Ett kökets mastodontarbete

Idag kan man både läsa om och förfasas över hur låg kvalité den mat vi dagligen stoppar i oss egentligen håller.

Redan tidigare har jag nämnt detta med mathållning i vår familj - hur dottern (14 år) förespråkar det sunda, nyttigare och gärna mer exotiska och alltid helst har skytt mat hennes jämnåriga varit tokiga i, medan vi vuxna inte har några svårigheter med den mat som brukar betraktas som barnvänlig (potatismos, korv, köttbullar och pannkakor för att nämna något). Författarens kommentar om att Fun Light inte ens får kallas saft fick mig att tänka tillbaka på detta inlägg.

Hur smaktolerant dottern än är, och hur gärna hon än stoppar allsköns okända smakbitar i munnen vägrar hon för det mesta benhårt att dricka lightläsk och Fun Light. Hon är helt och hållet övertygad om att socker är mindre skadligt för kroppen än vad alla de syntetiskt framställda sötningsmedlen är. Och, vem vet? Kanske har hon rätt.

För att återgå till artikeln rekommenderas man i möjligaste mån att själv laga sin mat från grunden. Då jag läste det stycket drabbades jag av millisekundslånga återblickar till min barndom - och köket hos min "mormor och morfar" (citationstecknen kring dem förklarar jag kanske en annan gång).


Min "morfar" var slaktmästare och köpte flera gånger varje år en halv gris och en kvarts oxe för att göra egen korv, egna syltor och världens kanske godaste köttbullar. Men, mina återblickar har ännu inte hunnit anfrätas av så mycket nostalgi att jag glömt vilket slit det var och hur lång tid hela förfarandet tog. Ett annat minne som tydligt hänger kvar är den mycket speciella lukt som alltid uppstår då man hanterar stora mängder rått kött. En varm, sötsyrlig doft som är mycket svår att få ur näsan då man går ur köket.

Är det verkligen detta mastodontarbete som Mats-Eric Nilsson menar att dagens stressande dubbelarbetande människor ska företa sig på fredagseftermiddagarna efter jobbet? Det är inte rimligt för de flesta att ta sig an denna uppgift som förutom tid även kräver en stor dos skicklighet och noggrannhet i hanteringen av det råa köttet.

Själv har jag tiden att göra det, men varken hälsan, motivationen eller målsättningen att klara av det. Så, jag har inte mycket val annat än att fortsätta köpa min vattenspädda falukorv, mina menlöst kryddade köttbullar och den evighetskonserverade frukten. Man kan hoppas, om tillräckligt många av oss konsumenter blir tillräckligt upprörda, att tillverkarna framställer mer naturliga alternativ som kan erbjudas oss kunder i butikerna. Nackdelen som jag kan se med dessa är att de förmodligen, på samma sätt som miljövänliga produkter kommer att prissättas högre, och därigenom inte vara tillgängliga för alla.