande idé! För, precis som familjen i aftonblaskans artikel om saken framhåller är föremålen man köper och ger bort nya för mottagaren, oavsett prylarnas faktiska ålder.

Jag har själv under ett antal år tillämpat principen att köpa saker på second hand, Tradera, Kupan eller loppisar/bloppisar, och ingen har hittills tagit illa upp. Varför skulle man förresten det? Människor som aldrig har handlat på loppis kanske föreställer sig en massa fullständigt värdelösa prylar, nednötta bortom igenkännlighet, och idel föremål som borde ha hamnat på tippen i stället. Visst finns denna typ av prylar på loppis, men även saker som är i princip oanvända, i nyskick och fullständigt brukbara en mycket lång tid framöver. Varför då betala tiofalt mer för samma sak, bara för att få ett kvitto ifrån en "riktig" affär på grejen? Dum konsumtion är vad det är.

I synnerhet i år, med resultatet av den ekonomiska utslagningspolitiken och den internationella finanskrisen i plånboken, är loppisar och nätauktioner räddningen för att det överhuvudtaget ska bli några julklappar köpta i denna familj. För, jag törs inte riktigt hoppas på det extra barnbidrag som både (s) och (v) tycker bör betalas ut inför julen.

Till alla er som kommer att tycka att det är en fråga om prioriteringar, att alla har råd att köpa julklappar till sina barn kan jag säga direkt att om man har levt på marginalerna en lång tid finns det inga utgifter kvar att prioritera bort, och alltså inga pengar att trolla fram till julklappar.

Läs även andra bloggares åsikter om jul, julklappar, begagnat, loppis, bloppis, Tradera, ekonomi, finanskris, shopping, second hand

Drogpåverkade Duracell-kaniner och allvarliga symptom

Så åkte han då ut, den lille tonårsgrabben som är långt ifrån torr bakom öronen. Ja, självklart pratar jag om Johan Palm och Idol. Vecka efter vecka har vi sett honom överleva sig själv, medan han har konkurrerat ut andra, betydligt mer habila sångare och sångerskor. Det är en charmig liten kille, inte tu tal om saken, men sjunga är kanske inte riktigt hans grej - i synnerhet inte förrän rösten är färdigformad efter genomgånget målbrott. Å andra sidan är jag i fel generation för att kunna uttala mig om hans eventuella förtjänster; det är mer dotterns sak - hon är i alla fall i rätt ålder för att potentiellt kunna drabbas av den Johan-feber, som vi igår kunde se yttrar sig genom hysteri, tvära känslokast och förlorande av medvetandet; ganska allvarliga symtom, med andra ord. ;-)

Det största antiklimaxet med gårdagens sändning var annars för mig de förväntningar kvällstidningarna hade byggt upp inför skandalartade framträdanden på och med Carola. Vad annat kunde man vänta sig efter rubriker som "Carola vill stoppa inslag i Idol", och "Carola vägrar delta i Idol"? Emellertid blev jag oerhört besviken under och efter sändning igår, eftersom jag inte såg maken till skandal i de filmade inslagen med hela Sveriges pseudojesus. Jag hade väntat mig att hon åtminstone skulle tafsa Kevin mellan benen, svära en lång ramsa, eller åtminstone sjunga rejält falskt. Inte då. Det mest upprörande med hennes deltagande var snarast den fullständiga brist på improvisationsförmåga som hon visade under sitt kommenterande av framträdandena. Och, ska tilläggas, hennes filmade klädombyte som lär ha gått ut direkt i websändningen av programmet. Eftersom jag hellre ser tv-program på tv än på nätet missade jag detta inslag. Men, jag kan inte säga att jag sörjer det. För, som sambon så vist konstaterade: "Varför ska man filma i logerna under klädbyten?"

Kevin, den lille hoppjerkan fortsatte som en drogpåverkad Duracell-kanin genom tävlingen. Och, precis som flera andra bloggare kan jag inte låta bli att tycka att hans deltagande är lite orättvist. En etablerad artist - dessutom äldre än många av de andra - tävlar mot fullständiga amatörer. En billig affär för skivbolaget, i och för sig. Han har fått den skolning man behöver som nyetablerad artist, och kommer förmodligen inte att kosta dem speciellt mycket förutom skivinspelningen.

På tal om skivinspelningar undrar jag djupt över en sak; nämligen hur Anders Bagge på stående fot kunde lova Johan Palm ett skivkontrakt efter sändning igår, när Baggen tidigare har gått ut i media angående Lars Eriksson (som fick ett likadant erbjudande under auditionturnén) och talat om att de inte ens får diskutera en eventuell skivutgivning så länge Lars Eriksson är bunden av sitt kontrakt med Idol-produktionen. Jag förstår inte skillnaden mellan Johan och Lars i detta avseende - förutom då att jag tycker att Lars Eriksson är betydligt mer intressant som artist.

Läs även andra bloggares åsikter om carola, idol, kevin, tv4, johan palm, lars eriksson, skandaler, anders bagge

Storlek som kanske har betydelse

Om man ska tro dem själva är fransmännen de som har störst. Grekerna tillhör dem som inte är lika lyckligt lottade, återigen om man ska tro dem själva. En kondomtillverkare har genom en enkätundersökning tillfrågat ett antal europeiska män hur stora kondomer de själva anser sig behöva för att de ska passa deras organ optimalt.

Antingen finns det en biologisk skillnad, eller så överdriver fransmännen - skillnaden mellan måtten som uppgavs av fransmän och greker skilde sig i alla fall drygt tre cm till fransmännens fördel (eller kanske till fransyskornas fördel... :-)).

Samtidigt kan man läsa om en kaka under det illustrativa namnet F-cup Cookies som påstås förstora brösten vid en så måttlig konsumtion som 1-2 om dagen. Tro vad man vill om det.

Ovilja att hjälpa, eller sätt att minska alkoholkonsumtionen?

Tänk vad man som alkoholmotståndare kan ta till för argument. Det senaste sättet i Storbritannien är att man har börjat uppge hur många kalorier alkoholhaltiga drycker innehåller, för att på så sätt försöka få ner konsumtionen. Lycka till, säger jag.

Bara en hårsmån längre ner på nätsidan hos aftonblaskan upprörs en debattör över det faktum att kvinnohälsoproblem är eftersatta inom svensk sjukvård. Som exempel tar hon det skamfyllda tillståndet inkontinens - ett problem som drabbar väldigt, väldigt många och som man kan behandla medelst operation - om landstingen börjar prioritera problemet.

Någon gång tidigare läste jag att inkontinens bland kvinnor ökar om vätskeintaget gör det - så egentligen kanske landstingens ovilja att komma till rätta med den svenska kvinnliga inkontinensen inte är mer än ett sätt att försöka få ner den kvinnliga alkoholkonsumtionen i Sverige... ;-)

Kontraproduktiva djurrättsaktivister

Jag måste erkänna att jag inte förstår mig på de metoder djurrättsaktivister ibland tar till. I mina ögon orsakar de många gånger bara mer skada än nytta med sina aktioner. Otaliga gånger har vi hört om minkar och illrar som släpps ut från farmarna - helt utan möjligheter att klara sig i det vilda. Det senaste exemplet rapporterades det om under gårdagen; en grupp djurrättsmänniskor gav sig på en hönsfarm i västra Finland och förstörde ventilationssystemet i hönshuset - med konsekvensen att 5000 höns dog. Är det verkligen att hjälpa djuren? På grund av aktioner av dessa slag har jag väldigt svårt att ställa mig bakom och stödja djurrättsaktivisterna - de verkar ju skada oftare än de faktiskt hjälper...

