Hånet, och budskapet att kvinnornas kroppar inte duger som de är, möter redan våra tonårstjejer i diverse vämjelseframkallande reportage, som beskriver hur man bäst svälter bort det förargliga babyhullet utom upptäckt av föräldrarna. Du kan själv bläddra i Veckorevyn, Solo, Frida eller någon annan ungdomsblaska om du inte tror mig.Diskrimineringen i samhället - en diskriminering som det för övrigt talas väldigt tyst om - är utbredd, och pågår med all säkerhet på en gata nära dig i skrivande stund. Det har blivit socialt acceptabelt att ifrågasätta en överviktigs intelligens och karaktär, som trots att "alla" ju kan gå ner i vikt synbarligen vägrar rätta in sig i leden. Dessutom tycks kreti och pleti anse att man oombedd har rätt att komma med "välmenande" råd till den stackars överviktige. Jag kan lova att ingen av dessa "hjälpmetoder" från medmänniskor ökar motivationen, eller förmågan att ändra sin livsföring på ett sätt som leder till varaktig viktnedgång. Tvärtom, faktiskt.
Att diskriminering även förekommer i arbetslivet kommer för mig inte som en överraskning, snarare som en bekräftelse på det man under åratal har kunnat se. Tragiskt att en persons yttre fägring och likriktning ska väga tyngre (haha!) än kompetens, intelligens och personlig lämplighet.
Inlägg
4 kommentarer:
Nu undersöktes personer som led av FETMA, alltså såna som har ett bmi över 30. Det är inte snack om småmulliga människor, sen behöver jag väl inte informera dig om hur mycket fler sjukdagar fetman för med sig.
Men visst, kvinnor har det så svårt.
Anonym:
Och, eftersom det enligt dig rör människor med ett BMI över 30 anser du det vara rätt att de diskrimineras? Tonen i din kommentar antyder det.
Jag vet inte om diskriminering är rätt ord egentligen. Snarare samband. Det är statistiskt säkerlagt att högutbildade tjänar mer än lågutbildade, det tror jag ingen argumenterar emot. Dessutom är det även statistiskt säkerlagt att fetma är vanligare bland lågutbildade. Således tjänar gruppen feta lägre än andra. Men det beror inte på fetman i sig.
Något som studien inte alls har tagit i beaktning, och som dessutom ger en förklaring till problemet. Så som svar på din rubrik: Nej.
T:
I din kommentar tar du upp en för undersökningen och mitt påföljande resonemang intressant aspekt. Att det finns paralleller att dra mellan utbildning och vikt är ett känt faktum, precis som du konstaterar. Genom att utelämna denna parameter ur undersökningen blir det lätt att inse hur innehållsfattiga och begränsade undersökningar av denna typ är. Man kan använda dem för att bevisa i stort sett vad som helst - allt utifrån hur problematiken formuleras. Emellertid anser jag inte att tillförandet av utbildningsfaktorn kan försvara eller förklara varför samhällsklimatet för överviktiga ser ut som det gör. Svaret på den frågan gäckar oss fortfarande.
Skicka en kommentar