Bråda tider för svensk polis...

Den svenska polisen har mycket att ta itu med vad gäller sin inbördes jargong, sin människosyn, värdegrund och vanligt enkelt hyfs.

Efter att ha läst om hur polisen behandlar sina medmänniskor - för övrigt samma människor de har som uppgift att skydda och värna om - förvånar det mig föga att läsa att språkbruket om egna kollegor håller samma erbarmeliga standard. Man kallar inte en kvinna för stationshora, antingen hon är en kollega, en "vanlig" människa eller en prostituerad. Så säger man helt enkelt inte. Lika lite som man kallar en invandrare för apajävel, eller blattejävel.


Det är nästan så jag vågar anta att ett elementärt krav för att bli antagen på polisutbildningen numera är en fullständig frånvaro av hyfs, empati och respekt för medmänniskorna. Och, det kanske mest upprörande är att man i sin roll som polis kommer undan med sitt beteende. Åklagaren lägger ner undersökningen innan den ens hunnit börja. Fint land vi bor i. Jämlikt, och så...