Läs även andra bloggares åsikter om djurrättsaktivism, minkar, hönsfarm

Jag vill kunna välja själv

Och, så har då terrordåden i Mumbai fått en svensk anknytning - terroristerna lär ha ringt ett samtal via en mobil de lånat/konfiskerat av en svensk tjej som bodde på ett av hotellen de angrep.

Tyvärr måste jag anta att denna lilla detalj är det som avgör vidare publicering kring attentatet i Mumbai - för vem vet? Kanske hade någon av terroristerna på sig en keps det stod Volvo på, eller något annat som gör att det finns svenskintresse av att rapportera kring nyheten.

Jag blir så förbannad på media då de hela tiden prioriterar bort stora nyheter av världsintresse, bara för att inga svenskar är inblandade - eller hur de skulle välja att blåsa upp att en kanot kantrat i Nya Guineas inland och en svensk råkade få en kallsup, och i stället prioritera bort att 2000 människor den senaste veckan har omkommit i stridigheter i något avlägset land, för att där inte fanns några svenskar närvarande.

Jag vill själv avgöra vilka nyheter jag tycker är intressanta. Denna fullständiga fixering vid svensk inblandning eller inte tycker jag är oerhört frustrerande, samtidigt som den stärker min skepsis mot etablerad medias urvalskriterier.

Det kryllar av entreprenörer med välsmort munläder

En av de senaste "affärsmännen" med oralt väloljat skinn måste den kines anses vara, som lyckades lura till sig ungefär tre miljarder kronor från människor som hoppades kunna göra sig storkovan på att föda upp... myror! Är det bara jag som kommer att tänka på den gamla slagdängan "Allting går att sälja med mördande reklam"? I detta fall var det emellertid affärsmannen som bestraffades med döden.

GeKås, släng er i väggen!

Jag ska aldrig, aldrig gnälla igen över att det är mycket folk i det lokala shoppingcentret, eller att man ibland får stå i kö för att bli insläppt på GeKås i Ullared. Så länge folk inte blir ihjältrampade, och butiken efter öppethållandet ser likadan ut som före är trängseln inte så farlig...

Med tanke på trängseln är det inte oviktigt att hålla rapporterna om finanskris och recession i bakhuvudet. Hade trängseln varit lika stor, och människors närmast djuriska instinkt att fynda på rea varit lika stor även i en bättre ekonomisk situation?

Från blått till brunaste brunt - del II

Precis som Tango för enbenta konstaterar i sin blogg fortsätter moderaternas anpassning till de högerextrema idealen, så till den grad att man lägger förslag som går stick i stäv med tidigare moderat kritik mot forna regeringars invandringspolitik.

Ingen kan väl ha missat dagens "fantastiska" utspel till en ny syn inom flyktingmottagandet; att den som bor på, av regeringen iordningsställda förläggningar ska belönas för att han/hon kostar staten pengar genom att få en högre ersättning än den som ordnar sitt boende på egen hand (hos en kompis eller släkting) och därför får lägre ersättning. Hur i helsike får man ihop det? Och, på vilket sätt stimulerar denna åtgärd den andra princip moderaterna så ofta framhåller - att flyktingen/invandraren själv måste ges möjlighet att ta ansvar för sitt eget liv?

Det är en sak om moderaterna anser sig nödgade att anamma icke-demokratiska ideal, piratkopierade från svennedemokrater och annat pack (IPRED och FRA kan väl ta sig en titt på detta...?), för att ha tillstymmelse till en möjlighet att vinna valet 2010, men ett tips är att kontrollera så det nytillkomna stöldgodset inte så uppenbart som detta går emot den egna partilinjen.

Jag hoppas svenska folket ser vad som är på väg att hända, och ställer sig upp och säger NEJ!

Credo enligt Anna G Rahm

Det är lite lustigt, men samtidigt förbaskat tragiskt att läsa de kommentarer mina inlägg igår resulterade i. (Om du händelsevis missade dem kan du läsa dem här: 1, 2, 3, 4, 5, 6.) Jag stod upp för invandring, för rätten att behandlas humant, med respekt, och rättvisa. Och, jag ställde mig mot ett korståg mot islam, som jag redan ser har börjat med anledning av terrordåden i Bombay, überministerns och hans packs utspel för särbehandling av invandrare, och anammande av högerextrema ideal. Eftersom jag ser tydliga tecken på - i en tid av ekonomiskt svårmod, då ideal som medmänsklighet och solidaritet med de svaga får stå åt sidan till förmån för fördomsfullhet, egoism och bristande omsorg om svaga - en institutionaliserad acceptans av förtryck, intolerans, och segregering; en utveckling lik den som hände i 30-talets Tyskland, vilket jag också drog paralleller till - fick jag höra att jag överdrev - precis som de som varnade för utvecklingen i politiken i Tyskland på 30-talet...

Direkt anklagas jag för att vara svenskfientlig, motståndare till västvärlden, och en soffsittare som aldrig har sett "verkligheten" så som den egentligen ser ut - enligt människor med högerextrema uppfattningar. En kommentatör ansåg att jag skulle flytta till ett invandrartätt område, vilket enligt honom, genast skulle få mig att inse hur felaktiga mina ställningstaganden var. Dessutom antydde man att jag aldrig kunde ha träffat någon levande representant för "det stora hemska utlandet" eller "den främmande terrorreligionen" som jag så ivrigt försvarar.

Jag tycker att det är intressant att man som xenofob anser sig kunna dra slutsatser om hur jag har levt mitt liv, var jag har levt mitt liv - alltså vilken adress jag bor på, och hur mitt umgänge ser ut utifrån vilka ställningstaganden jag gör här i min blogg. Håller ni inte med?

Utan att gå in närmare på detaljer kan jag för de bekymrade individer med motbjudande människosyn som har uttalat sig i liknande ordalag avslöja att jag inte behöver flytta någonstans eller ändra mitt umgänge. Jag bor i ett område där tolerans för människan, trots olika etniskt ursprung, religiös övertygelse och skilda referensramar genomsyrar boendet och den interhumana kontakten. Jag bor i ett område där barnen redan i en tidig ålder lär sig se bortom hud- och hårfärg, skilda traditioner och olika levnadsregler. Och, jag trivs alldeles utmärkt med det! Mitt umgänge styrs, till skillnad från etnofoba individers, av vilka människor jag trivs med - oavsett etnisk, religiös eller politisk uppfattning och bakgrund - snarare än vilket ursprung dessa människor har.

Jag, och min familj är redo att möta framtiden - den framtid där människor lever i ett samhälle präglat av ömsesidig respekt, nyfikenhet och villighet att lära, snarare än av fördomsfullhet, och den inbilska övertygelsen att allt nytt och främmande automatiskt är skadligt, hotfullt och av ondo. Jag kan bara beklaga alla de individer som inte vill inse att framtiden med det multikulturella samhället redan är här, och som är för rädda och osäkra för att våga ta del av det. Er tillvaro kommer att inskränkas mer och mer - det etnocentriska levnadsrummets utrymme krymps dag för dag. Låt inte fördomar och rädsla kontrollera er tillvaro, utan anamma livet och våga leva!

Läs även andra bloggares åsikter om främlingsfientlighet, tolerans, integration, multikulturellt samhälle, mångkultur, moderaterna, högerextrema, intolerans, fördomsfullhet

Varför finns det mest intressanta inte med?

68 cm. Ja, så lång är (eller var, rättare sagt) världens högsta tuppkam. För mig som trodde att tuppkammen dog ut 1987 är det ett helt fantastiskt rekord - eller snarare fantastiskt att det har slagits nu, år 2008. Men, som alltid i såna här reportage får man inte veta det mest intressanta; nämligen vilka stylingpreparat som fungerar bäst om man vill ge håret sådan stadga som en tuppkam trots allt kräver... Vet du, möjligen?

Från blått till brunaste brunt

SvD publicerar idag ett uttalande av überministern själv där han försvarar det befängda invandrarkontraktet. Samma tidning (via e24) har också en artikel under titeln: "Chefen kan vara en hälsorisk"... Är det bara jag som ser vilken oerhörd hälsofara überministern utgör för svenska folket i sin position som chef för landet?

MUMS för kropp och öga

Belåtet konstaterar jag att svart skinn åter är i ropet. Det finns inte många saker som bättre får mina fantasier att löpa amok, och lustan att kravla fram ur sin dvallika vintertillvaro som en man med rätt attityd klädd i svart skinn. Mums!

Terror igen, del 2

Terrordåden i Mumbai kommer förmodligen, precis som Jinge så klarsynt skriver i ett inlägg idag, att leda till en demonisering av islam och muslimer precis som skedde efter t.ex. terrorattentaten i USA 11/9.

Genom sådana här händelser anser sig gemene man ha fått argument och vatten på sin kvarn för att döma ut sin granne hemma i trappuppgången som en lägre stående varelse, eller se ner på busschauffören för att han har ett annorlunda utseende, förakta pizzeriaägaren på hörnet för att han har "mörka drag" och ett "arabiskklingande" namn.

Majoriteten av muslimerna, som minst lika kraftigt som resten av världen upprörs över att terrordåd pågår och besudlar namnet på en religion de fötts in i måste plötsligt försvara och ställs till svars för angriparnas handlingar (bara för att de råkade kalla sig Deccan Mujahideen), och förklara hur det kan komma sig att deras religion "tillåter" vettvillingar att döda oskyldiga människor.

Lika lite som jag varken vill eller kan försvara eller förklara alla de övergrepp som sker i kristendomens, eller den västerländska demokratins namn, ska mina muslimska medmänniskor tvingas stå till svars för idioterna som, med religionen som täckmantel, utför dåd riktade mot civila, oskyldiga människor.

Partiet som gick från blått till iögonfallande brunt

Det behövde inte gå mer än bara några timmar sedan jag skrev mitt förra inlägg med anledning av att moderaterna, ett efter ett, håller på att ta över extremhögerns argumentation, åsiktsbas och starkaste paroller innan nästa diskriminerande utspel gjordes av den dumdristigt stolte brunskjortebäraren inom moderaterna, Per Schlingman. Denna gång rör det bistånd. Schlingman vill krympa detta från 1% av BNP till 0,7%. Masungo skriver så bra om det att jag föreslår att ni läser hans inlägg. Birger Schlaug ger en kommentar till det i en fotnot till ett inlägg om en helt annan sak. Fotnoten är också bra. :-)

Som jag skrivit tidigare är det föga förvånande att alla dessa moderata utspel som riktas mot omvärlden - alltså den omvärld moderaterna själva inte direkt kan tjäna några pengar på - och dess invånare som kommer till Sverige i jakten på asyl kommer just nu i en tid av internationell ekonomisk kris; dåliga tider i landet i stort är den bästa grogrunden för fördomsfullhet, egoism och bristande solidaritet.

Läs även andra bloggares åsikter om fördomsfullhet, egoism, bristande solidaritet, bistånd, per schlingman

SJÄLVKÄNSLA KAN INTE KÖPAS FÖR PENGAR

Jag är så glad att jag inte bor i Storbritannien, eller att min käre bäste hälft är engelsman - risken skulle ju då vara stor att han skulle tillhöra de 20% av engelsmännen som öppet erkänner att de tycker att skulle vilja att deras partner ska genomgå en plastikoperation. Fast, det är inte hela sanningen, förstås.

Till den bättre hälftens försvar måste jag säga att han är en större man än så, med en syn som förmår genomskåda yta, och uppskattar en människa för dess väsen snarare än för eventuella yttre kvalitéer, även om sådana gärna också får finnas som en bonus.

Om någon skulle drista sig att föreslå mig en plastikoperation kan du lita på att denne skulle få en rejäl spark i arslet så hård att tåhättan på kängorna skulle peta ut någonstans i bröstvårtehöjd på honom.

Plastikoperationer för mig är något man genomgår efter ett trauma av något slag; en brännskada, en mastektomi, en bilolycka eller liknande - inget man gör för att man ska "må bättre". Att tro att man skulle må bättre i sig själv efter att man har tagit bort tre hårfina kråksparksrynkor kring ögonen, fyllt i lite silikon i läpparna så att man ser vanskapt ut, eller gjort en vaginaplastik är bara helt absurt.

Självkänsla och -respekt kan inte köpas för pengar, eller ordnas med en skalpell och försnillande plastikkirurger.

Hemspråksundervisning är en investering för framtiden

Ja, det är väl klart som sjutton att undervisning i olika ämnen på modersmålet ger bättre resultat än undervisning på ett andra- eller främmande språk. Hemspråksundervisningen måste därför självklart finnas kvar, och satsas på - om man vill att alla elever i den svenska skolan ska få mer jämställda förutsättningar för att lyckas uppnå hyfsade resultat och inhämta mer än elementära kunskaper. Jag tycker att det bevisas klart och tydligt av det DN skriver idag, att elever som går på hemspråksundervisning till och med har högre betyg i genomsnitt än barnen med svenska som modersmål.

Hemspråkslektionerna är ett gyllene tillfälle, inte minst i de naturvetenskapliga ämnena, att få komplicerade fenomen förklarade och tydliggjorda. För, att tvingas kämpa med att dels lära sig nya faktakunskaper och dels kämpa med språket man ska lära sig det på (svenska i det här fallet) blir för många barn en övermäktig uppgift, och dessa barn tvingas därför lämna grundskolan utan godkända betyg som kvalificerar till gymnasiestudier - något som i än högre grad skulle bli synligt om man rationaliserar bort hemspråksundervisningen.

I många, i synnerhet afrikanska länder, tillämpar man systemet med att från årskurs 6 undervisa helt på ett främmande språk - antingen majoritetsspråket i landet, eller det gamla kolonialspråket - trots att man tidigare oftast inte ens har läst språket i fråga. Mångas kunskaper lämnar därför mycket i övrigt att önska.

Men, det är knappast individen själv som kan klandras för att han/hon inte lyckats tillägna sig erforderlig kunskap när verktygen för att ta till sig den samma inte har erbjudits. Och, det skulle vara tragiskt att se samma utveckling för skoleleverna här. För framtidens skull bör hemspråksundervisningen få fortleva och kosta pengar - det är en investering på sikt.

Läs även andra bloggares åsikter om hemspråk, betyg, grundskola, lika villkor

Inte det hårdaste straffet jag har hört talas om

Idag rapporterar aftonblaskan att man i USA kan bli dömd till att lyssna på Barry Manilow. Jag måste emellertid vidhålla att det inte låter som ett så jättefarligt straff. Visst är det slickat, ibland överdrivet smörsåsigt, men man måste ändå erkänna att han är ganska bra på att snickra ihop en låt.

Läs även andra bloggares åsikter om barry manilow, ovanligt straff

Calle behöver ingen mössa idag - hett om öronen ändå

Carl Bildt har mycket att göra idag. Dels tvingas han förmodligen fortsätta försvara hur det kommer sig att han och hustrun inte skattar för sin barnflicka i Sverige, och dels fördömer han å det skarpaste terrorattentatet i Mumbai. Heter man Calle Bildt har man det hett om öronen idag - kanske en fördel med tanke på att det är lite kyligt ute...

