För mig som bor i närheten av en av rikets största djurparker är det inte helt förvånande att han lyckats ta sig in på området. Redan som ung tonåring visste jag precis hur man bär sig åt för att komma in till de vilda djuren här i stan, utan att betala entréavgift. Enkelt var det också. Inga vallgravar att simma över, inga elstängsel att ta sig förbi - och inte heller några aggressiva vaktbabianer att överlista. Faktiskt bara att promenera rätt in - om man kände till stället, vill säga. Och, detta fenomen med oövervakade ingångsmöjligheter tror jag inte på något sätt är unikt just för den djurpark jag pratar om. Tvärtom tror jag det är vanligare än vad man tror.
Vad jag däremot opponerar mig emot i artikeln om den lille djurutfodraren är hur i helsike en 7-åring lyckas få med sig en två meter lång varan! Varaner av den storleken tillhör i de flesta fall arter som är högst aggressiva, förutom att de kan väga sisådär 100 kilo. Och, om inte den lille killen i Australien är antingen Bamse, eller Pippis okände lillebrorsa har jag svårt att tro att han kunde ta ödlan under armen och traska iväg.
Nej, det här luktar nyhetsanka lång väg. Ett påfund av någon sensationslysten skribent, som raskt funderade ut att djur och små barn alltid finner en väg till redaktörens hjärta. Kan man inte, på två av Sveriges största, om än inte mest pålitliga, tidningar - Aftonbladet och SvD - bättre än så? Med tanke på hur världen ser ut behöver man inte hitta på eländiga saker som händer, de finns mitt framför näsan ändå. Skärpning!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar