Första steget in i framtiden

Jag tycker att Obamas kampanjfilm i tv på bästa sändningstid var ett strålande grepp. Jag är säker på att han nådde många nya väljare; inte minst bland de människor som kanske sällan deltar i den politiska diskussionen i samhället. Med sin närvaro i tv-apparaterna trängde han djupt in i de amerikanska hemmen. Att han dessutom hade köpt tid i ett antal tv-kanaler ökade ytterligare den exponering han fick - även om människor zappade var sannolikheten stor att Obamas nylle skulle dyka upp också på den nya kanalen.

Jag tror att grepp såsom detta kommer att förekomma oftare och oftare i det nya kampanjandet - kandidaterna tvingas helt enkelt följa med sin tid. En kupp på youtube, facebook och msn kanske blir verklighet i nästa amerikanska val, det återstår att se. Hur som helst håller jag en tumme för att Obama vinner valet nästa vecka - om nu inte jultomten gör det.

Dagens felaktiga rubrik

Dagens felaktiga rubrik står i DN. Där pratar man om en "Börsfest i dagarna tre". Att kalla en uppgång idag (på i och för sig drygt 4%) för en börsfest mot bakgrund av att börsen lär ha tappat 50% i värde sedan januari i år, tycker jag är oseriöst. Skäms, på er!

Ett tecken på regression?

Är det ett tecken på regression när fler och fler dockor, som uppenbart är avsedda för vuxna, kommer ut på marknaden? Både Sarah Palin och Nicolas Sarkozy har avbildats som dockor på sista tiden.


Jag tror att denna önskan efter leksaker är ett symptom på att vi vuxna inte längre känner att vi har kontroll över vår livssituation, nu senast i form av en galopperande finanskris. En längtan tillbaks till barndomen skulle då inte förefalla som särskilt långsökt, tycker jag.


Som barn behöver man inte, och kan inte, ta ansvar för att den egna ekonomin ska gå ihop. Inte heller behöver man bry sig om huruvida man förlorar jobbet eller inte, om man ska bli tvungen att flytta för att inkomsterna minskar. Och ytterligare en massa saker, som ni kan tänka ut likväl som att jag skriver dem här.


Att leksaksföretagen då utnyttjar denna osäkerhet och börjar tillverka vuxendockor (nej, inga uppblåsbara...) är på något sätt logiskt - om än oerhört cyniskt. Man kan verkligen prata om att profitera på en annan människas rädsla och osäkerhet i det här fallet. Men, vad vet väl jag, en enkel sjukersatt från Sverige om sånt?

Inte rädda för skit under naglarna

En trend inom nyhetsjournalistiken (om man kan kalla det så) är just nu att skriva om avföring av varierande konsistens. Kanske känner du det bättre som bajs, skit eller fekalier - kärt barn har ju många namn.


Jag blev först uppmärksam på fenomenet i Aftonblaskan, men nu har även SvD anammat trenden. Det är nästan som jag väljer att tycka det vara ett bevis på min teori; att Aftonblaskan och SvD faktiskt har gemensamma redaktioner, och bygger sina artiklar utifrån samma mall - gärna den andra tidningens artikel, om de skulle ha råkat hinna före.

Att SvD sedan länge har varit den blåaste av tidningar gör bara saken än konstigare. Aftonblaskan anses vara röd, är det inte så? Ändå fungerar samarbetet "så bra". Fast det klart, båda tidningarna kanske är försedda med skitviktiga chefredaktörer, och reportrar som inte är rädda att få skit under naglarna.

Skillnad i blindhet?

Nu sitter jag här och kliar mig i huvudet igen.

Antingen är jag allergisk mot schampot, eller också är det något underligt i uttalandet om att "Massage är det enda yrket som är tillgängligt för synskadade och det finns få alternativ när det gäller att garantera inkomster för de personerna", som en domare i Sydkorea har sagt. Visst låter det konstigt!


Jag känner några synskadade (någon av dem helt blind), och inte en enda av dem verkar som massör. Ett par av dem arbetar i telefonväxlar, någon som kurator, och ytterligare en med avancerad elektronik. Varför skulle då inte dessa yrken kunna innehas av synskadadei Sydkorea också? Jag förstår inte...

Kanske tycker man att synskadade är mer lämpade som massörer, eftersom det ofta förekommer att den masserade ligger helt naken på massagebordet. Man kanske antar att det är lättare att klä av sig framför en människa som inte kan se din kropp. Men, med tanke på att synskadade ofta uppfattar sina fingertoppar som sina ögon kan jag inte förstå det argumentet. Så, hur är det egentligen? Beror den akuta klådan i mitt huvud på schampoallergi, eller ett underligt formulerat domslut?

Det blir vinter varje år

För mig, som visserligen inte har körkort, låter det som en fullkomlig självklarhet att man som bilförare måste anpassa hastighet och körsätt efter det väglag som råder. Ändå kan man flera gånger om året läsa om bilister som råkat ut för riktiga dårolyckor, som i många fall hade kunnat undvikas om de lytt dessa båda råd.


Är man som bilist oförmögen att ta till sig av råd och vägledning (haha!) från experter, eller tror man att olyckor bara händer andra som saknar den körskicklighet, erfarenhet och det goda omdöme man själv innehar?
Nu förutspås den första snön komma här i södra halvan av landet - halkan har redan slagit till - och jag kan slå vad om att det blir precis som tidigare år - en myriad av olyckor och ett smärre trafikkaos.

Som en påminnelse kan jag avslöja att det varje vinter faktiskt kommer snö, och blir halt. Förbered er och fordonen i tid, i stället för att riskera er egen och andras hälsa i trafiken. Själv tänker jag, så långt det är möjligt, befinna mig inomhus i sällskap av en småfrusen katt och en god bok under min härliga filt.

NEJ, INTE X32IARO!

De där gynnarna på Vägverket verkar ha en minst sagt snuskigt konnoterad fantasi. Hur ska man annars kunna förklara vissa av de ord som står på listan över opassande bokstavskombinationer på registreringsskyltar? Det senaste exemplet på tjänstemännens fantasi fick den bilägare som sökt en personlig registreringsskylt för sin bil, med bokstavskombinationen X32IARO - och fick nej.

Motiveringen från Vägverket är bland det roligaste jag har läst på länge. Skylten avslogs därför att den sedd i backspegeln kunde utläsas som ORALSEX - givetvis med en rejäl dos kreativitet av läsaren, men ändock. Döm själv här.

Den där bukspottskörteln

Patrick Swayze är välsignad med en väldig tur. Trots sin cancer i bukspottskörteln och därmed följande cellgiftsbehandlingar lyckas han stå på benen och jobba. I alla fall så gott som nästan alltid.


Annat var det för min tidigare kollega och väninna, som alltför ung - bara 34 år gammal - hastigt avled i bukspottskörtelinflammation tidigare i år. Efter ett explosivt förlopp på bara en knapp månad från insjuknandet avled hon oväntat, drabbad av organkollaps. Ett efter ett slutade organen att fungera, levern, njurarna, gallblåsan, lungorna och till sist hjärtat.


Den sista gången jag pratade med henne, drygt ett dygn innan hon avled hördes det hur hon led. Otaliga komplicerade undersökningar hade genomförts, hon var svag efter lång tid på enbart dropp och hon hade ont. Hennes andhämtning var ansträngt flämtande, och varje andetag liksom bubblade - lungorna var vätskefyllda. Förmodligen kände hon redan då på sig att det inte skulle gå vägen för henne, trots läkarnas försäkranden om att det fanns mycket att göra, för hon konstaterade under samtalet att det inte kändes som att hon skulle återse sitt hem Hon fick rätt.


Dagen hon begravdes var en av de absolut tyngsta i mitt liv. Kapellet var vackert smyckat i vitt och blodrött, människorna hade försökt att klä sig ljust, och det spelades bara musik hennes sambo valt ut bland hennes favoritlåtar. Ändå vilade en stämning av ödesmättad undergång över begravningsgästerna, och jag har aldrig sett så många näsdukar förbrukas inom loppet av en knapp timme. Det kändes så fel. Hon, som alltid varit så full av liv och galna upptåg låg där framme i en kista. Det gick inte att ta in, lika lite som det faktum att hon faktiskt var död.


Än idag känns det ofattbart, och jag kommer ibland på mig med att när telefonen ringer tro att det är hon. Men, så minns jag. Det kan ju aldrig mer hända, för hon är ju död. Sorgen är tung att bära - vissa dagar, som idag, tyngre än andra. Den enda tanke som då skänker mig tröst är att hon slapp lida mer. Då jag återkallar hennes röst från den där sista gången vi pratade förstår jag att döden kom som en lindring för henne, att det var en välgärning att hon fick somna in så hastigt som hon gjorde, när hennes kropp inte längre orkade.


Du lever vidare i mitt minne, kära vän!

Bland ord, glosor och parlörspartiklar

För alla dem, som i likhet med mig, älskar ord finns en sida på nätet som heter "Folkets synonymlexikon".

Kort sagt går sidan ut på att man ska gradera hur pass synonyma man anser två ord vara enligt en femgradig skala. Man kan även se hur andra har värderat orden i förhållande till varandra.

I morgon, då jag förhoppningsvis vaknar pigg och nyter, har jag tänkt utforska denna sida närmare. Tills dess önskar jag er alla en god natt mitt bland alla glosor och parlörspartiklar. :-)

PS! Om du kommer lite närmare kan jag viska att det var den bäste hälften som ansåg parlörspartikel vara synonymt med ord. Men, jag måste viska det till dig, för jag fick inte berätta källan för någon. Du kan väl bevara en hemlighet?

Ord media har skapat under de senaste åren. Visst berikar de språket?

Ödets ironi

Visst är det ett oskick av företag som formulerar sina avtalstexter i kilometerlånga haranger fyllda av ord som ingen använt sedan Jesus gick på vatten, och att företagen dessutom väljer att publicera sina avtalstexter i en storlek som bäst läses med lupp. Inte desto mindre är det varje konsuments skyldighet att läsa igenom avtalstexterna före man accepterar att anlita ett företag och dess tjänster.

Denna erfarenhet har Ola fått lära sig den hårda vägen. Ironiskt nog gjorde han ett IQ-test på nätet, och beställde resultatet till sin mobil - till det facila priset av 15 kronor. Trodde Ola. Och delvis hade Ola rätt. Resultatmeddelandet kostade 15 kronor.

Det var bara det, att Ola i och med att han beställde detta mess samtidigt förband sig till att ta emot ytterligare sms - till det (sammantaget inte lika) facila priset av 15 kronor.

Jag undrar förstås varför Ola från början ansåg att han skulle göra ett IQ-test, om han inte ens kände till det enkla rådet; att aldrig acceptera några avtal där det krävs ett konto- eller telefonnummer för att få göra det. Jag var helt övertygad om att minsta barnunge känner till det - men uppenbarligen inte.

Historien i sig, med en person som anser sig ha blivit lurad genom att inte ha läst de finstilta paragraferna i avtalet är en klassiker. Det faktum att händelsen inträffade i samband med ett IQ-test gör den dråpligt rolig.

Överst på min önskelista står...

Tänk om tomten skulle bli president i USA. Det är faktiskt teoretiskt möjligt, eftersom en kandidat, som påstår sig heta Santa Claus ställer upp i valet.

Emellertid har tomten inget egentligt stöd, så förmodligen kommer han inte att få styra det stora landet med de ännu större problemen. Skönt för tomten, men tragiskt för USA. Om tomten skulle bli president skulle alla önskningar, inte bara på barnens listor, kunna bli sanning.

Presidentens viktigaste arbetsuppgift - att tjäna sitt folk.

Krigen i Irak och Afghanistan skulle kunna ta slut, och alla som önskar sig fred på jorden skulle bli nöjda. Alla människor i USA skulle kunna få lika värde, och till och med sjukhusvård då de blir sjuka, till skillnad från idag när mycket hänger på om du har sjukförsäkring i rätt bolag, eller inte. På så sätt skulle alla som önskar sig hälsa i alla fall få en rimlig chans.

Genom att börja bry sig om alla invånare skulle människorna som före Katrina bodde i New Orleans äntligen få hjälp att återuppbygga sina hem - och de som önskar ett eget krypin skulle bli nöjda. Tänk vilket bra samhälle vi skulle få se om tomten blev president i USA. Det skriver jag överst på min önskelista inför julen!

En blondinsekt måste stoppas!

Det är lustigt, eller egentligen tragiskt, hur en jäkla blondinsekt dyker upp oftare och oftare när det pratas om bloggare. Observera att ordet blondin inte nödvändigtvis har med hårfärg att göra - t.ex. Katrin Zytomierska inkluderas också i termen.


Från att "bara" ha varit Bimbobella förefaller det nu ha dykt upp en massa kloner. Kissie, Missie och Lissie, eller vad de nu heter. De är i alla fall lika svåra att skilja på som Knatte, Fnatte och Tjatte. Eller, egentligen svårare. Ankungarna hade i alla fall vänligheten att ha på sig olikfärgade kepsar - till skillnad från dessa hyperblonderade, spontanlobotomerade brudar.

Att Bimbobella och hennes generationskompisar tycker att lyckan är gjord för att de skriver en liten rad om sina bortskämda vardagsiakttagelser (läs skyltfönstersfynd) må väl vara hänt. De kan i alla fall skylla på ungdomligt oförstånd.


Mer tragiskt tycker jag att det är att Bimbo Rosing uttalar sig med stolthet över sin fullständigt innehållslösa och andefattiga blogg. För övrigt en blogg som träffsäkert recenserats av Tyskungen.

Nej, att ge dessa blondinbimbos något som de själva kan missta för makt är ett allvarligt felsteg. Den som har sett filmen Idiocracy förstår vad jag menar.

Make me wine

Varför förvånas så många människor över uppgiften att det finns mikroskopiska rester av cancerogena bekämpningsmedel i vin? Bekämpningsmedel finns det spår av i så gott som alla frukter och grönsaker, och även alltså i produkter framställda av frukt och grönt. Så, varför inte vin?


Jag tycker att det är lite intressant att se att inte lika många tidningar som publicerade uppgiften om att det finns spår av bekämpningsmedel i många viner är intresserade av att belysa det faktum att livsmedelsverket faktiskt går ut och säger att larmet är överdrivet, och att det inte finns speciellt stora risker med att dricka vin - i alla fall inte för att man får i sig gifter.


Alkohol kan självklart fortfarande innebära risker för hälsan om man intar alltför mycket alltför ofta.

Maximal otur

Maximal otur måste man väl nästan kalla det att bilens samtliga fyra däck lossnar under färd. Samtidigt! Man kan just undra hur den däckfirma som just bytt till vinterdäck på bilen egentligen utförde sitt jobb. Har man som kund inte ens rätt att kräva att däcken sitter kvar på bilen tills man kommer hem?

Pappersböcker äger

Även om Google nu har fått rätten att skanna in en jäkla massa böcker skrivna av amerikanska författrare, tror jag inte att förlagsbranschen behöver oroa sig något nämnvärt.

När allt kommer omkring är det betydligt mysigare att krypa upp i fåtöljen med en "gammal hederlig" bok med sidor av papper och omslag av kartong än att ta med sig datorn till fåtöljen.


Jag tror knappast att jag under min levnad kommer att kunna betrakta läsande på en skärm som lika njutbart som läsandet ur en bok. Men, kanske är det annorlunda för dagens yngre generation. Kanske blir det för dem en likadan självklarhet att läsa böcker via datorn som det är för min generation att låna böcker på biblioteket. Den som lever får se.

Lattja med trasan, eller snorta med snabeln?

Man kan läsa att Maradona ska bli landslagstränare för Argentinas fotbollslag. Kanske är jag elak, men jag kan inte låta bli att undra vilken del av sin karriär han kommer att fokusera på när han ska förmedla kunskaper till dagens aktiva. Hur man blir en riktig fena på att lattja med trasan, eller hur man mest effektivt snortar så mycket kokain som möjligt utan att bli upptäckt...

Det här med blommor och bin

För att råda bot på befolkningsproblemet i Sverige - ja, det där att det föds alldeles för få barn för att klara av att sköta samhället i framtiden, ni vet - kanske man skulle orsaka små "olyckor" med strömtillförseln då och då. I några byar i Holland, som förra året var utan ström i 50 timmar föddes 44% fler barn exakt nio månader efter att elavbrottet skett. Är det bara jag som ser ett samband mellan de två händelserna?

-Lite kan jag om blommor och bin, mamma...

Lögndetektorn T9

Jag tycker det låter väldigt underligt att människor skulle vara mer benägna att ljuga för varandra i skrift - sms, eller mail - än i direktkontakt, öga mot öga.

-Men, jag lovar lilla fisken. Jag vill bara värma dig lite i munnen, jag äter inte upp dig...

Det säger väl sig själv att det är betydligt svårare att ljuga för en person man vistas i samma rum som, än en person som teoretiskt sett kan sitta på andra sidan jordklotet och som man messar eller mailar.

Eller, är det jag som är för gammal för att förstå mig på tekniken, och inte inser att det finns en "lögndetektor" inbakad i mailprogrammen, och i T9?

Lady in red - Dagens MVU

Dagens MVU (Mycket Viktiga Undersökning) har utförts i Storbritannien. Undersökningen har syftat till att ta reda på om omgivningen påverkas av vilken färg dina kläder har.

Föga förvånande konstaterade man att kvinnor klädda i rött drog åt sig mer uppmärksamhet än kvinnor klädda i andra färger. Dessutom sa sig män vara villiga att spendera mera pengar i den rödklädda kvinnans sällskap, än i sällskap av kvinnor klädda i andra kulörer.



Tänk så mycket mänskligheten tjänar på denna MVU, och vilken inverkan dess resultat kommer att få på våra dagliga liv. För, det är väl ingen mer än jag som redan har konstaterat precis samma sak som undersökningen kommer fram till - gratis och på egen hand? Det är tydligen ingen måtta på dumheterna.

Inga spinkisar på mc:n

Spinkisar göre sig icke några förhoppningar om att få köra motorcykel i Vietnam. Enligt ett lagförslag som ligger för behandling föreslås nämligen att personer med ett mått på mindre än 72 centimeter runt bröstkorgen ska förbjudas köra mc. Någon riktig motivering till varför just 72 cm anses lämpligt har företrädare för regeringen inte lämnat.


I ett land där medellängden för män är 164 cm, och medelvikten 55 kg, får man anta att de flesta faktiskt inte når upp till ett bröstmått på 72 cm. Kvinnor kan lösa det med vadderade behåar, men vad ska de stackars männen göra? Åka mc i dunjacka året runt, eller klä sig som transor? Det ska bli intressant att höra om denna befängda lag går igenom.

En faktapytt

Ibland blir jag bara så trött på att dagligen läsa kejsarens nya kläder - eller en pyttipanna av tidigare kända fakta presenterade som Dagens Stora Nyhet.


Den ytterst seriösa tidningen lanserar idén att en hurtbulle som ligger på sofflocket bränner mycket mer kalorier än en soffpotatis i samma position. Att träning höjer ämnesomsättningen är knappast en nyhet, antingen man pratar i termerna ämnesomsättning, eller om att effektiviteten ökar i cellernas mitokondrier. Ett klart fall av kejsarens nya kläder.


Förresten måste det vara tråkigare och tråkigare att arbeta på en tidningsredaktion med tanke på hur sällan man faktiskt får något nytt att skriva om. Det borde finnas en gräns för hur länge de gamla vältuggade nyheterna duger till att ingå i en nylanserad pyttipanna, precis som det finns en gräns för hur länge matresterna i kylskåpet är ätliga.

Fetischklädd pastor

Först ska jag erkänna att jag aldrig har sett en enda minut av 5:ans nya skandalsåpa, Färjan. Men, programkonceptet känner jag igen; att fragmentariskt skildra olika deltagares karaktärer. Ruth Närhi tycker att det är orättvist. Ruth kallar sig själv "båtpastor", och ser som sin stora uppgift i livet att frälsa själar till Jesus på olika färjor. Det kan man naturligtvis ha åsikter om huruvida det är rätt eller fel, men det överlämnar jag till någon annan.


Ruth anser emellertid att 5:an framställer henne som prostituerad i stället för frälsare i sin såpa. Hon menar att den bild som ges av henne får det att framstå som att hon raggar män, vilket hon i och för sig kan sägas göra, för att ha sex snarare än att få dem gudfruktiga. Det är naturligtvis beklagligt. Och, jag påminner om att jag inte har sett en enda minut av såpan. Men, jag har sett bilden av Ruth, som publiceras i dagens Aftonblaska.


Baserat på den förstår jag precis varför 5:an valt att framställa henne som ett båtluder. I min värld traskar själasörjare knappast runt i latexstövlar med lårhöga skaft och gummiklänning - eller vilket material hennes kläder nu har. För mig är det en klädsel som anstår antingen en fetischist, eller som 5:an antyder, en prostituerad. Hur som helst yrken som ligger långt från en båtpastors... Jag menar, om hon nu både är fetischist och vill sprida det kristna budskapet föreslår jag att hon anammar nunnefetischen. Det finns många söta små dok man kan iklä sig där - i latex likväl som andra material.

Dagens Nobelpris i dumhet

Jag kan inte förstå vad man hoppas uppnå när man ger sig på att försöka fiska upp en mobil som man har tappat i en toalettstol - i synnerhet när toan befinner sig på ett tåg, och alltså inte är av gängse hushållsmodell.

För det första lär mobilen, med största sannolikhet aldrig fungera fullgott igen efter att ha fått väta i sig. För det andra har det rapporterats flitigt om människor som försökt sig på operationen tidigare - med mindre framgångsrikt resultat. Så, varför inbilla sig att man själv ska lyckas bättre än sina föregångare? Den senaste som givit sig på uppgiften att fiska upp en mobil ur en tågtoa lyckades fastna i rören, varpå tåget försenades med två timmar, medan räddningstjänsten fick såga loss honom. Jäkla klant!


Inte nog med att du inte fattar att din mobil troligen aldrig funkar igen, dessutom åsamkade du alla dina medresenärer en rejäl försening plus att du kostade samhället en massa pengar för att du var tvungen att sågas loss från tåget... Du får dagens Nobelpris i dumhet, så du slipper gå lottlös ur hela spektaklet. Men, låt inte dina dumma göranden bli en vana, för all del.

Utmärkt pr-argument

En nikotinläsk låter inte speciellt gott, fruktsmak eller inte. Ändå är det något jag skulle kunna tänka mig att pröva.

För mig är ett par timmar på krogen/en restaurang nuförtiden inte speciellt njutbart, eftersom man mitt under vistelsen måste pälsa på sig och gå ut och ta en cigarett.

Alla ni präktiga icke-rökare kan bespara er alla kloka råd om att jag väl måste kunna hålla mig den tid det tar att avsluta en måltid. Nej, det kan jag inte, om jag fortfarande ska vara trevligt sällskap. I ett sådant läge skulle det, förutsatt att läsken håller vad den utlovar, vara ett ypperligt alternativ till en cigarett.

Förmodligen innehåller läskeblasket en hel mängd "livsfarliga" ämnen, i alla fall om man konsulterar livsmedelsverket, så frågan är om den någonsin kommer ut på marknaden här i landet.

Men, privatimport av restauranger borde väl ändå vara möjlig? Så här spontant tycker jag det låter som ett utmärkt pr-argument. Rökare - trött på kyliga utestunder? Tillbringa din kväll hos oss. Vi säljer nikoläsken!

Allt kan leda till depression

Idag publicerar Aftonblaskan nyheten att acne kan leda till depression för drabbade. Och, visst håller jag med om att hudproblem kan leda till depression. Men, vet ni vad? I princip allt kan leda till depression - inte minst artiklar som talar om vad som kan leda till depression...

Jag anar ett samband

Jag undrar just om den 25-åring i Alvesta, som häktats för att han stulit en massa brev och värdeförsändelser har något att göra med att vi inte fick någon post idag. Inte ens minsta lilla räkning (skönt!) eller reklamblad (konstigt!) letade sig ner i vårt brevinkast. Och sedan läser man om posttjuven. Hmmm, min käre Watson. Vad tror du har inträffat? Och, vem är den skyldige? Överste Krycka i biblioteket med en kandelaber?

Öh...? Bh, Rh, Ph...

Jag förstår inte varför alla nylanserade underkläder måste benämnas med bokstavskombinationer.

Den gamla klassikern för oss kvinnor, bh:n är ju alla bekanta med, antar jag. Sedan kom rh:n; alltså rumphållaren, och idag kan man läsa om ph:n. Detta nyaste tillskott i garderoben riktas till alla män som inte vill hålla på och lägga kulorna rätt ute bland folk.

Kalsingarna innehåller en ficka vari man placerar hela paketet, som sedan hålls i läge av en liten pushup-funktion. Men, nu börjar jag fundera.

Bär ingen ph.

I vilken situation vill en man att hela stoltheten ska synas genom kläderna? Ingen av de män jag har haft närmare kontakt med har strävat mot det, snarare motsatsen. Målet för dem har varit att i görligaste mån placera fortplantningsorganet så att det drar till sig så lite uppmärksamhet som möjligt.

Antingen är det jag som har umgåtts med väldigt underliga män, eller också har skaparna av detta plagg fått ett tankemässigt frispel. Kanske har de resonerat som så, att om kvinnor vill ha pushup-bh borde männen vilja pusha up, och måla upp en illusion av ett större organ än verkligheten har försett dem med.

Exakt vilka grunder man hade för att tillverka ph:n lär vi förmodligen aldrig få veta, men jag lovar härmed att aldrig förse en man med en sådan.

Nyckelhålsmärkt tårta

Hur goda Delicatos produkter än är kan man knappast, ens med högt utvecklat självbedrägeri, intala sig att de skulle vara nyckelhålsmärkta. Tydligen har företaget använt sig av den termen i marknadsföring, men efter ett påpekande från Livsmedelsverket tvingas de nu upphöra med det - faktiskt just av den anledning jag sa, att det stämmer så dåligt med verkligheten.

En annan, syndigt god chokladtårta.

Delicato uppges anse kritiken som överdriven, men lovar att ändå skicka gratis chokladtårtor till Livsmedelsverket. Jag undrar just om personalen äter upp dem, för nyttiga är de ju inte, hur gott de än smakar.

Hoppas de gillar katter

När man har uppnått den respektingivande åldern av 73 år tycker jag att man gör rätt i att ställa krav på viss komfort i tillvaron.

Tom Leppard, vars kropp är så gott som helt täckt av leopardmönstrade tatueringar har efter 20 år som eremit valt att återvända till civilisationen för att bo på ett äldreboende. Det tycker jag han gör klokt i. Man får bara hoppas att de inte har något emot katter på stället han söker sig till. ;-)

Släkten är värst

John McCain har det inte lätt. Inte nog med att George W Bush ger honom sitt odelade stöd...

-Åh, nej. Inte Bush...

Först uppdagas det att han betalar sin egen utrikespolitiske rådgivare mindre i lön än Sarah Palin betalar sin stylist. Stylisten kan för övrigt inte vara speciellt nöjd med sin lön, med tanke på hur Palin ser ut...

Sedan avslöjas en av hans kampanjarbetare som lögnhals, efter att ha fabulerat ihop en historia om att hon blivit överfallen och knivskuren av en Obama-fan på väg hem från sitt kampanjande.

Och nu kan brorsan Joe McCain inte hålla tungan i styr när han blir förbannad, och svär på larmoperatören - som han för övrigt helt felaktigt ringt upp - när hon ifrågasätter varför han ringer 911 för en trafikstocknings skull.

-Nu blir jag snart lite kinkig.

Det kan som sagt inte vara lätt att heta John McCain.

Händerna eller vattnet?

Risken att bli matförgiftad av frukt, bär och grönsaker har tredubblats de senaste tio åren. Man tror att en anledning är att alltfler grödor under odling vattnas med avloppsvatten.


Jag tycker det låter så underligt, för ingen kan väl säga att man inte vet att avloppsvatten inte är lämpligt att förtära, just för att det är avloppsvatten. Den kunskapen är jag tämligen säker på finns i de flesta länder, även de varifrån frukt och grönt importeras till Sverige.

Kan det inte vara plockarna som inte sköter sin handhygien? Helt nyligen presenterades ju siffror att till och med i det "civiliserade" Sverige har väldigt många människor avföringsbakterier på händerna...

Naturens lagar rår vi inte på

Jag tycker att spindlar är ganska vidriga djur. De har alldeles för många ben för att jag ska tycka om att umgås med dem. Dessutom vet man inte alltid var man har dem - rätt som det är hänger de bara mitt framför näsan i en tråd.


Ändå kan jag inte bli upprörd över de bilder från Australien som kablas ut över världen på spindeln som gjort sin lycka och haft turen att fånga en fågel i sitt nät. Fotografen kallade det fruktansvärt och vidrigt när spindeln började äta på fågelns huvud. För mig är det helt naturligt. Djur äter upp varandra dagarna i ända. Vad finns det egentligen att bli upprörd över? Det är naturens lagar, och dem kan vi inte påverka - antingen vi vill eller inte.

Att bua eller inte bua

Idag sprids nyheten att prinsessan Victoria har blivit utbuad i samband med en flygresa i Indien.

Kronprinsessan blev försenad till avgång efter att flygbolagsrepresentanter fört henne till fel terminal. Medpassagerarna på planet struntade i varför hon var försenad, eller vems felet egentligen var, och buade då hon slutligen kom ombord.

Jag är övertygad om att de flesta som flugit mer än någon enstaka gång har varit med om att en passagerare som orsakat försening av planet har fått känna på medresenärernas missnöje - i alla fall har jag hört det hända ett antal gånger. Om det sedan är rätt eller fel, får var och en ta ställning till.

Men, jag tror inte för ett ögonblick att människor buade just för att det var Victoria. Hon fick helt enkelt känna på hur det känns att vara "en vanlig människa" för en liten stund.

Svenska ambassaden i Indien lär ha upprörts av det inträffade. Jag hoppas att deras protester och agitation rör de representanter för flygbolaget som inte klarade att föra prinsessan dit hon skulle, och som är de skyldiga till hennes försening, snarare än att man upprörs över medpassagerarnas agerande.

Victorias lunchsällskap, skådespelaren Aamir Khan.

Saft, saft, hallonsaft!

Tänk att de små blå gubbarna med lustiga röster och fula vita mössor går och fyller ett halvsekel. Inte kunde man väl tro att de skulle bli så långvariga inslag i barnens leksakslådor.





Fast, jag tycker att smurferna ska se ut som de alltid har gjort. Ingen modernisering där, inte.

Samma sak, år efter år

Nu i helgen förutspås årets underligaste trafikdagar inträffa. Det är samma visa varje år här i södra hälften av landet.

Bilister överraskas av att det är halt på vägbanorna. Som om det aldrig hade blivit det förr om åren. Varje år är det samma visa. Avåkning på avåkning, dikeskörning på dikeskörning. Och aldrig lär de sig, de små bilisterna.

För mig som inte har varken bil eller körkort ter det sig fullständigt obegripligt. Ska det vara så svårt att komma ihåg från ett år till nästa att det blir kallt, frost och halka - även om det inte så ofta blir snö nuförtiden?

Alla måste älska ABBA

Juryns teori om varför Loulou åkte ur tävlingen i kväll tycker jag suger. Loulou gillar inte ABBA, punkt och slut. Varför skulle hon inte kunna tala om det?

– Jag tror att svenska folket inte tycker att man ska trampa på ABBA. Det är som att trampa på Sverige, sa Laila Bagge i TV 400.

– Man kan inte gå ut i ett program och kritisera ABBA på det sättet, sa Andreas Carlsson.

Såvitt jag vet är det inget krav i en sångtävling att deltagarna ska älska ABBA. Det har det aldrig varit förut, och kommer aldrig att bli, såvida tävlingen inte går ut på att göra den mest kärleksfulla ABBA-hyllningen. Idol utger sig inte för det, så jag förstår inte problemet.

I stället tror jag att det som i kväll hände Loulou var det som tidigare år har hänt favorittippade deltagare; att folk inte röstade på henne, eftersom de var säkra på att andra skulle göra det, och att hennes fortsatta deltagande i tävlingen sålunda skulle vara säkrat. Vi har sett det hända förut, och kommer att få se det hända igen.

Hur som helst tycker jag att det är trist att Loulou inte får fortsätta i Idol. Jag hoppas att något skivbolag fiskar upp henne, för hennes röst och sångsätt går inte av för hackor. Fler än hennes höns i Burträsk bör få njuta av det.

Annat värt att nämna ur kvällens program tycker jag framför allt var Lars styling. Den klädde honom! Och, det teatrala framträdandet passade hans spastiska kroppsspråk. En strålande kombination, helt enkelt.

Kevin tål jag inte. Likt en överenergiskt manisk gympinginstruktör skvätter han omkring på scenen, så att oljan dryper från hans smörsmetiga framtoning. Nej, usch.

Den målbrottsröstade skrikhalsen Johan är det inte mycket att göra åt. Småtjejer kommer att hålla honom kvar i tävlingen länge framöver. Men, sjunga kan han inte sådär särdeles bra.

Det var Idol-kvällen sedd med Anna G Rahms ögon.

Det vore ett samhälle att vara stolt över

Aj, aj, aj. Taskigt läge. Bittra nyheter för svennedemokraterna.

Forskning visar att de nordiska "brödrafolken" inte alls står varandra så nära som man tidigare trott. Hur ska man då, som svennedemokrat eller annan imbecill nationalpatriot, kunna försvara att finska invandrare är ok - de är ju inte alls nästan som "vi" - det som annars brukar användas som argument till varför finska invandrare till skillnad från andra invandrare är välkomna.

Fast det klart. Man kanske kan köra på känslomässiga konnotationer, att en finländare känns mer som en "svensk" än vad till exempel en latinamerikan gör. För varför blanda in vetenskap, om vetenskapen inte säger det man vill höra? Vetenskaplig och historisk revisionism har ju aldrig varit något främmande för en svennedemokrat.

Tänk så lätt det vore om alla människors lika värde kunde godtas - om ingen beroende av nationalitet, etnicitet, religion eller sexuell läggning skulle ses som mindre värd. Det vore ett samhälle att vara stolt över.

En pint lager minus en tredjedel

För alla som vill ha en pint lager kan det bli bråttom om man vill hinna dricka den på puben i Storbritannien. Ett lagförslag är nämligen under behandling, där man diskuterar om de otidsenliga måttenheterna med att sälja öl i pints, och halvpints är just otidsenligt.


En undersökning visar att många kvinnor tycker att en hel pint är för mycket, medan en halv pint för lite. Männen, å andra sidan, tycker i många fall att en hel pint är för lite. Vissa är då aldrig nöjda. ;-)


Enligt det nya förslaget vill man servera 2/3 pint öl. Självfallet kommer detta att innebära att en mängd glas och sejdlar runt om i Storbritannien måste kasseras. Men, då ölförsäljningen generellt gått ned, ser man det som en acceptabel effekt - om man genom måttändringen lyckas höja försäljningen igen.


Själv tycker jag att en tesked öl är för mycket - men det beror på att jag inte uppskattar smaken. Jag ser mig inte på något sätt som representativ för kvinnor i fråga om ölförtäring.

Jag undrar förresten om en minskad ölmängd i glasen hade hjälpt Jasmine, den alkoholtörstande katten, att slippa bli portad från puben...

Kör på, och kör över. Ni har gjort det förr!

Med tanke på att alliansregeringen har tagit för vana att köra över folkviljan i sina politiska beslut borde det inte innebära några större svårigheter för dem att fullkomligt strunta i vad kd tycker om könsneutrala äktenskap. Könsneutrala äktenskap, som sedan länge borde ha varit tillåtet, dessutom!


Jag menar, bryr man sig inte om vad en majoritet av folket tycker i andra beslut, varför skulle man då ens tveka för att en av alliansmedlemmarna (den i särklass minsta) inte håller med om det resten av alliansen, och dessutom oppositionen tycker - att äktenskap borde få ingås oavsett vilket kön man har. Så, kör på, och kör över - ni har ju gjort det förut. Och, eftersom ni inte har känt av skuttet då ni kört över svenska folket, kommer den lilla tuvan kd överhuvudtaget inte att märkas.


Till skillnad från de beslut ni tagit mot folkets vilja - FRA, antipiratlag, sänkningar i a-kassa/sjukförsäkring och så vidare, är beslutet om könsneutrala äktenskap något positivt. Är det månne därför ni tvekar...?