SvD skriver idag om en nyss framtagen prognos angående det nya sjukförsäkringssystemet, som trädde i kraft för en dryg månad sedan. Man konstaterar i prognosen att cirka 20 000 individer; alltså en tredjedel av samtliga sjukskrivna idag, kommer att falla ur försäkringen år 2010 - men fortfarande vara för sjuka för att arbeta. Bertil Thorslund, analytiker på Försäkringskassan, uppger att denna siffra är ungefär dubbelt så hög som Försäkringskassan tidigare spekulerat i.
Oavsett om det är två eller tjugotusen människor som faller emellan stolarna, bara för att regeringen ska kunna visa upp fina, framgångsrika siffror i statistiken är det lika klandervärt. Ingen ska behöva riskera att falla emellan. Är man sjuk, så är man - och då är man berättigad till ersättning. Så enkelt borde det vara!
Jag är fullkomligt övertygad om att hela denna reform kommer att slå tillbaka med en kraft beslutsfattarna ännu inte riktigt greppar.
Många är de människor som kommer att bli ännu sjukare (och alltså kosta staten mer bl.a. i form av ökat vårdbehov), som ett resultat av att ha blivit tillbakatvingade i arbete, trots sviktande hälsa. Dessutom kan man föreställa sig, förutom skenande kostnader för kommunerna i form av ökade socialbidragssiffror, att vardagsbrottsligheten kommer att öka. Snatterierna går upp, kanske för att kunna ge barnen mat, utan att ha en inkomst. Stölder i klädaffärer likaså, för att ha något att sätta på sig, även då man inte har råd att köpa kläderna. Eller varför inte en ökad prostitution både bland män och kvinnor? Att sälja sin kropp kanske upplevs som den sista, desperata utvägen för dem som inte lyckats få ihop till livets nödtorft på annat sätt. En större grupp hemlösa kan man också förutspå som tänkbar konsekvens till sjukförsäkringsreglerna. Vem vill ha en hyresgäst som, eftersom han/hon inte har någon inkomst, inte kan betala hyran i tid?
Frivilligorganisationerna och kyrkorna kommer att bli den nya underklassen i Sveriges stora hopp. I många städer serveras mat dagligen, antingen väldigt billigt eller helt gratis. I många städer samlas också kläder in - kläder som sedan delas ut till behövande. Och, behövande har regeringen sett till att det kommer att råda rik tillgång på de kommande åren.
Det är hög tid för invånarna i Sverige att fråga sig om det är det framtida samhälle vi vill leva i? Det är hur som helst det samhälle beslutsfattarna håller på att skapa åt oss.
lördag 2 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
26 kommentarer:
De som är sjuka kommer att fortsätta få sjukpenning men de som kan jobba kan nu inte leka häst- eller hunduppfödare, leka trädgårdsmästare eller blogga om sin sjukdom hela dagarna längre, utan måste försörja sig själv.
Om du läser artikeln så handlar det ju om att de inte har tillräckligt goda skäl att få lön för ingenting år efter år.
Det kommer inte att bli några 20.000 som utförsäkras. Av en händelse så kommer de att friskna till igen och ta ansvar för sina egna liv på nytt - något som socialstaten hittills har skött.
ÄNTLIGEN betraktas vi som vuxna medborgare igen. Tack!
Det är uppenbart att sanatarium och =PhD= inte har en aning om vad dom snackar om. Med tidigare 33 års erfarenhet av jobb på Försäkringskassan och nu med jobb med försörjningsstöd på kommunen kan jag upplysa om att det redan i dag finns en stor grupp människor som Försäkringskassan inte anser vara tillräckligt arbetsoförmögna för att få sjukpenning/sjukersättning men som Arbetsförmedlingen anser för sjuka för att kunna stå till arbetsmarknadens förfogande. Och det är här vi hittar dessa ytterligare 20.000. Högeralliansen tror att en Ättestupalag ska frisera deras siffror, men i själva verket kommer den att skapa ännu sjukare och ännu fattigare människor.
Ojdå,Sven. Alliansen är helt enkelt onda, alltså?
Om du jobbat med dessa frågor i 33 år så borde du väl känna till att det inte är Arbetsförmedlingen som avgör om "någon ska stå till arbetsmarknadens förfogande" utan att individen själv får avgöra hur hon/hon vill försörja sig. Kan personen INTE arbeta så får han/hon sjukpenning. KAN personen jobba så får han/hon välja om arbetsförmedlingen, Poolia, Manpower eller om tekniken att knacka dörr är bäst för att skaffa jobb.
En kommentar till Sven;
Hur förklarar du att svensken är sjukast i världen trots att vi har det "bästa" socialförsäkringssystemet? (det som gjort att skattetrycket 10-dubblats på 30 år)
Jag vill hävda att svensken är sjukast i världen tack vare vårt skyddsnät. Eller så är det helt enkelt bara så att latmasken drabbar svensken lättast. Vad tror du?
Jag tror nämligen inte att vi skiljer oss genetiskt från våra artfränder, utan det är omgivningen som gör oss sjuka. Sen är det är ju förstås alltid skönt att ta sovmorgon eller gå och strosa i trädgården på någon annans bekostnad.
Sanatarium: Ja, inte fan är alliansen några särskilt goda människor i alla fall med den enskildes bästa för ögonen. De uppvisar gång på gång ett frapperande förakt för svaghet, precis som alla borgerliga regeringar har gjort före dem. Vad det handlar om är inte om du är sjuk eller inte, utan vad någon annan bestämmer att du är. Du pratar om "tillräckligt goda skäl", men frågan som borde ställas är om den person som avgör dessa skäl är 1) kompetent nog att verkligen göra det, och 2) vems ärenden denne person går. Borgerligheten har inte nu och har aldrig haft något intresse av de som inte har tillräckligt med pengar att duga åt dem. Precis som det sägs i inläggets rubrik: Skapandet av den nya underklassen i Sverige fortsätter och kommer så att göra så länge dessa människoföraktande typer dikterar villkoren för de sämst ställda.
=phd=: Nej, de kommer inte att tillfriskna "av en händelse", de kommer att vara friska i statistiken, men inte nödvändigtvis i verkligheten.
Ja, så har vi ju också en socialminister som vill ha ett varmare samhälle med massor av etik, och då blir det så här underbart.
Långtidssjuka människor som inte kan arbeta ska ha ersättning så att de lever ett drägligt liv en bit över existensminimum. Efter ett antal års sjukskrivning ska de emellertid inte ha ersättning som överstiger lägsta lagstadgade inkomst för någon yrkesarbetande grupp i Sverige.
Personer som är förmögna att arbeta enligt medicinsk bedömning men ändå "känner" att de inte "orkar" arbeta får tyvärr söka socialbidrag och leva på existensminimun. Att läkarna är oförmögna att göra den bedömningen eller går några "onda människors" ärenden är trams och då skulle våra läkare knappast tillhöra de bästa i världen.
Mitt "människoförakt" är faktiskt så djupt att jag inte accepterar "permanent orkeslöshet" som själ att inte försöka försörja sig själv. Alla kan gå in i väggen och ha "nedperioder" på månader och kanske upp till något år. Efter två-tre år är det dags att ta tag i det hela igen, tyvärr. Annars blir det soc som gäller och då ska det vara fattigt som gäller. De har det ändå bättre än 80% av resten av jordens befolkning som jobbar skiter ur sig.
Det är sagt tidigare - vi är bevisligen bland de friskaste i världen när det gäller livslängd och det finns ingenting som antyder att vi skulle vara klenare än någon annan på denna jord. Det sitter i huvudet och tydligen har tiotusentals blivit friska bara de senaste två åren. Vilka mirakel ett jobbskatteavdrag och blåslampa kan göra!
Eftersom du sanatorium inte begriper så mycket bortom din egen horisont, sannolikt heller aldrig varit allvarligt sjuk och helt uppenbart hör till den sorts människor som maskerar människoförakt som politik, är det egentligen inte så stor nytta att diskutera vidare med dig. Du har bestämt dig för att läkare i alla avseenden gör korrekta bedömningar, att Försäkringskassan vet bättre än den sjuke och dessutom inte behöver lyssna på vad läkaren säger oavsett om denne har rätt eller fel, och att borgerligheten gör rätt när de demonterar allt vad trygghet heter för de som inte har råd med villa i Djursholm eller Örgryte. Att du inte begriper mycket mer av psykiska sjukdomar än Cristina Husmark-Pehrson, vars uttalanden flera gånger fått henne att framstå som en av landets mest korkade personer, är likaledes tydligt.
Dessutom förstår du inte att bara för att folk tvingats tillbaka till arbete betyder det inte att de blivit friska. Friska är de som jag sade tidigare i statistiken, och i alliansens verklighetsfrämmande fantasier.
Passa på och njut av den tid som är kvar med borgarna vid makten. Vid nästa val lär tillräckligt många människor ha fattat vad de går för för att förra valets ödesdigra misstag inte ska upprepas.
Vidare kan man ju undra varför den som är sjuk ska leva på existensminimum eller strax där över. Har man någonsin levt på existensminimum vet man att det hart när är omöjligt att leva ett drägligt liv. Minsta lilla oförutsedda utgift innebär en smärre ekonomisk katastrof, något som knappast gör någon som befinner sig i ett tillstånd av sjukdom friskare. Men det är naturligtvis lätt för den rike att tala om för den fattige att han måste klara sig. Den som aldrig befunnit sig i en ekonomiskt trängd situation lär inte kunna föreställa sig vad det innebär, något som alliansens hela målmedvetna demolering av välfärdsstaten bygger på.
Jag har växt upp med föräldrar som varit arbetslösa under längre perioder och bott minst sagt påvert och inte fått någon utlandssemester, språkresor eller skidsemestrar under min uppväxt. När de jobbade hade vi det bra, när de inte jobbade hade vi det snålt. Bråk om pengar, tårar och allting begagnat.
