Cynismens marknad blomstrar

Jag blir så arg och ledsen när jag tänker på hur cyniskt livsmedelsbutikerna beter sig när de kastar mat, som i de flesta fall fortfarande är ätlig, samtidigt som det finns en allt större grupp människor i samhället som faktiskt inte har råd att äta varje dag.


Att göra som på Lidl i Solna; hälla frätande kemikalier över de kasserade livsmedlen för att hindra människor från att plocka upp det Lidl ratat ur containern faller så långt utanför mina referensramar att jag inte ens finner ord för att beskriva det. Heder åt den eller de som faktiskt polisanmält Lidl! Dessutom hoppas jag att Lidls potentiella kunder söker sig till andra butiker, i stället för att stödja en kedja med obefintlig moral.

Jag undrar mitt i allt detta, om det verkligen skulle vara ogörligt att distribuera maten som butikerna inte längre anser sig kunna sälja till utlämningsplatser dit människor, som av en eller annan anledning inte har råd att köpa mat kan komma och plocka med sig det de har nytta av.

Samtidigt känns det helt fel att i ett land i västvärlden - som ekonomisk kris till trots - har en ekonomi som med rätt prioriteringar med lätthet skulle kunna se till att alla invånares basala behov var täckta ens behöva föreslå och spekulera kring möjligheten att distribuera osäljbar mat till de mest utsatta människorna. Det känns som att erbjuda smulor från den rike mannens bord. Som att säga att det finns en grupp människor som inte förtjänar mer än just kasserade livsmedel. Men, det är inte alls så jag menar.

I det ideala samhället skulle humanism och solidaritet med de svaga vara självklara grundstenar, och min undran om livsmedelsdistribution av kasserade varor helt överflödig. I det ideala samhället skulle människor bry sig om sin nästa, och inse att ekonomisk och materiell jämlikhet är en säkrare samhällsbyggnad att stå på än den egocentrerade kapitalism som nu råder.


Som landet ligger idag, och på det sätt landet styrs kommer vi dag för dag längre ifrån detta ideala samhälle, och måste vidta exceptionella åtgärder för att människor ska överleva. En bra början tycker jag alltså att det vore att butikerna, i stället för att kassera utgångna varor, låter livsmedlen mätta dem som annars inte skulle ha råd att äta. Skulle det verkligen vara så svårt att åstadkomma? Kom ihåg det gamla ordspråket: En kedja är aldrig starkare än sin svagaste länk.