Vem ska man tro på?

Jag vet egentligen inte vad man ska tro om konsekvenserna av IPRED mer än att IPRED innebär kraftiga intrång i den privata sfären för alla misstänkta fildelare (eller rättare sagt; innehavare av oskyddade nätverk).

Orimliga skrivningar lär enligt dokument som opassande tagit del av ingå i lagtexten - bland annat att en abonnemangsinnehavare från vars ip-adress det laddats ner riskerar att få sina tillgångar frysta på samma sätt som vid terrorbrott. Är det inte lite oproportionerligt i förhållande till det faktiska brottet - att ha laddat ner en fil eller ens ett par tusen filer? Jag kan inte se hur fildelning, ens avlägset, skulle kunna utgöra ett hot mot mänskligheten. Kan du, eller måste man vara lojal underlydande till überministern för att se det?

Å andra sidan dyker fler och fler tjänster upp, som uppges kunna skydda den egna ip-adressen. Är dessa tjänster säkra? Och, hur länge står de emot ett eventuellt monetärt mutförslag från film- och musikbranschen? Hur länge törs jag som konsument lita på att den tjänst jag skulle kunna använda för att dölja min nätidentitet faktiskt gör det den lovat?

Självklart är det massor av folk i bloggosfären som har skrivit om detta; här är ett urval:
Rick Falkvinge, Tango för enbenta, Anna Troberg och Kurvigheter.

Läs även andra bloggares åsikter om ipred, fra, integritet, lagstiftning, totalitaritet, nedladdning, nerladdning, film, musik, skivbolag, filmbolag, husrannsakan, frysta tillgångar, terrorism, skyddat ip-nummer