En lönsam last

Få människor kan väl på riktigt hävda att de blir förvånade av "avslöjandet" att de klassiska filmstjärnorna i själva verket var avlönade av tobaksbolagen för att de rökte det ena eller andra märket.


Först och främst finns det nästan inte en enda film från tiden 1930-1950 där folk inte röker betydligt mer frimodigt än idag, och för det andra tycker jag inte att det är konstigare än den nutida trenden med produktplacering. Båda fenomenen syftar till samma sak; att företag vill sälja så mycket som möjligt av sin produkt och hoppas kunna utöka sin kundkrets genom att varan blir förknippad med kända ansikten.


Att, som vissa tidningar gör, gå så långt som att kalla det en muta tycker jag enbart är dumt. Återigen, precis som viljan att skuldbelägga medieaktörer för tragedin i Finland, fråntar man individen det egna ansvaret för sina val och handlingar genom bestickningsargumentationen.


Jag är övertygad om att antalet filmstjärnor som började röka för att de skulle få betalt för varje Lucky Strike de blossade offentligt är försumbart. Att befintliga rökare bytte märke för att det, eller det andra företaget betalade bäst är mer troligt.


Men, är det då att ta emot en muta, eller bara den mänskliga instinkten att få ut så mycket som möjligt av det man gör? Personligen är jag övertygad om att det är ett utslag av teori två, att stjärnorna valde, inte att börja röka, men att röka det märke som visade sig mest lukrativt. Inte konstigare än att man försöker köpa en vara i den affär den är billigast, eller sätter in sina pengar på banken som ger bäst ränta.


De stjärnor som inte rökte kunde man alltid avporträttera på samlarkort som man placerade i cigarettpaketen...