Den långa (irr-)vägen till diagnos

I SvD slår man idag stort upp det att olika läkare ställer olika diagnos, och kallar sjukdomar för olika namn beroende på i vilket land de verkar. Som om det skulle vara en nyhet. Själv fick jag ett otaligt antal diagnoser innan läkarna till slut, efter 4½ år, enades om den slutliga diagnosen. Jag tänkte ett flertal gånger under de år då läkarna höll på att käbbla kring diagnoser, och kasta fram den ena mer absurda än den andra, på vilken tur det var att jag inte är lagd åt det hypokondriska hållet! Jag menar, vem skulle inte ha blivit lite knäckt av att få veta att man kanske, möjligen, eventuellt, fast troligen, och med viss sannolikhet kan vara drabbad av:

borrelia
hjärntumör
ischias
kroniskt ryggskott
MS
multipla diskbråck
migrän i knät (JA! En läkare sa faktiskt till mig att det var sjukdomen jag led av!)
reumatism
"lösflytande" tumörer i ryggmärgskanalen
vänsterarmssyndrom (JA! En läkare kallade min sjukdom för det!)

Slutligen förkastade man samtliga dessa diagnoser - ingen av dem hade några som helst stöd i undersökningar - och enades om fibromyalgi. Visst känns det som att medicinen är en trygg, och helt pålitlig vetenskap...?!

Gospel och schmospel

Idol ska enligt tidningarna ha gospeltema denna fredag. Direkt när jag läser vilka låtar de aspirerande idolerna ska sjunga infinner sig ett enormt problem. De har nämligen inte valt EN ENDA GOSPELLÅT! För att kunna lansera ett tävlingsmoment som tillhörande en viss genre tycker jag att man i alla fall borde se till att de stackars tävlanden får välja bland låtar som tillhör denna genre. Är det för mycket begärt ens av tv4?

Läs även andra bloggares åsikter om idol, gospel

IPRED stöter på patrull ifrån allt fler

IPRED-lagen har stött på patrull, inte bara i bloggosfären. Nu rapporteras att beslutet inte kommer att kunna fattas idag, som planerat, utan att man måste avvakta. IT-säkerhetsexperter säger samma sak som jag tidigare har invänt, nämligen att IPRED-lagen kommer att innebära att oskyldiga människor kommer att lagföras för brott de inte begått, och alliansens politiker är splittrade. Att man dessutom har arroganta skitstövlar som propagerar för införandet av lagen hjälper dem inte direkt... Filmskapare, som inte riktigt verkar ha greppat vad IPRED innebär protesterar - fast mot att lagen inte kan fattas snart nog...

Frågan som osökt dyker upp i huvudet på mig då är om man inte borde förpassa lagförslaget till en papplåda längst in i arkivet, och aldrig mer ens diskutera frågan. Vore inte det det allra bästa?

Läs även: Oscar Swartz :: Texplorer, Enligt Min Humla, och Under den svarta natthimlen.

Från operadiva till schlagerprinsessa

Malena Ernman är en härlig figur. Operadiva ut i fingerspetsarna, men med en härlig humor och självdistans som hon ofta visar prov på då hon figurerar i olika sammanhang i tv-sändningar. Men, Malena i melodifestivalen? Jag vet inte det, jag.

Läs även andra bloggares åsikter om malena ernman, melodifestivalen

Terror igen...

Terrordåd! Så skriker förstasidorna på tidningarnas nätupplagor i natt. Denna gång är det Mumbai (ja, den staden vi en gång lärde oss hette Bombay heter numera så) som har fallit offer. Sju välsynkroniserade attentat ägde rum under gårdagskvällen mot platser som utmärks för att alltid hysa stora mängder människor; både indier och turister. Över 100 personer uppges ha omkommit, och så många som 900 sägs ha behövt uppsöka sjukhus. Eftersom jag tror på att söka information från källor så nära händelserna som möjligt rekommenderar jag ett besök hos The Times of India för mer information, och tätare uppdatering.

Samma dag kan man läsa om en FBI-rapport som har läckt ut om en påstådd planerad al Qaida-attack mot tunnelbanan i New York.

I synnerhet nyheten om den påstådda planen om en tunnelbaneattack (inget hände...) får mig att undra om inte, i synnerhet amerikanska, media tenderar att använda begreppet terror ytterst slarvigt och överdrivet bara för att sälja tidningar.

Läs även andra bloggares åsikter om Indien, terrorism, al Qaida, media

Tack Åsa, Lisa, Maria och Veronica

Jag bugar och bockar åt Åsa Petersens ledarkrönika i Aftonbladet, daterad 081127. Äntligen är det någon som ser vad moderaterna håller på med; att ta över och legitimisera de högerextremas rasistiska budskap. Tack, Åsa! Det senaste av en lång rad exempel är det "invandrarkontrakt" den största brunskjortan i moderaterna, Per Schlingman, har föreslagit, och som har hyllats och tagits emot med öppna armar av det politiska etablissemanget. Som jag har sagt tidigare är detta kontrakt fullständigt onödigt, och ett allvarligt symptom på institutionaliserad rasism. Vi har redan ett kontrakt som anger vilka ramar vi har att hålla oss inom för att fungera i det här landet; och det är Sveriges Rikes Lag. Denna är fullt tillräcklig, antingen man är etnisk svensk, flykting eller invandrare.

Lisa Magnusson tar i en välskriven krönika upp det kanske mest fundamentala för en lyckad integrationspolitik; nämligen att lyckas med att få de nya invånarna i landet att känna sig välkomna. Många människor ser inte till fenomenet integration som något ömsesidigt, utan som något som den nyinflyttade ensam ska stå för. Men, så är inte fallet. Integration är något som i högsta grad är en ömsesidig process; ett givande och ett tagande. Jag tror att det är just denna attityd som behöver bankas in i de svenska medvetandena, att man även som svensk måste bjuda till lite, att man inte längre tillämpar det fullständigt absurda fenomenet med assimilationspolitik (alltså där man strävar efter att hjärntvätta den nyhitkomne och ersätta alla traditioner, vanor, värderingar och åsikter med de "svenska" motsvarigheterna).

Maria Ferm har skrivit om hur moderaternas retorik osar främlingsfientlighet, Veronica Palm skriver om den absurda tanken med ett kontrakt om värderingar, och Sydsvenskan menar att denna moderata linje kan öka intresset för svennedemokraterna - något som jag verkligen tycker är en mardrömslik framtidsvision.

Läs även andra bloggares åsikter om invandrarkontrakt, institutionaliserad rasism, särbehandling, integration

Jag håller inte med!

Jag skrev redan igår om vad jag tycker om den föreslagna lagskärpningen angående sexköp i utlandet. Trots att både Tomas Bodström och representanter för polisen sällat sig till skaran som hyllar förslaget har jag inte ändrat uppfattning. För, som jag sa igår: om vi kräver att svensk lag ska gälla utomlands, och det ska bli möjligt för någon att, vid sin återkomst till Sverige, dömas för en handling begången utomlands, och som i det aktuella landet inte är kriminell måste vi acceptera att samma sak gäller i Sverige. Det tror jag som sagt inte att så många vill och tycker är acceptabelt - i synnerhet inte politikerna som gärna klappar sig själva på huvudet för den "logiska, välfungerande och tidsanpassade" lagstiftning vi har i landet.

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslag, Tomas Bodström, Norge

Om ansvar ger hög lön, varför inte till dagispersonalen?

Enligt en undersökning som Aftonbladet redovisade igår anser 42% av svenskarna att de arbetar hårdare än chefen - enligt blaskans egen poll på sidan var resultatet närmare 69%. Jag tycker inte att siffrorna är ett dugg underliga. Vem har väl någonsin sett sin chef slita i sitt anletes svett, och brottas med ständiga krav på ökad produktion, bättre kvalité och högre belåtenhet hos "kunden"?

