Förvånande kritik flyttar fokus från det viktigaste

De senaste dagarnas debatt har förvånat mig höggradigt. I stället för att glädjas åt att oppositionen har tagit sitt förnuft tillfånga och beslutat samarbeta inför valet 2010 kritiseras nu samtliga partier för att vilja samarbeta med varandra.

Man dömer också, på förhand ut detta samarbete med motiveringen att partierna vilar på alltför olika grunder - och att de för att kunna enas måste göra så stora avkall på viktiga principer att de inte längre kan anses vara det parti de utger sig för att vara. Detta resonemang förvånar mig höggradigt, då man väljer att problemorientera det framtida samarbetet genom att förutsätta att man, för att framgångsrikt kunna erbjuda ett alternativ till allianspacket, måste enas kring samtliga punkter i det framtida valprogrammet. Jag tror inte alls att ett framgångsrikt samarbete måste se ut på det sättet.

Jag tror, tvärtom, att den nybildade vänsteralliansen kommer att nå stor framgång genom att enas i de mest elementära frågorna, men att bibehålla sin egen partipolitik vad gäller genomförande och profil- och detaljfrågor.

Mycket energi, och många tangenttryckningar sedan i söndags har också ötts på att klandra de rödgröna för att inte ha haft ett färdigt namn redan i söndags då man kallade till presskonferens. Jag tror att detta småaktiga resonemang riskerar att flytta fokus från det som är allra viktigast just nu; nämligen att erbjuda ett hållbart, fungerande alternativ till den högerregering landet nu styrs av. De rödgröna fungerar alldeles utmärkt, och illustrerar tydligt vilka partier som ingår i samarbetet. Faktum är att jag var övertygad om att detta "de rödgröna" var ett vedertaget begrepp, och inte något att tjafsa om.

Jag hoppas att man lyckas inse inom den nyfödda trepartisamarbetsgruppen att det viktigaste inte är att vara helt överens i alla detaljfrågor, eller att det inte krävs ett fullständigt avsteg ifrån det egna partiets grundtankar för att kunna samarbeta. Det allra viktigaste just nu är, inte att få igenom precis allt man hoppas och tror på, utan att erbjuda landet ett grundmurat alternativ till den politik som nu förs i valet 2010 - ett alternativ baserat på demokrati, rättvisa, humanism och solidaritet. Ett samhälle där det sociala skyddsnätet omfattar alla, oavsett ursprung, plånbok eller kontakter. Och, det tror jag att (s), (mp) och (v) är fullt kapabla att ta fram - om viljan till regimskifte är det som får styra samarbetet.

Läs även andra bloggares åsikter om opposition, vänsterpartiet, Lars Ohly, socialdemokraterna, Mona Sahlin, miljöpartiet, Maria Wetterstrand, samarbete, regeringsskifte, de rödgröna, koalition, politiskt alternativ, trepartisamarbete