När jag jobbar har jag det bra. När jag är sjuk så tappar jag en dagslön och hade jag blivit sjuk längre så hade vi fått göra drastiska förändringar i ekonomin. Jag är låg-medelinkomsttagare och har inget kapital på banken att tala om. Jobbar i kommunalt finansierad verksamhet. Kunde inte åka iväg på semester i år.
Det kvittar vad du inbillar dig när det gäller människor som kräver att alla gör rätt för sig. Har man haft tuffa tider och fått ta ansvar för sig själv så vet man att pengar inte ramlar från himlen utan det är ALLTID någon som betalar. Ska man betala för någon annan så ska det finnas goda grunder för det. Jag vill vara medmänsklig och ge hjälp att komma på fötter igen. När personen är på fötter så är det dags att anpassa sig till verkligheten och göra det bästa av situtationen.
Läkare gör inte rätt i alla lägen men de tillhör de mest professionella yrkesgrupperna vi har. De ger väl fel utlåtande om en sjukskriven person ungefär lika ofta som de gör allvarliga felbehandlingar av patienter i övrigt. Dvs. det händer, men det är mycket ovanligt och i de flesta fall ordnar det upp sig och läkaren kan åtgärda sitt misstag om det skulle ha begåtts.
Hade alliansens väljare bara bestått av personer som aldrig varit illa ute ekonomiskt eller fått uppleva skammen att inte ha råd med det som grannarna har råd med, då tror jag inte de hade haft så stort stöd som de fick vid valet. Sedan har de kunnat sköta snacket bättre än vad de gjort. De har hoppats för mycket på att "action speaks louder than words" men med så många år av skitsnack från sossarna så har folk vant sig vid att regeringen ska stå och ljuga istället för att genomföra det som de gått till val på.
Sanatarium:
Jag har _aldrig_ sagt att folk inte ska göra rätt för sig. Jag säger däremot att att var och en måste göra det efter egen förmåga; det gäller skatter, det gäller produktion, det gäller praktiskt taget vad som helst som rör det samhälle vi delar. Att bedriva utpressning mot de svagaste är _inte_ att se till var och ens förmåga. Att tvinga folk att bli statistiskt sett friska, med outtalade hot om social och ekonomisk misär till förmån för de som redan har det gott ställt är _inte_ att se till individens bästa och därmed inte heller till samhällets. Det enda det leder till är att ytterligare stärka det klassamhälle som fanns redan under den tid det ivrigt förnekades att vi hade ett sådant, alltså under socialdemokraternas tid vid makten.
Att alliansen kom i regeringsställning vid det senaste valet vågar jag påstå har mindre att göra med alliansens retoriska och politiska förmåga, än med ett vittomfattande missnöje med Göran Persson. Missnöjesröstande framför förnuftsröstande har alltid ett pris, och priset för detta senaste exempel på det får nu de svagaste betala. Det är konstaterat att de välbeställda har fått det bättre under alliansen medan de som har det sämre ställt har fått det ännu sämre. Alltså precis det som borgerligheten har velat i alla tider.
Du skriver att när en person kommit på fötter är det dags att anpassa sig efter verkligheten. Men det finns en verklighet redan dessförinnan, den verklighet som alliansen vägrar anpassa sig efter. Den politik de för bygger på sociala hot och nedskärningar. De pratar om att individen ska ha frihet, men de beskär flertalets frihet med inskränkningar som är fullkomligt vettlösa. _Ingen_ människa som är sjuk blir frisk bara för att regeringen säger det.
Din tilltro till läkare går i rosenrött och får mig att tro att du har haft ytterst lite kontakt med yrkesgruppen i syfte att låta den bota dig. Jag kan nämna fler exempel än vad någon skulle orka höra på läkare som på olika sätt felbehandlat patienter. Jag är själv ett exempel på vårdens bristande yrkesheder och självbelåtenhet. En idiot är en idiot även om han eller hon har yrkeslicens och mångårig utbildning och att påstå att det är mycket ovanligt att läkare gör fel vittnar mer om en snedvriden auktoritetstro än en korrekt bild av verkligheten.
Men inte heller läkarna kommer att spela särskilt stor roll vid Försäkringskassans bedömning av den sjukes arbetsförmåga. Som jag sade tidigare, och som du undvek att bemöta, kommer FK ha tolkningsföreträde före läkarna när det gäller allvarlighetsgraden hos en persons sjukdom. Någon som kanske inte ens träffat patienten ska bedöma hur han mår. Från alliansens håll är detta givetvis mycket bekvämt, eftersom man därmed snabbt kan röja upp i "simulantträsket". Om det sedan handlar om simulanter eller inte spelar ingen roll. Om det ens handlar om människor spelar ingen roll. I alliansens Sverige är vi alla bara små enheter vars enda samhälleliga syfte är att göda de redan mätta, bildligt talat.
Att du haft en hård uppväxt beklagar jag, men jag beklagar också att du inte verkar ha lärt dig någonting av den.
Sanatarium:
I dina kommentarer, som jag väljer att bemöta i klump, säger du att den som är sjuk visst ska få ersättning om han/hon inte kan arbeta. Så långt är vi överens. Däremot invänder jag mot ditt resonemang om ersättningens storlek och förändring över tid. Du måste förstå att man inte väljer, eller i de flesta fall kan sägas bära något eget ansvar för, att man blir sjuk – ändå anser du att man ska straffas för sin sviktande hälsa. Om du har följt den senaste tidens debatt kring fängelsestraff kontra rättspsykiatrisk vård, har du säkert hört att man inte kan straffas för något man inte medvetet har gjort. Alltså vore det logiska att sjukdom inte heller ska kunna bestraffas genom en privatekonomisk katastrof, vilket blir resultatet av ditt resonemang.
Bitvis i dina inlägg får man intrycket att du anser en stor del av Sveriges sjuka vara simulanter och inbillningssjuka, det bevisas tydligt genom att du förefaller ha svalt myten om att jobbskatteavdrag och blåslampa har ”botat” sjuka. Jag dristar mig att säga att den absoluta majoriteten av de som har tvingats åter i arbete, trots sjukdom, jobbar på bekostnad av sin egen kropp och hälsa. Sjukdomar förvärras och människor mår sämre och sämre. Förmodligen stör detta faktum dig lika lite som en fjärt styr luftströmmarna i universum. Är det kanske rentav så att du anser att en invånare är till för att tjäna staten, inte staten för invånaren?
Vidare skriver du att vi svenskar, genom vår höga medellivslängd, inte kan förmodas vara av sämre virke än våra medmänniskor runt om i världen. I sak har du rätt. Däremot glömmer du en viktig parameter, som faktiskt bidrar till förklaringen till vår höga livslängd. Den statistik man använder omfattar människor som dragit nytta av det sociala välfärdssystem, bland annat i form av en sjukförsäkring, en arbetslöshetsförsäkring, fri sjukvård, dagis och fri utbildning, som har fungerat sedan Per-Albin Hanssons tid, men som nu bit för bit håller på att raseras. Människorna i Sverige har kunnat vara hemma då de har varit sjuka, och vård har funnits att tillgå för en låg kostnad. Om man har förlorat arbetet har ekonomin varit tryggad genom arbetslöshetsförsäkringen, och man har sluppit bekymra sig för hur man ska sätta mat på bordet utan jobb. Självfallet påverkar dessa faktorer livslängden! Yttermera har Sverige inte varit drabbat av krig på cirka 200 år – det spelar naturligtvis också in. Jag är beredd att påstå att vi om en eller ett par generationer kommer att få se konsekvenserna av alliansens människofientliga politik avspeglas genom en sänkt medellivslängd – just för att tidigare nämnda trygghetssystem satts ur funktion.
Läkarna du beskriver som närmast maskinellt korrekta i sina diagnoser är inga jag personligen stött på, inte heller de som, enligt dig, tillhör internationell toppklass inom yrkeskåren. Tvärtom vågar jag påstå att läkare väldigt ofta gör felaktiga bedömningar, som i sin tur leder till felbehandlingar – inte minst på grund av den korta patientkontakt de har tid till. Men, i detta framtidens Sverige av klasskillnader, har läkarens bristande kompetens föga betydelse, eftersom det inte längre är läkarens bedömning som ska ligga till grund för sjukskrivningar. I stället ska Försäkringskassans förtroendeläkare, oftast utan att ens möta patienten personligen, basera sin hälsobedömning på Socialstyrelsens riktlinjer och rekommendationer. Så mycket för den individuella bedömningen…
Jag vet att det anses som fruktansvärt att önska att någon annan blir allvarligt sjuk, men för vissa – inte minst våra högsta makthavare – skulle det vara en nyttig erfarenhet att själva utsättas för de regler, vars förträfflighet de så högljutt propagerat för, övermodigt säkra på att de aldrig själva ska hamna i en situation då de personligen ska drabbas av dem. Då är jag säker på att det skulle bli annat ljud i skällan.
-=phd=-:
Se kommentaren till sanatarium, stycke 2 och 3, som även gäller som mitt svar på dina kommentarer.
sven tycker:
Det är uppenbart att du och jag lever i samma verklighet, om än i olika positioner. Jag förstår, med tanke på din yrkeskarriär, att du är väl förtrogen med hur lätt det är för en människa att bli utslagen genom nuvarande nedskärningar i trygghetssystemet. Det jag tycker är allra mest tragiskt är att trygghetssystemet som tagit så lång tid att utveckla går så snabbt att rasera. För att inte tala om hur ofantligt mycket längre tid det kommer att ta att bygga upp det igen - om det ens är möjligt.
Det är också skrämmande att se hur allmänheten stillatigande sitter och låter det hända, utan att ens höja ett finger för att stoppa det. Tänk om lika många människor kunde engagera sig för vår gemensamma trygghet som för FRA. Då kunde man börja hoppas på en förändring.
peter tuominen:
Med avund och respekt för ditt elokvent retoriska, tillika stringenta resonemang läser jag dina kommentarer och nickar medhållande.
-=phd=-:
Jag glömde helt att be dig om en referens till var du funnit uppgiften om att skattetrycket tiofaldigats de senaste trettio åren.
Anna g:
"Är det kanske rentav så att du anser att en invånare är till för att tjäna staten, inte staten för invånaren?"
Jag hoppas att du har insett att alliansens mål är att MINSKA statens inflytande i allt vi gör. Jag arbetar inte för att försörja politiker i första hand utan att försörja mig själv och min familj. Din kommentar är snarare en träffande beskrivning på någon som troget ger bort hälften av det man tjänar in och litar blint på att staten nog fördelar detta rättvist.
Angående att svenska läkare skulle felbehandla "ofta" så säger jag igen att jag är av uppfattningen att svenska läkare felbehandlar MINDRE ofta än utländska läkare generellt. Det som stödjer detta är låg barnadödlighet, hög livslängd och hög överlevnadsfrekvens för många svåra sjukdomar. Vi är kanske inte bäst i världen men bland de bästa 5-10 av 100 på nästan alla punkter. Jag tycker då det är löjligt att ta upp svenska läkares bristande kompetens som argument varför alla som känner att de inte "kan" jobba inte blir sjukskrivna. Skulle sjukpensionärerna drabbas av fler felbehandlingar än övriga? Är det i läkarnas personliga intresse som "borgare" att sätta arbetaren i sysselsättning igen? Trams och paranoia.
Vad sedan psykologer kan göra för att hjälpa dessa personer, det är en annan historia. Där är vi definitivt inte så långt framme som vi borde.
Man ska inte "straffas" för sin bristande hälsa. Man ska snarare få ersättning trots att man inte jobbar. Ser du skillnaden i utgångspunkt? Jag får tex VAB-ersättning när min dotter är sjuk. Helt otroligt att jag får 80% ersättning för att ta hand om mitt sjuka barn. Givetvis vill jag behålla detta men jag hade tyckt att 60% eller 40% hade varit nästan lika fantastiskt och rimligt.
Det är dock viktigt att en sjukersättning inte ses som ersättning motsvarande den för arbete. Då nedvärderas arbete till något som det inte är. Arbete är det i princip enda lagliga sättet att generera inkomst och därmed unikt.
I både dina och Peters texter så skiner en romantiskt socialism igenom med lite kryddning av kommunism här och där. Jag erkänner på stående fot att socialdemokratin var bäst för Sverige under många, många år. Det var en rimlig fördelningspolitik.
Idag pratar ni fortfarande om hur alliansen har som mål att skapa ett system där de svaga slås ut helt och där övriga arbetare tjänar borgarna och göder de redan rika. Vilken planet kommer ni ifrån? För det första så skattar alla "rika" mer, både i reella pengar och i procent. Det innebär att ju mer pengar min chef tjänar, desto mer pengar betalar han i skatt. Ju rikare han blir, desto mer pengar går till sjukpensioner. Ju rikare företagarna blir, desto fler anställs etc.. Ju mer pengar "arbetaren" har att spendera - desto mer gör han/hon av med och då blir saker billigare och fler får jobb osv. Detta är något som ungefär 35-40% av befolkningen har insett. De övriga "tror" inte på detta trots att det händer runt omkring oss just nu.
Precis som vilken annan försäkring som helst ska sjukersättning/sjukpenning granskas noga och inte betalas ut på felaktiga grunder. Då undermineras både trovärdigheten och ekonomin i försäkringssystemet kollapsar.
Visst, de som har haft det bra innan har fått det ännu bättre med alliansens politik. De som haft det dåligt innan har inte fått det bättre, utan rent av sämre I FÖRHÅLLANDE till den stora massa låg- och medelinkomsttagare som fått det bättre! (Du glömde den stora massa som fått mer pengar att röra sig med eller i alla fall fått välja hur de ska fördelas. Vill man behålla mer av jobbskatteavdraget så skaffar man en billigare bil eller cyklar, man röker och snusar inte och man uppmuntras att inte ta högräntelån.)
Detta går att debattera hur länge som helst, vilket är anledningen till varför vi bytt styre några gånger. Jag tror det kommer att bli tydligare i framtiden att socialdemokratin måste utvecklas för att ta hand om den skit den skapat de senaste 20 åren.
Sedan när det gäller FRA-debatten så är det ju tydligt att medborgarna inte vill ha myndigheter som rotar i allt de gör utan föredrar ett samhälle där de är med självständiga och fördelar sina inkomster ifred. Synd bara att de inte ser den ideologiska kopplingen där och stödjer alliansen även nästa val.