Antingen man pratar tillverkningsindustri, detaljhandel, utbildning eller vård får man höra samma sak; chefen sitter där på sitt feta arsle och tjänar en jäkla massa pengar. För vad? Vad gör han eller hon som är så mycket mer värt än det arbete som utförs på golvet? Ansvar för verksamheten?

Om ansvar skulle premieras skulle hemmavarande föräldrar med ett gäng ungar vara betydligt bättre betalda! För att inte prata om alla dem som arbetar på dagis - underbemannade och med ansvar för stora barngrupper. Om inte de premieras bättre för sitt arbete finns det heller ingen orsak att de som glider runt i tillvaron i sin egenskap av chef ska ha en snuskigt hög lön. Så det, så.

Läs även andra bloggares åsikter om orättvisa löner, chefer, dagis,

TÄNK OM, TÄNK RÄTT, BEATRICE!

Det som inte borde ha varit mer än en norgehistoria, nämligen att Norge vill stifta en lag som gör det möjligt att lagföra norska medborgare i Norge för brott de begått (att de påstås ha köpt sex) utomlands, har uppmärksammats av representanter för vänsterpartiet och av Beatrice Ask. Båda parter anser det vara ett gott initiativ, och ställer sig inte helt främmande till att en sådan lag skulle stiftas även i Sverige. Att Beatrice Ask förespråkar en liknande lagstiftning i Sverige förvånar knappast, hon representerar ett parti som gärna kringskär svenskars göranden, men att vänsterpartiet gör det - trots att Gudrun Schyman och hennes vulgärfeminism har lämnat partiet - är långt mer förvånande. Har man i Rosenbad slutat tänka?


Konsekvenserna av denna lag skulle, likt det många andra bloggare skriver, bli helt absurda. För, om vi hävdar att svensk lag ska gälla oavsett vilket land vi befinner oss i måste vi acceptera andra länders rätt att tillämpa samma princip i Sverige. Plötsligt står vi inför ett samhälle som ser helt annorlunda ut än det vi har vant oss vid, och vars excellens politiker gärna ivrar för i internationella sammanhang. Rättigheter och skyldigheter som vi har kämpat så länge för att uppnå ska plötsligt bara gälla vissa människor boende i landet, i stället för som idag alla som bor här. Införandet av en sådan här lag skulle främst borga för en institutionaliserad anarki, där det rådande etablissemanget står maktlös i att skydda sina invånare samtidigt som man ser samma invånare falla offer för, det som i alla andra fall brukar kallas, en brutal, trångsynt och gammalmodig lagstiftning.

Det enda positiva, om än mycket långsökta, med förslaget är att det skulle generera en jäkla massa nya jobb. Nu kanske ni undrar vad jag menar, men det är inte alls svårt. Ni kan ju själva föreställa er hur många spioner det skulle krävas för att man skulle kunna hålla koll på alla svenska utlandsresenärer och se till att de inte bryter mot sexköpslagen. Inrättandet av svenska polisstationer i varje liten utländsk by, dit man sedan tidigare känner till att svenska turister åkt för att köpa sex, för man måste ju kunna anmäla brottet på plats...

Nej du, lilla Beatrice. Det är inte en så bra idé som du tror att stifta en sådan här lag. Tänk om, tänk rätt!

Läs även andra bloggares åsikter om sexköpslag, Beatrice Ask, Norge

Sex, not just on the beach

Idag kan man läsa att det förekommer att ungdomar utnyttjas sexuellt av sina alkohollangare. Detta rön fann polisen under höstlovsveckan då man hade speciell bevakning av langare. Rent krasst är det inte ett nytt fenomen; fler kvinnor än man kan ana har bytt sprit mot sex. Skillnaden nu är att det rör sig om ungdomar, och att förekomsten av denna byteshandel har krupit ner i åldrarna.

Självklart, som tonårsmamma, tycker jag att det är en högst obehaglig samhällsutveckling, och jag hoppas på att fenomenet upphör. Men, som sagt, fler kvinnor än man kan ana har bytt sprit mot sex, i alla fall om man väljer att se sanningen i vitögat.

Döden är en del av livet

Man skulle kunna se Ikeas lokala tillbakadragande av jalusierna som orsakat en liten flickas död i USA som något fegt; att man valde att återkalla produkten bara för att man inte vill riskera att bli stämd ytterligare en gång i stämningarnas gyllene land. Eller, så kan man välja att se det som jag; att tragiska olyckor tyvärr är en del av livet.

Lika naturligt som att barn föds är det tyvärr också att människor förolyckas och dör alltför tidigt. Oavsett om Ikea-jalusier säljs eller inte är jag helt förvissad om att vi även i framtiden kommer att få läsa om ytterligare barn som rycks ifrån livet redan innan det "börjat".

Underlig kombination

Är det bara jag som förundras en liten aning över spekulerandet kring deltagarna i nästa säsong av Let's Dance i fyran? Jag menar, vilken annan kanal skulle komma på tanken att i samma program - ett program som för övrigt kräver en förmåga att röra sig någorlunda mjukt och rytmiskt - försöka locka både Hasse Aro (mannen som gav högaffel i ryggen ett ansikte), och den spastiskt ryckande, alldeles bedårande Daniel Karlsson som var med i Idol 2007? Jag kan föreställa mig hur det skulle komma att se ut...

Väcker ingen sympati hos mig

Jag är ledsen, men jag har väldigt svårt att känna sympati för Rikard Palm - ni vet han som inte är så bra på att hålla tråden, eller säga rätt - när han läser nyheterna i SVT. Han har fått beskedet att han kommer att flyttas över till nattsändningarna, och tycker väldigt synd om sig själv för det. För han är ju såååå gammal - hela 48 år, och har tvillingpojkar som är 10 år gamla...

Satt i skenet av de 14 000 människor som enbart under november månad blivit varslade kan jag inte sympatisera med någon som faktiskt har kvar sitt jobb, om än med andra arbetstider.

Ett konkret råd till Rikard Palm är helt enkelt att lägga om sin dygnsrytm. Det går, och tar inte speciellt lång tid. Vad gäller barnen så är de i skolan större delen av dagen, när pappa sover, så jag tror inte att de kommer att ta någon större skada. Du har faktiskt, när allt kommer omkring, ingenting att gnälla över. Om du förresten kommer fram till att nattarbete innebär ett oöverstigligt hinder för dig, är jag säker på att någon av de 14 000 varslade gärna tar din plats!

Personligen ser jag det som ett lyft att slippa höra dig i kvälls- och dagsändningarna.

Skamlig utebliven nominering

Om det är någon idrottsman som gjort sig förtjänt av Jerring-priset i år, är det Ara Abrahamian. Hans, mycket fredliga, protest mot ett domslut som var uppenbart felaktigt under OS i Peking i somras är något som kommer att leva kvar lika länge som vi som såg det hända finns i livet.

Och, så nominerar man honom inte! Vad är det för stil? Är det av feghet? Vågar lilla Jerring-priset inte säga emot FILA och allt vad de heter? Skandal, tycker jag i alla fall att det är! Skäms på er!

MAKE LOVE, NOT WAR

Stackars alla de ensamma affärsresanden som inte längre kan få ta igen sig med lite onani till en halvdålig porrfilm på hotelltv:n efter en hård dags arbete! Varför ska man missunna dem det?

Maria Wollin får moralisk diarré som vanligt, och menar att det inte är någon "rättighet" att titta på porr på hotellrummet. Visserligen har hon rätt i sak, så till vida att det inte är en grundlagsstadgad rättighet, men ibland blir hon så inrutat landsorts-PK att jag bara får lust att kräkas. Vill man skapa fullständigt konsensus skulle inte mycket förutom testbilden och myrornas krig vara kvar bland hotellkanalerna.

