fredag 25 juli 2008

Yttre fägring viktigare än kompetens?

Övervikt. Hos män ses det som pondus att ha en rejäl ölkagge, medan en betydligt mer modest buk hos en kvinna ses som en svaghet och ett tecken på bristande karaktär. 99% av alla bantningskurer i media riktas mot kvinnor, och får många att uppskatta sin kropp än mindre och att om möjligt sänka självkänslan till en riktig bottennotering (om den mot förmodan inte redan befinner sig där). Vart vi än riktar blicken möts vi av fotomodellers, till perfektion retuscherade yttre i skadeglad triumf över den anorektiskt smala kropp de lyckats späka sig till med hjälp av laxermedel och andra trevligheter.
Hånet, och budskapet att kvinnornas kroppar inte duger som de är, möter redan våra tonårstjejer i diverse vämjelseframkallande reportage, som beskriver hur man bäst svälter bort det förargliga babyhullet utom upptäckt av föräldrarna. Du kan själv bläddra i Veckorevyn, Solo, Frida eller någon annan ungdomsblaska om du inte tror mig.

Diskrimineringen i samhället - en diskriminering som det för övrigt talas väldigt tyst om - är utbredd, och pågår med all säkerhet på en gata nära dig i skrivande stund. Det har blivit socialt acceptabelt att ifrågasätta en överviktigs intelligens och karaktär, som trots att "alla" ju kan gå ner i vikt synbarligen vägrar rätta in sig i leden. Dessutom tycks kreti och pleti anse att man oombedd har rätt att komma med "välmenande" råd till den stackars överviktige. Jag kan lova att ingen av dessa "hjälpmetoder" från medmänniskor ökar motivationen, eller förmågan att ändra sin livsföring på ett sätt som leder till varaktig viktnedgång. Tvärtom, faktiskt.

Att diskriminering även förekommer i arbetslivet kommer för mig inte som en överraskning, snarare som en bekräftelse på det man under åratal har kunnat se. Tragiskt att en persons yttre fägring och likriktning ska väga tyngre (haha!) än kompetens, intelligens och personlig lämplighet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Nu undersöktes personer som led av FETMA, alltså såna som har ett bmi över 30. Det är inte snack om småmulliga människor, sen behöver jag väl inte informera dig om hur mycket fler sjukdagar fetman för med sig.

Men visst, kvinnor har det så svårt.

Anna G Rahm sa...

Anonym:
Och, eftersom det enligt dig rör människor med ett BMI över 30 anser du det vara rätt att de diskrimineras? Tonen i din kommentar antyder det.

Anonym sa...

Jag vet inte om diskriminering är rätt ord egentligen. Snarare samband. Det är statistiskt säkerlagt att högutbildade tjänar mer än lågutbildade, det tror jag ingen argumenterar emot. Dessutom är det även statistiskt säkerlagt att fetma är vanligare bland lågutbildade. Således tjänar gruppen feta lägre än andra. Men det beror inte på fetman i sig.
Något som studien inte alls har tagit i beaktning, och som dessutom ger en förklaring till problemet. Så som svar på din rubrik: Nej.

Anna G Rahm sa...

T:
I din kommentar tar du upp en för undersökningen och mitt påföljande resonemang intressant aspekt. Att det finns paralleller att dra mellan utbildning och vikt är ett känt faktum, precis som du konstaterar. Genom att utelämna denna parameter ur undersökningen blir det lätt att inse hur innehållsfattiga och begränsade undersökningar av denna typ är. Man kan använda dem för att bevisa i stort sett vad som helst - allt utifrån hur problematiken formuleras. Emellertid anser jag inte att tillförandet av utbildningsfaktorn kan försvara eller förklara varför samhällsklimatet för överviktiga ser ut som det gör. Svaret på den frågan gäckar oss fortfarande.

 

Anna G Rahms funderingar och spetsfundigheter © 2008. Design By: SkinCorner