Anledningen till varför jag inte engagerar mig i den "gemensamma tryggheten" så som du menar är att jag inte tror den håller. Den har redan kollapsat till följd av invandring och urholkning av solidaritet och utraderandet av den homogena gruppen "svenskar". Innan har jag haft en tro på assimilation och att solidariteten kan fortsätta med andra kulturer men icke längre. För varje anhöriginvandring ev en gammal moster som sker måste en svensk jobba dubbelt. Hur många svenskar jobbar två jobb idag? Det är kört.
Och orka inte dra upp "rasist" för det är bara löjligt...
Nej, sanatarium, jag tänker inte kalla dig "rasist", då det torde stå klart för de flesta läskunniga människor vad det sista stycket i ditt senaste inlägg de facto innebär. Kanske är "sverigedemokrat" ett bättre ord med lika starka konnotationer till egoism, kortsiktighet och tjockskallighet.
Att du antyder att sjuka människor snarare skulle behöva psykologhjälp än någon annan form av möjlighet till ett drägligt liv visar ganska tydligt vilken sorts attityd du har till andra människor. Att du därtill antyder att sjukskrivna skulle uppbära något slags illegal ersättning får mig att undra vem här som egentligen lider av paranoia.
Nej, det är sannolikt inte i läkarnas personliga intresse att skicka ut folk i arbetslivet, men bortsett från att deras roll kommer att spelas ut i samma ögonblick som sjukdomsavgörandet hamnar hos Försäkringskassan, så lyder de under regeringens rubbade direktiv och socialstyrelsens s.k. "rekommendationer" (vilket i praktiken efterlevs som regler).
Att höginkomsttagare skattar mer är en av de saker som borgerligheten vill ändra på. Deras syfte är att göra de rika rikare och de fattiga fattigare, för i deras ögon är de sistnämnda samhälleliga sopor som får skylla sig själva att de inte fötts in i rika familjer eller gjort någon smart "skatteplanering". Visst har alliansen "som mål att skapa ett system där de svaga slås ut helt och där övriga arbetare tjänar borgarna och göder de redan rika". Naturligtvis uttrycker den inte sig så oförblommerat, men det är bara att titta på svaghetsföraktet i deras åtgärder för att se att det är precis så deras politik fungerar.
Du säger att sjukpenning och sjukersättning inte ska betalas ut på felaktiga grunder, och det håller jag fullkomligt med dig om. Men inte heller ska den låta bli att betalas ut på likaledes felaktiga grunder definierade av någon som inte ens träffat patienten eller som tyngs ner av orimliga politiska direktiv.
Och nej, jag har inga problem med att solidariskt betala skatt, därför att jag tror att samhälle är bättre för alla om det inte bygger på djungelns lag och socialdarwinism.
Du nappade på den, va? Då är det ingen idé att fortsätta diskussionen. Fortsätt du i samma naiva spår och se vem som hjälper dig på ålderns höst. Tack för mig.
Sanatarium igen:
Jag uppskattar inte att du lägger ord i munnen på mig. Jag har ingenstans påstått att jag anser svenska läkares bristande kompetens vara ett argument till varför alla som känner att de inte "kan" jobba inte blir sjukskrivna. Din rosenröda, närmast naiva tilltro till den svenska medicinska kompetensen ser jag som ett utslag av den allmänna övertro till den svenska förträffligheten, som gemene man så ofta är drabbad. Vad gäller din undran om sjukpensionärer mer ofta drabbas av felbehandlingar än övriga begriper jag inte var du har fått det ifrån. Jag börjar nästan tro att du missförstår vad jag skriver med flit. Att det skulle ligga i ”läkarnas personliga intresse som ’borgare’ att sätta arbetaren i sysselsättning igen” tänker jag inte ens förklara för dig en gång till. Men, förresten, en snabb repetition kan du få: läkaren = kort patientkontakt + diagnos försäkringskassan = koll i socialstyrelsens riktlinjer + noll intresse för läkarintyget förtroendeläkare = ytterligare koll i riktlinjer + ännu mindre intresse för läkarintyget beslut. Som du ser är läkaren och hans kontakt med patienten egentligen helt onödig, utmanövrerad som han ändå blir i slutändan.
Då du likställer en kortare tids VAB med en kanske livslång sjukpensionering med ersättning på 67% av inkomsten (om den sjuke har tur) förolämpar du alla som lever under dessa förhållanden. Det är en helvetes skillnad att förlora, som i dagens system, 20% av sin inkomst under en eller några dagar medan man är hemma med ett sjukt barn, och att alltid tvingas leva på 67% av inkomsten. Sätt dig ner och räkna själv. Jag lovar dig att du kommer att få en kuslig överraskning då du inser hur lite pengar (om ens några) det blir kvar av de 67% när alla nödvändiga räkningar är betalda. Du menar att det bara är en fråga om att prioritera för att klara sig på den summa utsugarna till regering har bestämt är rimlig. Vad ska alla de göra som inte har något kvar att prioritera bort? Det kanske kommer som en överraskning för dig, men antalet människor som lever ur hand i mun är ganska stor. Fast, det kanske bara är i min ”romantiska” socialistiska världsbild med kommunistisk kryddtouche som verkligheten ser ut så. I din värld har alla människor ett val.
Med ohemul fräckhet låter du sedan insinuera att dagens sjukskrivna och sjukpensionärer är i behov av psykologhjälp. Med tanke på din perceptionsförmåga tror jag i så fall, om jag ska sänka även min del av debatten till sandlådenivå, att du själv skulle ha god hjälp av exempelvis KBT – det har för övrigt även visat sig effektivt mot paranoia. Men, vad vet väl jag? En stackars romantisk socialist med kommunistiska tendenser.
Din åsikt att samhället i stort gagnas av ökad rikedom för ett fåtal – med motsvarande fattigdom för ett antal – påminner mig om människosynen i Flugornas Herre. Egoismen tilläts flöda fritt hos den grupp som besatt makten och tillgångarna, medan de övriga fick slita för att överleva. Jag tänker inte fråga om du vill leva i ett samhälle som i sådan myckenhet baseras på att upprätthålla skillnader. Jag är nämligen övertygad om att du reservationslöst skulle säga ja, eftersom du, i din modell av detta samhälle skulle befinna dig på ”rätt” sida – alltså den som besitter maktmedlen.
Nej förresten, varför i hela friden skulle jag kalla dig rasist? Det är väl klart att jag ser skillnad på en sådan, och dig som bara är främlingsfientlig till husbehov hemma vid köksbordet. Du tror väl inte att jag är dum?
Att påstå att den ”gemensamma tryggheten” inte håller p.g.a. att Sverige valt att handla föredömligt humanistiskt och ta emot människor som inte längre kan leva i sitt hemland, är ett resonemang som anstår någon vars sympatier ligger betydligt längre åt höger än du påstår att dina gör – åsikter som, för att anknyta till det aktuella OS, fick stor internationell spridning under spelen 1936.
*mumsar belåtet i sig lockbetet som blev nedkört i halsen*
Gällande svensk sjukvård i internationell jämförelse: http://www.skl.se/artikeldokument.asp?C=4799&A=18291&FileID=89329&NAME=Internationellj%E4mf%F6relse.pdf
Det finns stora brister i svensk sjukvård om man har som mål att alla ska ska få 100% rätt behandling för sin åkomma. Det är ungefär som nollvisionen i trafiken. Det är fruktansvärt att det dör folk i trafiken men om vi har säkrast trafikklimat i världen - är det då rimligt att säga att det är stor risk i Sverige att köra ihjäl sig? Det finns alltid en risk för felbehandling men i Sverige är den bland de lägsta i världen. Så enkelt är det. Det felbehandlas ungefär 100000 människor i Sverige varje år. Tydligen är det ändå färre i förhållande till vår folkmängd än de flesta andra länder. Alltså löper du lägre risk för feldiagnos i Sverige än i de flesta andra länder. Det kan väl inte vara svårt att förstå?
Jag har levt på 30% av min nuvarande inkomst i 5 år då jag pluggade. Helt otroligt att det gick! Jag hade bil också ska tilläggas. Var vill du komma? Tydligen kan studenter år efter år leva på flera tusenlappar mindre än vad sjukpensionärer gör?
Det håller alltså inte. "Fattigpensionärer" som sossarna lurat i att de skulle bli omhändertagna lever på mindre. De intalades av Palme och de ännu äldre stötarna att sosse-Sverige skulle ta hand om dem när de blev gamla så de behövde inte pensionsspara privat! Bättre att de betalade 50% skatt hela arbetslivet så skulle de få bra pension sedan. Tji fick de! Nu fattar väl varenda kotte att det gäller att spara privat om man ska ha någon vettig ålderdom att prata om?
Jag lovar dig att jag inte ska ska sitta och gnälla på forum den dagen jag blir långtidssjuk eller arbetslös igen. Jag ska istället försöka omskola mig till ett yrke som är anpassat till min sjukdom. Under tiden så kommer jag att få leva riktigt jävla snålt om jag inte sparat undan något. Förutsättningarna för någon med normal inkomst att spara har ju trots allt ökat något.
När det sedan gäller personer som inte är medicinskt sjuka eller skadade men som ändå upplever att de inte "kan". Vilka ska hjälpa dem om inte psykologer tycker du? Ska vi skita i dem helt? Om de inte har en sjukdom som går att bota eller ett handikapp som är identifierbart - vad ska vi göra? De är ju inte berättigade till sjukpension då men mår tydligen inte tillräckligt bra för att jobba?
