Nicolas Sarkozy tycker inte det är roligt med dockor. I alla fall inte om de föreställer honom själv och är av voodoo-slaget. Det är lite underligt tycker jag.
Med tanke på att voodoo främst förekommer i gamla, före detta franska kolonier tycker jag gott han kan bli lite hedrad. Att bli en voodoodocka borde vara ett tecken på att man anser honom vara en god representant för det gamla styrelselandet, och att man ser honom som en viktig parameter i kulturspridandet. Konstigt att han inte blir det minsta hedrad.
Än konstigare blir det att han inte gillar dockor när man tänker på med vem han har valt att leva sitt liv. En före detta fotomodell, som numera försörjer sig som sångerska. Vad är det, om inte en docka? Men, det kanske kan förklaras om Sarkozy faktiskt är en stor Cliff Richards-beundrare; Living doll, ni vet...
torsdag 23 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar