Institutionaliserad mobbningsmobb

Den människosyn som mer och mer vinner genomslag i det offentliga genom möjligheter att kommentera nyheter, blogga, eller diskutera på diverse nätfora, och, icke att förglömma genom politikers retorik speglar ett samhälle jag inte känner igen. Varifrån har all denna ringaktning, totala empatibrist och klappjakt på ekonomiskt svaga grupper egentligen kommit?

Att regeringens politik sanktionerar mycket, genom att ha genomfört reformer som skapat ett 2/3-samhälle gör förvisso inte saken bättre, men det förklarar inte heller allt. Snarare tror jag att förklaringen ligger i samma fenomen som kunde iakttas i den eminenta, men ytterst skrämmande dokumentären "Diskriminering på schemat" SVT visade härförleden.

I filmen skildras hur en lärare i Canada väljer att utsätta sin klass för ett experiment - med förhoppningen att barnen på så sätt skulle få ökad tolerans för varandra. Experimentet gick ut på att ungarna en morgon fick höra hur läraren entusiastiskt berättade att forskare funnit att barn över 140 cm var mer intelligenta och välartade än barn under denna längd. Hon delade in klassen efter längd, och gav den långa gruppen vissa privilegier jämfört med den kortare.

Det tog inte lång stund innan eleverna i den långa gruppen började bete sig med svinaktigt översitteri mot sina kortare klasskamrater - barn som de tidigare lekt med, och uppskattat. Allt eftersom dagen fortskred blev dessa verbala påhopp grövre och grövre, vilket naturligtvis ledde till att de kortare barnen kände sig mer osäkra och började underprestera.

Under hela skoldagen var det bara ett väldigt litet fåtal av eleverna som tordes protestera mot segregationen i klassen, trots att dessa barn hade logiska resonemang kring varför det var fel - och ju längre dagen led, desto färre blev de. I slutet av dagen samlade läraren gruppen med de kortare barnen och berättade för dem att allt bara varit ett experiment - och att förhållandena dagen därpå skulle bli de omvända.

Nästa dag då barnen kom till skolan informerades klassen om att lärarens fakta dagen före varit falska, och att det egentligen var de kortvuxna barnen som var högpresterande A-barn. Det intressanta på detta stadie i experimentet var att se om de kortvuxna barnen skulle behandla sina längre klasskamrater med större respekt och hänsyn än de själva blivit behandlade dagen innan. Men, inte.

Efter bara några minuter satte förolämpningarna igång - denna gång riktat mot de längre barnen. De kortare barnen hade alltså inte lärt sig något alls av experimentet, utan tyckte det var rätt "kul" att själva få tillhöra den mer gynnsamt lottade gruppen, och tog varje tillfälle i akt att påpeka detta sitt överläge för dem som stod utanför gruppen.

Vad som tydligt framgår är att om människor av en auktoritet (i detta fall läraren) får höra att man själv tillhör en priviligierad grupp, och att alla som står utanför denna grupp automatiskt är sämre, anammar de flesta människor detta beteende. Och, vad hör svenska folket idag ifrån politiker (tänk bara diverse moderatutspel, och svennedemokraternas svammel om invandrare)? Jo, att sjukskrivna är simulanter, att arbetslösa är lata, och att invandrare är kriminella. Eftersom de flesta människor är så lättledda förmår de inte, precis lika lite som barnen i experimentet att se längre än näsan räcker.

Det som försiggår i samhället idag är institutionaliserad mobbning av alla som, av olika anledningar, står utanför arbetslivet. Denna mobbning är av så allvarligt slag att den med lätthet kan liknas vid det som inträffade i Derby häromdagen, där en mobb hetsade en kille att hoppa från ett parkeringshus.

Ju längre denna institutionaliserade mobbning tillåts fortsätta, desto närmre kanten drivs vi som tillhör den utstötta tredjedelen. Vilket parkeringshus som är stort nog för alla oss att klättra upp på, vet jag inte, men man kanske kan införa någon slags kösystem. För mobben nedanför ropar högre och högre för varje dag, under ledning av alliansregeringens företrädare.