God föresats, men...

Jag tycker att det är så underligt, att den "företagarvänliga" regering vi har så benhårt vägrar hjälpa till att rädda läget för ett av den svenska ekonomins mest lönsamma flaggskepp under många år; Volvo.

Att Maud Olofsson, den så prudentligt rekorderliga, har mage att stå i Göteborg samma dag som det största varslet i stadens historia, näst efter varvskrisen, och tala om att man inte kan vänta sig mera pengar ur regeringens krösuspung, är skamligt - varken mer eller mindre.

Überministern förnekar sig inte, då han med beklagande röst, och valpögon, meddelar i stort samma sak, och påpekar att det är viktigt att visa ledaregenskaper i en situation, så svår som denna. Ledarskap, my ass. Så som regeringen hanterar denna kris, är det enda ledarskap vi kan vänta ett som leder oss käpprätt åt helvete.

Och, jag som i ett tidigare inlägg idag lovade att inte skriva om krisen, för att Tango för enbenta redan hade gjort det med bravur. Så gick det med den goda föresatsen...