Vanligt, eller osedvanlig otur?

För mig som inte tycker om kaviar låter kaviar med banansmak rent vämjeligt äckligt. Att jag sedan inte heller tycker om frukt i mat gör inte saken bättre. Två fel av två möjliga. Jag kan inte förstå hur den tänkte som uppfann denna randiga produkt. Men, ett som är säkert är att han borde uppsöka en läkare för att få undersökt sina smaklökar - någonstans har det gått väldigt fel!

Hallonsmakande rosa popcorn låter inte bättre det. Likaledes ratar jag per automatik den i USA nyligen lanserade juicen med smak av, håll i dig nu...

...ansjovis!

Jag försöker hålla min tunga i styr för att inte besudla hela inlägget med diaboliska, och högst köttsliga eder över den ansvarige för sådana osmakliga livsmedel. Vad är det för fel på lite vanlig Brämhults Juice - utan fisksmak?

En del av de andra, främst dryckerna minns jag med saknad. Vanilla Coke är en. I min mun var det utan konkurrens den genom tiderna godaste colan som lanserats. Dottern i familjen lider av en kronisk, lätt nostalgisk förtjusning i Cherry Coke, som även den är svår att få tag på. Den bättre hälften däremot är immun mot läskeblasksnostalgi (mer än som ett inslag i den barndomsarkeologi vi ibland hänfaller åt). Å andra sidan är han den ende jag någonsin träffat som både har ätit vinägerchips, och dessutom saknar dem.

Är det inte för typiskt att just när man hittar en produkt man gillar, inom vilket område som helst, så försvinner den från affärshyllan? Eller, är det bara i vår familj vi är särdeles otursförföljda?

PRESSTOPP!

Då den bäste hälften läst igenom detta inlägg kom ett erkännande! Han står inte alls utanför övriga familjens benägenhet att vara läsknostalgiker; han saknar BlackOrange!