Att likställa det att ställa upp som surrogatmamma åt en väninna med att ge denna en bröllopspresent tycker jag är något småsint. En bröllopspresent är en brödrost, matchande påslakansset, eller en kristallskål. Ett surrogatbarn är betydligt mer än så!
onsdag 30 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Ta det inte så allvarligt det är nog bara något de har skojat om.
Du har nog ingen aning om hur mycket man kan längta efter ett barn, (jag har hoppats varje månad i snart 8år) och de är nog över lyckliga att få denna hjälp, så om de säjer att det är en bröllopspresent så är det bara ett skämt, man måste få skoja om svåra saker för att överleva.
Anonym:
Mitt inlägg var riktat mot journalisten som skrivit historien. Det är han, eller hon som har brustit i omdöme - inte varken det barnlösa paret, som för övrigt har min fulla sympati, eller kvinnan som valt att ställa upp som surrogatmamma.
Om de, någon av de direkt inblandade parterna väljer att se barnet som en bröllopspresent står det dem fritt, men att som journalist likna babyn vid en present, vilken som helst, är för mig att förringa värdet av den insats surrogatmamman gör.
Jag hoppas att du nu förstår bättre vad jag syftade på. En ständig längtan efter barn kan jag förstå, även om jag inte själv delar den.
Det var väl inte själva barnet som var en present utan att hon skulle föda det åt dem.. barnet är ju deras bara att det "lånade" en ugn...
Skicka en kommentar