Var femte svensk luktar illa

Att nästan var femte svensk saknar eller har nedsatt luktsinne hade jag ingen aning om. En läkare har genomfört en undersökning vid Kärnsjukhuset i Skövde, där hon kommit fram till dessa rön. Hon säger bland annat att det kan vara svårt att inse hur viktigt luktsinnet faktiskt är förrän man har förlorat det. Och, trots att jag har bibehållet luktsinne förstår jag precis vad hon menar.

Doften av blommor är bara en sak man går miste om utan luktsinne.

Jag drabbas nämligen då och då av partiella känselbortfall på varierande delar av min kropp - vanligen vänster ben, några fingrar på ena handen och höger kind. Eftersom jag är undersökt utan och innan vet jag med säkerhet att det inte är nerver som ligger i kläm, i alla fall inte permanent men möjligen då och då på grund av inflammationer i kringliggande vävnader.

Att inte ha någon känsel i några fingrar och ena kinden låter kanske som en tämligen harmlös åkomma - och det är det på ett sätt. Jag kan till exempel hacka lök, och få med en liten bit av ett av de känslolösa fingrarna utan att det gör ont. Och det kan ju tyckas praktiskt. Men denna egenskap, som vid första anblicken låter positiv är egentligen alltigenom negativ. För jag märker ju inte när jag har gjort mig illa.

Medvrickares fot.

Otaliga är de gånger då jag har vrickat min vänstra fot, och faktiskt inte upptäckt det förrän det tar emot när jag ska ta på mig skor. Eller alla de gånger när jag har skurit mig i fingrar jag inte har känsel i och upptäcker det först då jag ser att skärbrädan är rödprickig.

Så, att det kan vara påfrestande utan luktsinne, det har jag full förståelse för.