Avgörandet måste ligga i familjen

Det är skrämmande att läsa Malin Wollins krönika i dagens Aftonbladet. Hon går ut hårt och säger sig hoppas på en lagstiftning som ska tvinga föräldrar till att ta ut VAB-dagarna hälften var. En sådan lag, som jag innerligt hoppas att inget parti nappar på på allvar, skulle inte få som konsekvens att föräldrar mer "rättvist" skulle börja vara hemma med den krassliga telningen - den enda synbara konsekvensen skulle bli fler sjuka ungar på dagis.


Hur man inom en familj väljer att dela upp VAB-dagarna måste avgöras just där, i familjen, inte genom någon votering i riksdagen. Allas arbetsförhållanden ser olika ut - vissa dagar kan man vara frånvarande från jobbet, andra dagar krävs mera planering för att kunna stanna hemma med ätteläggen, och vissa dagar är det snudd på omöjligt.

De allra flesta dagarna hittar man ändå en lösning - mamma eller pappa inser att barnets hälsa och välgång är viktigare än pappersvändandet på jobbet. Ett ytterst litet antal dagar får man ta till extraordinära åtgärder för att lösa den uppkomna, helt oplanerade händelsen med ett sjukt barn. Kanske bor mormor i närheten, kanske kan kompisen som jobbar eftermiddagsskift rycka in och vara ställföreträdande barnsköterska under förmiddagen. Men, dessa dagar är som sagt sällan förekommande. Och, de kan inte lagstiftas bort.

Förresten är det minst sagt en överdrift, och en sensationslystenhet att vilja kalla det för VAB-kriget. Löjligt.