Underbar oberäknelighet

Världens längste man har blivit pappa, och hoppas på att ätteläggen kommer att bli en reslig yngling med naturlig fallenhet för basket. Den stolte fadern hoppas åtminstone på att sonen når den modesta längden av två meter. Men, om sonen brås på sin mor - en kvinna av betydligt mer ordinär kroppslängd - kan det bli svårt. Och just denna oberäknelighet tycker jag är så underbar. Man kan inte på naturlig väg göra något för att påverka vilka arvsanlag det ofödda barnet kommer att bära, eller hur dessa utvecklas hos det födda barnet.

Långa män av Giacometti.

Bilden som illustrerar artikeln, den där Bao Xishun är ute på promenad med sin fru, får mig osökt att tänka på ett par som en gång ingick i den perifera bekantskapskretsen. Hon var en sällsynt kortvuxen kvinna, och dessutom liten och spenslig, medan han var exceptionellt lång och relativt kraftigt byggd. Då de var ute och gick, eller stod bredvid varann såg det precis ut som när en far är ute och går med sin lilla dotter. Men, de var (och är fortfarande, hoppas jag) lyckliga tillsammans, och det är ju det enda som spelar någon roll.