Ett subliminalt tilltal

Lördagens konsert i Globen, där sex artister från Mellanöstern ska uppträda, hoppas jag är den första i en lång rad av tillställningar där huvudartisterna inte kommer från Europa eller Nordamerika. Den musikaliska världen är så mycket större än så (precis som självklart den geografiska världen - även om man lätt förleds att tro annat i nyhetssändningarna).

Hade avståndet till Globen varit mindre skulle jag gärna ha suttit på första parkett, självklart i sällskap av min bättre hälft, och vi skulle ha låtit tonerna föra oss bort till ett café i Kairos bazarer.

Det fantastiska med musik är att man inte behöver förstå det som sjungs, man fylls ändå av en känsla och sveps in i den tonala filten. Särskilt märkbart är detta fenomen i klassisk orientalisk musik. Det är som om musiken talar ett internationellt språk som vi alla kan förstå subliminalt, och når djupare in i vårt väsen än någon annan kulturform.


Jag gratulerar dem som tar tillfället i akt till en fantastisk upplevelse i morgondagens konsert, och hoppas som sagt på att vi nu får se en trend att bjuda in artister från andra kultursfärer ta sin början.