Håll dig lugn och stanna inne, så ordnar det sig.
Vackert, men ack så farligt.lördag 4 oktober 2008
Vackert, men ack så farligt
Mitt under kalla krigets glansperiod, alltså mitten av 70-talet, lär BBC ha haft ett färdigskrivet manus som skulle sändas i radio om Storbritannien blev utsatt för atombombning. Med facit i hand tror jag att människorna i Storbritannien skattar sig lyckliga för att meddelandet aldrig behövde läsas upp. Råden att hålla sig lugn och stanna kvar hemma förefaller tämligen verkningslösa om vi pratar om en atombomb. Liknande retorik användes i USA på 50-talet i små broschyrer som delades ut.
Håll dig lugn och stanna inne, så ordnar det sig.
Med tanke på de kunskaper vi har idag om de långvariga skadeverkningarna en atomexplosion faktiskt har vet i tusan om det bästa alternativet hade varit att förbli lugn, och stanna inomhus. Vanliga husväggar ger föga skydd mot radioaktiv strålning. Men, samtidigt får man tänka på vad alternativet skulle vara. Att alla människor i panik skulle fly ut på gatan, och därmed riskera att dö i de bränder som uppstår av hettan i samband med atombombning. Hur man än vänder sig har man ändan bak, som det heter.
Vackert, men ack så farligt.
Jag hoppas att vi slipper uppleva atombombning under resten av människans existens. Två gånger har vi sett effekterna av atombomber som släppts över bebyggda områden, och två gånger var två för mycket. Att hoppas på att de kärnvapenbestyckade länderna skulle gå med på att rusta ned, tror jag är för mycket att önska. Däremot får man hoppas att ledarna i dessa länder förmår dra lärdom av historien och låta avtryckarknappen vara.
Håll dig lugn och stanna inne, så ordnar det sig.Vackert, men ack så farligt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
5 kommentarer:
Hur många inser att en amerikansk president trots motstånd, genom att fälla atombomb på barn och vuxna i Hiroshima utövade en oerhörd terror vilken han i förväg hade fått en beskrivning av? Och att huvudmotivet eventuellt var taktik och personligt behov för att hämnas.
Antagligen historiens största terrordåd.
I artikeln ”Japan hade kapitulerat även utan bomberna” http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_309650.svd
recenserar Mats Karlsson fil dr i japanologi boken "Racing the Enemy" av Hasegawa.
Hasegawa ställer sig frågan varför Truman och Byrnes valde att göra villkoren [i Potsdam deklarationen (juli 1945)] svårare för japanerna att acceptera. Detta dessutom med full visshet om att ultimatumet skulle komma att förkastas.
Hej kristjant,
Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, sägs det, och det du skriver är mer än dunkelt; det är beckmörkt.
Varför skriver du om vad motivet för en handling EVENTUELLT var? Det är inte ett falsifierbart påstående och betyder därmed ingenting.
Sedan skriver du "antagligen historiens största terrordåd". Vem är det som antar något? Är det du? Skriv då att du TROR att det är historiens största terrordåd, men att du inte har haft tid, lust, ork eller möjlighet att verifiera saken, så vet vi vad vi har att förhålla oss till. Det vill säga mer av ingenting alls.
Till slut berättar du att en författare har ställt en FRÅGA i en bok och att någon har recenserat denna bok. Ska denna FRÅGA ge tyngd åt dina inledande ickepåståenden, eller vad?
Du måste faktiskt föra ett resonemang, som går att följa, om du vill att någon ska få något utbyte av det du skriver. Källhänvisningar är också bra, men då måste du alltså släppa sargen och påstå något först.
Du, faster sven, verkar inte inse att normalt orkar ingen att läsa långa inlägg.
Kan skriva en helbok som motiverar mina slutsatser.
Misstänker att motiveringen bakom ditt inlägg inte är önskan om bättre klargörande. Kan det vara en dogmatisk tro?
Hej igen,
Du behöver inte skriva långt, men se till att det du faktiskt skriver håller ihop. Dessutom är det väl bättre att ha få läsare, som faktiskt får något ut av det man skriver, än att ha en hel värld som står lika frågande inför ens teorier, som jag gjorde inför din ursprungskommentar?
Att jag bemödade mig om att svara, och så långt som jag gjorde, torde tyda på ett visst intresse, vad gäller att få läsa en ny version av det du skrev, som faktiskt går att förhålla sig till som ett debattinlägg.
Jag var redan efter din första kommentar nära att använda ordet "paranoid", men jag lät bli - dels för att man inte behöver vara paranoid för att skriva osammanhängade konspirationsteorier, och dels för att inte förstöra vad som annars skulle kunna bli en konstruktiv dialog, men din misstanke om "dogmatisk tro" är så uppenbart tagen ur luften, att jag måste fråga vad du själv tror det är som driver dig till sådana personangrepp...?
Hej, Sven!
Tack för ditt svar.
Jag blev förvånad på ditt första inlägg, och undrade hur du kunde reagera på det sättet.
Därför misstänkte jag dogmatisk tro som ett alternativ.
Om du vet vilka plågor napalm kan åstadkomma men ändå kastar en sådan bomb mot oskyldiga barn och vuxna, kan man då tala om terrordåd?
Motsvarande hände då atombomben fälldes över Hiroshima.
Skräck och fasa uppkom bland människorna då bomben exploderade.
Möjligen blev vissa blinda av det starka skenet, många dog rätt snabbt medan flesta började sakteligen dö en oerhört plågsam, död.
Fast spridning av kunskaper om det som hände har försökts förhindras, finns viss kunskap ändå. Jag vet inte till att så stort terrordåd har åstadkommits med en enda bomb.
Många vetenskapsmän protesterade i förväg och beskrev det mänskliga lidandet för Truman. Eisenhower ansåg detta i förväg helt onödigt.
Truman verkade försöka förhindra att japanerna gav upp innan han kunde fälla bomben.
Läs de källor jag angivit, där kan du få fram fler väsentliga fakta.
Hasegawa, professor i Kalifornien har genom sin vida språkkunnighet kunnat granska både amerikanska, ryska och japanska dokument
Hälsningar
Kristján
Skicka en kommentar