Retorisk arkebusering av sjuka

I helgen kunde man läsa att förtidspensionärer mådde sämre i sin sjukdom än personer med samma sjukdom som icke pensionerats. Jag blir så in i helsike förbannad när jag läser sådana här artiklar, som försöker presentera det som att det är pensioneringen i sig som försämrar hälsan.

Det är väl självklart att en person, vars sjukdom har bedömts vara tillräckligt allvarlig för att leda till förtidspensionering mår jäkligt mycket sämre än en person som lider av samma sjukdom i en lindrigare form/lägre intensitet/mindre allvarlig grad och därför fortfarande kan arbeta. Det säger väl sig själv, för sjutton gubbar. En person som bedöms behöva vara förtidspensionär pga sjukdom är sjukare än en person som inte har bedömts vara i behov av pensionering. Hallå, eller?! Man behöver inte vara Einstein för att räkna ut det.

Vidare berättas det att förtidspensionären kräver mer insatser från vården än personen med samma sjukdom som inte pensionerats. Igen! Den förbaskade skribenten gör det igen! Än en gång formuleras det som att pensioneringen i sig är orsak till att personen kräver mera resurser av vården, inte att sjukdomen har drabbat den pensionerade mer allvarligt än hans/hennes arbetande medsjukling.

Om media presenterar denna bild är det inte ett vitten underligt att människor misstror oss sjukpensionärer/långtidssjukskrivna. Om samhället matas med bilden att en sjukskrivning/pensionering enbart är av ondo - och dessutom gör den sjuke än sjukare förstår jag plötsligt varför klappjakten på oss sjuka har nått de proportioner den har. Om man angriper den sjuke i stället för att angripa systemet. Om man tillåts, med retorik förskjuta uppmärksamheten från det egentliga fokus till ett teorem som går i linje med den av überministern inslagna folkhetsarjakten mot de sjuka i landet (de sjuka som snart kommer att förbjudas i lag om detta vansinne får fortsätta!). Då har vi snart skapat det elitistiska samhälle där endast det perfekta är välkommet och får åtnjuta samhällets resurser.

Vi övriga, som bär på någon form av "defekt" (sjukdom, "opassande" religiös, kulturell eller etnisk bakgrund, eller en annan sexuell läggning än den monogamt heterosexuella) är inte längre välkomna i det offentliga rummet, och har inte längre tillträde till den samhällsservice varje invånare i landet via skattsedeln varit med och byggt upp. För vi är inte perfekta. Vi valde fel föräldrar. Vi hade den dåliga smaken att bli sjuka och "ligga samhället till last". Vi såg inte till att vara försedda med det rätta genetiska materialet...

Jag vet inte. Kanske är det den framtid du önskar för dig som gammal, och för dina barn när de växer upp. Jag vill det inte...!