Prosopagnosi - mitt nya favoritord

Prosopagnosi låter lite mystiskt, nästan mytomspunnet. Som namnet på en sedan länge bortglömd gas med förmågan att teleportera föremål från yttre rymden, ungefär. Men, egentligen betyder det oförmåga att känna igen ansikten, eller som det så klatschigt kallas, ansiktsblindhet.


Alla har vi väl någon gång varit med om att vi ser en person, som vi såväl känner igen, men inte kan komma på varför eller varifrån - än mindre vem människan är. Tänk då att aldrig känna igen ett ansikte; att presentera sig för samma människa kanske tio gånger under samma fest, bara för att du inte känner igen honom/henne.

Hur många som lider av oförmågan att känna igen ansikten vet ingen egentligen. Forskningen säger någonstans runt 2%, men siffror uppemot 20% förekommer. Oförmågan lär vara en neurobiologisk avvikelse, och den är ärftlig.


Vilket handikapp. Att inte kunna känna igen människor. Mot bakgrund av mitt tidigare yrke, lärare, kan jag bara föreställa sig hur dåligt det hade gått om man inte kunnat känna igen sina elever.

De drabbade av prosopagnosi har mitt fulla medlidande, även om deras handikapp har ett väldigt snyggt namn.