Precis som Tango för enbenta undrar jag varför gemene man (även om det i detta fall förmodligen främst är gemena kvinnor...) upprörs så av porr i allmänhet, och porrfilm i synnerhet, men endast mycket sällan av riktigt actionfyllda, våldsglorifierande filmer.

Jag är helt övertygad om att våld är betydligt värre för samhället i stort än porr. Som man sa redan 1968: Make love, not war. Peace!

Ingen vill ha, förutom Beatrice och Jan

Den senaste tidens debatt kring IPRED (som jag fortfarande tror egentligen är en felhörning av IPREN...) finns det många människor som uttalat sig klokt om; några finner man här:

Tango för enbenta
Pär Ström
Christian Engström

Dessutom finns det artister som, måste man väl säga, tydligt tar avstånd från IPRED:

Bruce Springsteen
Monty Python
Jonas Almquist

Det tycker jag talar sitt tydliga språk. Ingen vill ha IPRED-lagen förutom skivbolagen - läs en chatt med Universals vd här - men det betyder inte att folk tycker att artisterna inte förtjänar inkomster av sina verk, bara att man är medveten om hur dagens teknik fungerar, och vill anpassa marknaden därefter. Ska det var så svårt att fatta i Rosenbad?

TASKSPEL PÅ HÖGSTA NIVÅ

Det senaste befängda utspelet av moderaterna; att invandrare ska skriva under ett kontrakt om de vill få rätt att vistas i Sverige är bara ytterligare ett bevis på det jag tycker att man har kunnat se en längre tid; Moderaterna, som officiellt inte vill ge utrymme åt svennedemokratspacket i regeringen, anammar i stället deras deviser, ideologier och övertygelser - men förpackar dem i dolda, lite mer inlindade formuleringar, så att partiet inte kan beskyllas för främlingsfientlighet.

Emellertid verkar den stora majoriteten av folk inte genomskåda deras fula gallerispel, utan välja att tro på att ett sådant kontrakt till exempel upplöser allt vad hederskulturer heter, och köper därför direkt tanken om ett kontrakt - i stället för att på allvar ta itu med den misslyckade integrationspolitiken. (Däremot kan man se, och uppröras av främlingsfientlighet i ett läromedel för lågstadiet... På sitt sätt lika klandervärt, men inte lika påverkande på samhällsklimatet i stort.) Visst är det som etablerat parti enklare att lägga skulden för egna misstag och oförmåga att komma till rätta med dem på dem som drabbas av misstagen, än att själva erkänna att de halvhjärtade insatserna hittills inte givit det önskade resultatet.

Men, det är fegt, fult och lågt! Tyvärr är det också väldigt tidstypiskt - dåliga tider i landet i stort är den bästa grogrunden för fördomsfullhet, egoism och bristande solidaritet. Jag hoppas att folket vaknar och inser vad som är på väg att hända innan vi ser en ny laserman. Nu laddar han nämligen bössan som bäst...

Åsa Petersens ledarkrönika i Aftonbladet, daterad 23/11, är för övrigt bland det mest träffsäkra jag har läst på länge.

Risk för misskreditering av bloggosfären

Lotta Grönings kommentar angående vad som pågår i bloggvärlden, och att det vitt spridda bloggandet är en tydlig exponering av hatet i samhället är en viktig komplettering till Bo Rothsteins krönika där han liknar bloggosfären vid ett kloaksystem, och den uppföljande intervjun med honom, där han berättar om angreppen han fått ta emot sedan krönikan publicerades.


Båda har helt rätt i att det sprids en väldig massa fördomsfull skit och rena personangrepp på nätet. Det tragiska i deras resonemang är om det är bilden av bloggosfären som sprids i det allmänna medvetandet. Vi är trots allt fler som inte ägnar oss åt xenofobi, hets mot homosexuella eller rena personangrepp på Buster Baggson, eller vem det nu kan vara som "förtjänat" en känga. Jag hoppas att den icke-bloggande medelsvensson har förmågan att inse det.

Tur att han inte var svensk

Det var tur i oturen för den tyske fånge som lyckades posta sig själv i ett paket och på så sätt komma ur fängelset att han inte bodde i Sverige. För, ingen har väl undgått den stora bombskräcken som dragit in över landet. Allt, precis allt, som ingen har kommit i närheten av på en halv minut eller så, misstänks direkt vara en bomb. Och tänk vilken stor skada en bomb i en kubikmeterstor låda skulle kunna åstadkomma...

Svarta hade varit bättre...

Det säger väl sig självt att polishundarna i Köpenhamn tappar intresset för sin uppgift när de tvingas ha på sig blåa skor med kardborrknäppning och gummisula. Kunde polisen inte anlita en stylist, eller professionell designer när skomodellen skulle tas fram - jag är säker på att en svart sko med snörning hade fångat vovvens intresse i mycket lägre grad.

Skämt åsido. Jag förstår varför man ser ett behov av att skydda hundarnas tassar mot glasskärvor. Men, jag tycker ändå att det är att humanisera djuren lite väl mycket när man börjar sätta på dem kläder, skor och accessoarer. För mig är det bara dumt, och respektlöst mot djuret.

Problematiskt IPRED-förslag

Centern har lagt ett förslag om att bredbandsleverantörerna ska skicka ett litet upplysande varningsbrev till fildelarna före man lämnar ip-adressen vidare till de stora stygga skiv- och filmbolagen. Det låter väl som ett bra förslag - om man dels bortser från att ingen som fildelar, förutom möjligen Niklas Strömstedt, inte redan vet att man sysslar med "illegala aktiviteter" men bedömer risken att åka fast som så liten att man väljer att göra det ändå. Så, själva upplysningsdelen om illegala aktiviteter kan man skippa i brevet. Dels därför att jag inte tycker att det ligger på ett enskilt företag att hantera uppgifter om eventuella brott. Vi har redan en brottsbekämpande enhet i landet, och det borde räcka.

Ett problem som emellertid infinner sig; varningsbrev eller inte, är för sådana halvtekniska idioter som jag, som inte laddar ner själv, men som har ett trådlöst nätverk här hemma, som en mindre handfallen, datorkunnig person lätt skulle kunna ta sig in i, och fildela bäst fan han/hon vill. Hur ska jag kunna bevisa min oskuld i det hela?

Jag tycker personligen att det skulle vara mycket bättre att lägga på en summa på den månatliga kostnaden för bredbandsabonnemanget, och sedan låta alla ladda upp och ner precis vad tusan som helst - och artisterna skulle ändå kunna få betalt för sin intellektuella egendom.

Förresten kan jag inte låta bli att undra vart überministerns fagra tal om att han inte vill stämpla en hel generation som brottslingar, genom att förfölja dem som laddar ner musik för eget bruk har tagit vägen. Är det någon som vet?

Fröken Annorlunda

Det är inga direkta överraskningar, eller oväntade namn som får hjärtat att slå ett extra slag när de första åtta artisterna till Melodifestivalen presenteras.

Ohört har jag två favoriter; Sarah Dawn Finer för att jag gillar hennes röst, och Caroline af Ugglas av samma orsak, och för att hon ofta låter som Janis Joplin när hon sjunger. Att fröken af Ugglas dessutom verkar vara minst sagt... lite annorlunda gör saken bara tio gånger bättre.


Så, när jag tänker närmare på saken har jag bara en favorit, och det måste bli Caroline af Ugglas.

Därför beundras skenrebellen

Det är kusligt, men föga förvånande, att läsa att skenrebellen Anders Borg räknas som en av de fyra främsta finansministrarna i Europa. Nej, en guldring i örat, ful frisyr och en förlegad kapitalistisk politik räcker inte för att bli rebell på riktigt, även om öronprydnaderna och en ful frisyr ger honom något gemensamt med Bob Geldof.

Fast, det klart, han för en ekonomisk politik som ökar klyftorna i befolkningen - de som har lite får ännu mindre, och de som har det gott ställt får det ännu bättre. Man skulle kunna säga att hans politik indirekt syftar till att svälta ihjäl så många av sina landsmän som möjligt - och då sänks ju statens kostnader drastiskt. Och, det måste visserligen anses rebelliskt - för det kommer att stöta på protester och myteri bland befolkningen.

Mot bakgrund av hur länderna inom EU har utvecklats; till länder där egoism och marknaden är de starkast lysande ledstjärnorna på bekostnad av humanism, lika värde och solidaritet, är det inte ett dugg underligt att man beundrar Anders Borg. För något han har visat att han inte är ett smack intresserad av, förutom när det låter väldigt bra att påstå sig tycka det, är att alla invånare i landet ska ha möjlighet att, trots sjukdom, handikapp eller arbetslöshet klara det dagliga livet och kunna betala sina räkningar.

En liten limerick

Det var en kåt polis uti Skåne,
som leta' porr på sin skärm som en fåne.
Han blev verkligen hård,
och han slog visst rekord,
men får ändå så stå där med håne'.

Hit med ett jobb, så tar jag pengarna och går!

Nu erbjuder Volvo sina anställda hundratusen kronor om de frivilligt säger upp sig, i stället för att bli uppsagda. Min reaktion är: ge mig en anställning, så lovar jag att säga upp mig på stående fot. PS! Kontonumret skrev jag överst på anställningsbeviset.

Deliriska fantasier viktigare än folkvilja

Det är inte utan att jag undrar vad svensk militär ska göra mot piraterna utanför Somalias kust. Jag tror nämligen att det är en nödvändighet att ha rätt att öppna eld om man ska ha en chans mot piratskeppen.

Vanligen brukar svenska styrkor inte bemyndigas med rätten att öppna eld, annat än om det gäller självförsvar, så jag undrar vad som är annorlunda med detta uppdrag - och vem som törs stå för beslutet att svensk militär ska ingå i stridande styrkor i en annan världsdel.

Vart tog den så heligt hyllade neutraliteten och alliansfriheten vägen? Försvann den i samma ögonblick som den politiska sörjan (aka alliansen) som sitter i regeringen nu tog över makten i Sverige? När tillfrågades befolkningen i så fall om det? Eller, fattas alla beslut nu på samma sätt - utifrån überministerns deliriska fantasier - utan hänsyn till folkviljan?

Nya handelsvägar

Hur mycket de allt populärare bloppisarna, alltså loppisar i bloggar, och byteshandelssajterna har att göra med den ekonomiska krisen vet jag inte. Men, att de har med varann att göra vågar jag med bestämdhet påstå.

Folk har mindre pengar att röra sig med, och söker nya vägar att förnya sitt hem, sitt lösöre, garderob eller husgeråd, det är egentligen inte alls underligt. Människors längtan efter förnyelse upphör inte bara för att ekonomin blir sämre, och i och med framväxten av dylika sajter blir det också möjligt för fler att förnya sig.

Klassisk utomhusloppis på Londons Portobello Road.

Jag hoppas att trenden lever kvar om och när den finansiella härdsmältan har blåst över för denna gång. Miljön är en stor vinnare i sammanhanget. Prylar, kläder, möbler och porslin går alldeles utmärkt att återanvända. Bara för att en person tröttnat på föremålet betyder det inte att det måste kasseras - tvärtom kan det glädja någon annan. För den personen är ju samma föremål nytt.

Tänk på alla sopstationer och containrar landet runt, hur många fullt fungerande prylar som kastas där bara för att någon har tröttnat på dem. Det kanske mest absurda i sammanhanget är förbudet mot att plocka upp saker ur containrar. Det är ju uppenbart att den tidigare ägaren inte längre vill ha prylen, så varför ska inte jag kunna få den om det är en grej som jag har användning av? En riktigt bisarr regel, det där!

Belåtna, men" kriminella" containerfyndare.

Att handla begagnat är inte bara en vinnande affär för såväl din plånbok som för miljön, utan begagnatsajter erbjuder också ett mycket bredare utbud av prylar och kläder i alla stilar. För den som gillar till exempel vintage, fransk lantstil, klassiskt chanel-stuk, retroprylar, eller antika föremål är sajterna en sann guldgruva.

Så ge dig ut och leta i cyberrymden efter den där grejen du så länge har velat ha. Sannolikheten är större att du hittar den där än i din lokala butik.

Ett exempel på en bytessajt hittar du här:

http://www.rostigspik.se/

Och några bloppisar här:

http://soupnoldclothes.blogspot.com/

http://mittadittadatt.blogspot.com

http://www.bloppis.nu/

Sedan finns ju så klart de gamla "vanliga" nätauktionerna:

http://www.tradera.com

http://www.blocket.se/

Bland spattharar och lovikka-vantar

Det var inte utan att Idol kändes tomt och fattigt i kväll. Inte bara för att wannabe-artisterna inte hade speciellt mycket soul i sig, utan framför allt för att Lars inte var med annat än som påstådd avsändare av ett sms till Jihde.

Spattharen från Malta.

Kvällens uppträdanden var, med få undantag, trista, själlösa och rentav urusla. Kevin, den lille spattharen, slarvade bort Signed, sealed, delivered - en låt som borde ha varit en självklar hit för honom. Den fullständigt mekaniske Robin B var som vanligt en plåga att se, och som en sångrobot att lyssna på. Robin E, som till sist fick åka hem sjöng Reach Out, I'll be there med ungefär lika mycket själ och inlevelse som ett översättningsprogram på nätet förmår krydda ett kärleksbrev med - alltså nästintill ingen.

Alice och Anna var de enda som förmådde göra något av kvällens tema; Alice för att hon är en mycket skicklig sångerska även om hennes röst inte tilltalar mig, och Anna för att låten hon valt var ett utmärkt forum för starka känslor och intensitet. Annas paraduttryck är starka känslor och intensitet. Och så till den lille hoppjerkan Johan, som ju faktiskt inte kan sjunga. Egentligen. Han borde ha åkt ut för länge, länge sedan. Men, precis som Aftonblaskans krönikör skriver har de andra deltagarna inte en chans mot Johan så länge en så stor andel av de röstande är tonårstjejer med nyladdade kontantkort...

Sedan kan jag bara inte förstå varför man inte även höll duetterna kvar i soultemat. Det finns massor av riktigt högkvalitativa soulduetter, varav många är legendariska. I stället blev det Grease, Dirty Dancing och hemskt 80-tal för hela slanten. Illa. Mycket illa.

Blivande mode hos jurymedlemmar?

Juryn är ett kapitel för sig själv. De är så snälla och så rara att man nästan kan misstänka att de tror att de tävlande är dagisbarn som till varje pris måste uppmuntras. Ni vet, ett och annat ord av konstruktiv kritik är inte farligt. Om man vill rusta deltagarna för en karriär inom musikindustrin borde man sannerligen ta av sig silkeshandskarna nu, och i alla fall ta på sig lovikka-vantarna - lite strävare men ändå ganska mjukt och varmt. Ryck upp er! Bara för att ni inte vill likna den förra juryn behöver ni inte bli en illustration av trivsel, gemyt och snuttigull.

Rekord som räcker långt

En meter och åttionio och en halv centimeter mäter världens längsta skägg. Sarwan Singhs ansiktsbehåring ska nu skrivas in i Guiness Rekordbok. Jag undrar vem som kommer att ha tålamod att försöka klå hans världsrekord. Hur som helst tror jag inte att Madonna, trots sin skäggväxt tar upp konkurrensen hon verkar ju inte speciellt nöjd med den.

