Att reaktionerna har blivit skarpa mot Tobias Billströms och hans arbetsgrupps förslag kring en hårdare attityd i flykting- och invandrarpolitiken tycker jag är skönt att se. Kritiken kommer från många håll, såväl från oppositionen, bloggosfären, debattörer som från allianskumpaner i regeringen. Och allt annat hade varit en katastrof. Billströms förslag drar politiken inte bara ett snäpp åt höger, utan anammar extremhögerns ideal och gör dem till rumsrena. Ett samhälle där de högerextrema idealen är de tongivande och de som styr politiken vill jag inte vara en del av.
Jag är övertygad om att alla vi som inte delar den antihumana människosyn som Billström företräder tydligt kommer att visa vårt missnöje i nästa val. Det populistiska grepp som nu förefaller Billström vara det rätta att använda kommer att hoppa upp och bita honom och hans parti i näsan i nästa val. Och det är absolut ingenting jag sörjer. Så mycket skada som alliansregeringen har åsamkat Sverige och dess invånare under de 2 ½ år de suttit vid makten trodde jag inte var möjligt.
Den gamla stridstaktiken söndra och härska har på nytt aktualiserats i de klyftskapande åtgärder som införts, och den misstänkliggörande politik som förs gentemot sjuka och arbetslösa (för att överhuvudtaget inte nämna invandrare och flyktingar), och det värsta är att i kristider fungerar en sådan hållning. Usch!
De enda som har anledning att jubla åt Billström är lågpannevarelserna i svennedemokraterna. (Härligt att följa den skandal som en ledande partifunktionär har orsakat lågpannorna, förresten. :-D) Jag säger åter det jag sa igår: varför inte ta och byta namn på moderaterna till sverigemoderaterna. Ett test i aftonblaskan pekar tydligt på varifrån moderatjävlarna i arbetsgruppen har hämtat sina idéer och formuleringar till sitt rasistförslag om invandringspolitik - de har med enbart små omformuleringar använt svennedemokraternas program. Inte konstigt att det luktar extremhöger!
Om vi vill ha ett hållbart samhälle att leva i kan vi inte tillåta att rasismen blir rumsren och stadfäst. En exkluderande politik hjälper inte samhället framåt, möjligen på kort sikt (i alla fall ur ett lågpanneperspektiv) men sannerligen inte på lång sikt.
onsdag 18 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar