Äkta och oäkta henna

Det är tråkigt att läsa om Vinnie, som under en semesterresa i Spanien fick en tillfällig "hennatatuering" på armen. Problemet var att tatueringen blev infekterad och förefaller nu genom ärrbildning bli permanent. Det var säkert inte riktigt vad familjen tänkt sig.

Men är då henna farligt? Nej, blir mitt eftertryckliga svar. Röd henna, som består av blad från hennabusken, är helt naturligt, och varken mer eller mindre allergent än andra naturliga produkter.

100% äkta hennablad.

På Vinnie använde man emellertid "svart henna", ett felaktigt och högst vilseledande namn då det som kallas svart henna för det mesta är svart hårfärg och inte det minsta naturligt. Kanske har man tillsatt en liten del henna i den svarta hårfärgen, men huvuddelen är hårfärg, och ingenting annat.

Hårfärgstatuering.

Henna ger rödbrun färg. Alltid. Ljusare, eller mörkare beroende på med vad man blandat till hennan, och om man har gjort tatueringen i ett eller två lager. Det lättaste sättet att veta om det är henna, eller någon kemisk produkt som används vid tatueringen är att be att få se pulvret. Om det är äkta henna ska pulvret vara grönt och se ut som det det är, nämligen malda torkade blad. Färdigblandad henna ser ut som grågrön lera och luktar hö.

Ingen aptitilig syn, men henna ska inte ätas.

Indigo är ett annat naturligt preparat som kan användas för att få en nästan svart effekt på huden. Indigo känner du lättast igen genom att ta några korn och blanda dem i vatten. Om blandningens yta efter cirka 20 minuter blir blå är det indigo, och alltså betydligt mera säkert att använda än den svarta hårfärg jag tidigare nämnt.

Jag har själv flera gånger haft hennatatueringar, och jag är förvånad över hur lite människor egentligen vet om henna. Första gången jag fick henna var under ett besök i Tunisien, då man smyckade mina fötter och händer. Vid återkomsten till Sverige möttes mina terrakotta-färgade händer med mycket stor misstänksamhet, och jag fick flera gånger frågan om jag var sjuk, eller vad som hänt med händerna. Vid efterföljande besök i Nordafrika har jag också passat på att få hennatatuerade fötter. Inte främst för det estetiskt tilltalande, utan främst för hennans hudvårdande egenskaper.

Bröllopssmyckade händer med henna i två lager.

Några gånger har jag även prövat på det här hemma. Och, i synnerhet den senaste gången inträffade något anmärkningsvärt. Jag hade fått två symboler hennatatuerade på ovansidan av mina händer några dagar innan jag blev akut sjuk, och behövde uppsöka läkare. Jag hade drabbats av en mängd konstiga symptom; bl.a. svår värk och balanssvårigheter. Dessa hälsoproblem försökte läkaren skylla på mina hennatatueringar, och menade att mitt hälsotillstånd skulle förbättras så fort jag blev av med dem - han kunde inte hjälpa mig när jag hade varit så "dum" att jag prytt mina händer. Behöver jag tillägga att hennan inte hade ett smack med min sjukdom att göra?

Andra traditionellt smyckade hennahänder.

Så, det finns ingen anledning att sluta pryda kroppen med henna, bara du försäkrar dig om att det verkligen är henna som används. Blanda lite pulver i vatten och se vilken färg blandningen får. Lukta. Om doften av hö fyller din näsa, när du luktar på den gröna lerlika blandningen är det bara att sätta igång och smycka sig, annars gör du säkrast i att låta bli.