Tänkbar utmanare.

Då jag var liten älskade jag att läsa om alla underliga saker människor försöker slå rekord i, och fortfarande häpnar jag ibland då jag får höra om besynnerligt märkliga rekordförsök. Vad sägs till exempel om högläsning i 100 timmar i sträck, som en bunt bibliotekarier gjorde 2005? Fler exempel kan du läsa här.

Facebook rensar ogräs

Härligt att läsa att Facebook har börjat rensa ogräs på bottnen av bloggosfärens kloaksystem. Ett antal nynazistiska sidor, som syftade till att uppvigla läsarna mot romer i Italien har stängts ned av Facebook efter kritik från ett diverse europeiska ledare.

Tyvärr är det ju som så att i yttrandefrihetens namn tror folk att man har rätt att säga precis vad fan som helst, och i och med internets intåg i massor av vardagsrum i världen att även människor som borde förläggas med fullständigt talförbud kan yttra sig till höger och vänster, och få utlopp för sina människofientliga åsikter.

Stora och små stölder

Igår kunde man läsa att svenskarna snattar som aldrig förr, och att det kostar oerhört mycket pengar för affärsidkarna. Oerhört mycket pengar kan man också säga har stulits i Komarovo, där någon har snott den 200 år gamla kyrkan!

En annan rysk kyrka.

Oaktat vad man tycker om tjuvar och stölder är det inte utan att jag beundrar dem som lyckades med det. Vilken tid det måste ha tagit, och vilket slit de måste ha lagt ned på att montera isär kyrkan, sten för sten, så att den skulle bli lättare att forsla. Satt i relation till att stjäla en kyrka tycker jag att snattandet i affärerna är ett litet brott, även om det är fel.

Stava som en kratta, särskriv som en räfsa

Att stava rätt innebär stora bekymmer för människor idag. Vilket som irriterar mig mest - dessa eviga felstavningar som numera även dyker upp i de stora morgontidningarna, i SVT:s textremsor och i skönlitteraturen, eller särskrivningseländet som sprids som en farsot i stavfelens fotspår - vet jag inte.

Båda fenomenen är på sitt sätt störande; stavfelen därför att jag ofta upplever dem som ett tecken på nonchalans och bristande respekt mot mig som läsare, särskrivningen för att den så tydligt påvisar skribentens fallerande språkkänsla - en uppmärksam människa som är angelägen om att enbart särskriva de ord som ska särskrivas hör i vilka fall orden ska samman- eller särskrivas. Även i fallet särskrivning känns det som att skribenten koketterar med sin nonchalans och respektlöshet gentemot sina läsare.

Tidigare kunde man med största säkerhet anta att en person som stavade fel kanske inte hade gått mer än 7-årig folkskola, och då är man ursäktad, tycker jag. Men idag har stavfelen och särskrivningen drabbat hela befolkningen på ett högst demokratiskt sätt. Gammal, eller ung, låg- eller högutbildad - ingen går längre säker. Så sent som igår fick jag ett högst talande exempel från dotterns lärare, ett brev som jag i valda, högst representativa delar återger här:

"Nästa termin kommer XX tillbaka från sina svenska studier"

Självklart börjar jag undra när XX ska fördjupa sina ryska studier - de i olika vodkamärkens olika fördelar, och sina brasilianska studier i form av en sambakurs i Rio de Janeiro. För, det är väl inte så enkelt som att XX har aktualiserat och förkovrat sig i svenskämnets alla klurigheter, och att det i stället skulle ha stått att XX är tillbaka från sina svenskastudier?

"Ni finner skrivschema för prov, frånvaro rapportering m.m. via denna sida"

Oroligt undrar jag nu vilken typ av rapportering skolan egentligen sysslar med. Är det de som ska förse skivbolagen med uppgifter om misstänkta illegala nedladdningar? Står lärarna under rasttid vid sopstationerna för att hålla utkik efter källsorteringsslarvare? Eller, har skolan börjat med nyhetssändningar i realtid för att ta upp konkurrensen med SVT24 och CNN? Mest troligt är det emellertid att det är läraren som har skrivit fel igen. Frånvarorapportering låter som ett rimligt begrepp att finna på en skolas hemsida.

I slutet av brevet inser läraren plötsligt något, och drabbas av en sammanskrivningsiver som är lika felaktig som den tidigare särskrivningsdumheten:

"Jag kommer för säkerhetsskull att ringa"

Visserligen förekommer orden "för säkerhets skull" ofta i samband med varandra, men att för den sakens skull skriva ihop dem är lika fel som de tidigare misstagen att skriva isär ord som borde ha hopskrivits.

Jag är ledsen, lille magistern. Jag är inte främst ledsen för att du inte kan stava, utan för att det är du som ska undervisa min dotter. Förvisso är du inte språklärare, men även i ditt ämne förekommer mycket skrivet material, och många skriftliga genomgångar på tavlan. Och, i en undervisningssituation kräver jag som förälder högre korrekthet än du lyckades åstadkomma i ditt brev till oss föräldrar. Tydligen befann du inte brevet vara nog viktigt för att ödsla en minut på att korrekturläsa det innan du klickade på skrivarikonen på datorskärmen.

Ett råd till dig, som tycker att det är svårt med såväl stavning som särskrivning är att kolla ordet i någon av alla de ordböcker som finns tillgängliga på nätet, t.ex. Lexins svenska ord.

Cynismens marknad blomstrar

Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på hur cyniskt livsmedelsbutikerna beter sig när de kastar mat, som i de flesta fall fortfarande är ätlig, samtidigt som det finns en allt större grupp människor i samhället som faktiskt inte har råd att äta varje dag.


Att göra som på Lidl i Solna; hälla frätande kemikalier över de kasserade livsmedlen för att hindra människor från att plocka upp det Lidl ratat ur containern faller så långt utanför mina referensramar att jag inte ens finner ord för att beskriva det. Heder åt den eller de som faktiskt polisanmält Lidl! Dessutom hoppas jag att Lidls potentiella kunder söker sig till andra butiker, i stället för att stödja en kedja med obefintlig moral.

Jag undrar mitt i allt detta, om det verkligen skulle vara ogörligt att distribuera maten som butikerna inte längre anser sig kunna sälja till utlämningsplatser dit människor, som av en eller annan anledning inte har råd att köpa mat kan komma och plocka med sig det de har nytta av.

Samtidigt känns det helt fel att i ett land i västvärlden - som ekonomisk kris till trots - har en ekonomi som med rätt prioriteringar med lätthet skulle kunna se till att alla invånares basala behov var täckta ens behöva föreslå och spekulera kring möjligheten att distribuera osäljbar mat till de mest utsatta människorna. Det känns som att erbjuda smulor från den rike mannens bord. Som att säga att det finns en grupp människor som inte förtjänar mer än just kasserade livsmedel. Men, det är inte alls så jag menar.

I det ideala samhället skulle humanism och solidaritet med de svaga vara självklara grundstenar, och min undran om livsmedelsdistribution av kasserade varor helt överflödig. I det ideala samhället skulle människor bry sig om sin nästa, och inse att ekonomisk och materiell jämlikhet är en säkrare samhällsbyggnad att stå på än den egocentrerade kapitalism som nu råder.


Som landet ligger idag, och på det sätt landet styrs kommer vi dag för dag längre ifrån detta ideala samhälle, och måste vidta exceptionella åtgärder för att människor ska överleva. En bra början tycker jag alltså att det vore att butikerna, i stället för att kassera utgångna varor, låter livsmedlen mätta dem som annars inte skulle ha råd att äta. Skulle det verkligen vara så svårt att åstadkomma? Kom ihåg det gamla ordspråket: En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.