Att leva "från hand till mun" är något jag mer än väl känner igen och det som gör mig vansinnig på detta är att det är ett socialdemokratiskt styrmedel som skapats för att medborgare ska vara beroende av statens politik. Om medborgarna hade haft lite mer spelrum och ekonomisk buffert så hade statens inflytande minskat avsevärt. Detta är en av riktningarna alliansen arbetar mot. Givetvis är de som tjänar på detta låg- och mellaninkomsttagare eftersom de rika alltid haft frihet att göra som de vill eftersom de har råd.
När det sedan gäller referenser till nazism så skjuter du bara självmål. Jag vet inte om du känner till uttrycket att den som först refererar till Hitler i en diskussion på internet "förlorar"? Du är väl inte maoist för att du anser att snuskigt rika personer bör beskattas lite hårdare och låginkomsttagare bör få lite mer i plånboken? I så fall är alla moderater maoister för det är ju den politik de för denna mandatperiod! Jag är givetvis varken rasist eller nazist. Bara för att man pekar ut kritiker som rasister så upphör inte verkligheten att existera. Var vänlig presentera några siffror på att anhöriginvandring är en ekonomisk tillgång för Sverige.
Sedan inser jag att du pratar om "medmänsklighet" när det gäller invandringen och i så fall kan vi väl ta emot ALLA flyktingar som vill hit? Tycker du det ska finnas några gränser för medmänsklighet egentligen? Om du bara säger nej till en enda svältande flicka så kvittar det ju om du tagit emot 100000 året innan. Just i det läget är du ju omänsklig ändå.
Det måste alltså finnas gränser och en del tycker att vår ekonomi klarar 2 miljoner till och andra börjar oroa sig för hur ekonomin ska klara det vi har om ungefär 10-15 år.
Jag tror säkert att du och kanske andra övertygar er om att jag är en inskränkt, elitistisk, icke-humanistisk och känslokall människa som aldrig varit illa ute och känt mig ensam och orolig för framtiden. Tyvärr är det alltså inte så. Jag vet precis hur det känns och jag vill att människor ska tas om hand i det skedet. Sedan måste man dock anpassa sig och förändra sin livssituation till ens kapacitet och se vilka möjligheter som gäller. Min fru har gjort detta och jag vet att det går. Att inte lita på att människor kan tycker jag är översittarfasoner och begränsande.
sanatarium skrev: "Fortsätt du i samma naiva spår och se vem som hjälper dig på ålderns höst."
Med det nuvarande regeringspacket är jag glad om jag överhuvudtaget får möjliget att uppleva någon åldershöst.
sanatarium skrev: "Var vänlig presentera några siffror på att anhöriginvandring är en ekonomisk tillgång för Sverige."
Det är när man lever i uppfattningen att allting går att mäta i siffror och ekonomi som man kan resonera som du gör. Och därmed håller jag med dig ytterligare en gång: Det är meningslöst att fortsätta diskussionen.
Ojdå! Studenterna klarar sig med mindre! Tillhör de samhällets underklass också?
Vad gäller studenters ekonomi jämfört med sjukpensionärers vet jag, efter att ha gjort en koll hos CSN, att studenter inte tvingas leva på en lägre inkomst än många, i synnerhet människor från låglöneyrken, som blivit sjukpensionärer. Tvärtom gör studenternas möjligheter, till skillnad från pensionärernas, att dryga ut studiemedlen med arbetsinkomster att en students ekonomi är rena drömmen för många sjukpensionärer.
Sanatarium:
Din kommentar att du lovar att inte sitta och gnälla på forum den dagen du blir långtidsarbetslös, eller långtidssjukskriven är helt onödig. Du sitter ju redan i forum och gnäller, så om du skulle bli ettdera skulle det innebära en förbättring.
Att du i stället skulle omskola dig till ett yrke "anpassat efter din sjukdom" visar tydligt, förutom på en oerhörd arrogans, en stor brist på insikt i många av de sjukdomar som leder till långa sjukskrivningar/sjukpension. Tror du inte att de allra flesta av oss inget hellre skulle vilja än att kunna komma tillbaks ut i arbetslivet? Tror du inte att en av de första saker man gör är att sondera vilka möjligheter man har trots de begränsningar sjukdomen innebär? Och, tror du inte att diskussioner pågår med både vård och försäkringskassa för att se vilken arbetsförmåga man möjligen fortfarande besitter?
Men, tyvärr Sanatarium, är vi en relativt stor grupp som tvingas acceptera att det inte finns något arbete på marknaden som kan komma på fråga för oss, därför att vi är alltför sjuka. Kanske är det svårt för dig att tro att det faktiskt kan förhålla sig så, men det är verkligheten många av oss sjukpensionärer lever i.
För övrigt kan jag bara tacka dig för din insiktsfulla beskrivning av dig själv "en inskränkt, elitistisk, icke-humanistisk och känslokall människa som aldrig varit illa ute". Där slog du allt huvudet på spiken!
Anna: Visa källa istället för att säga att de har mer än sjukpensionärer från låglöneyrken. Hur många procent har man i sjukpension och vad är lägstalönen för en lokalvårdare? Jämför detta med ca 7000kr.
Rolig poäng angående "gnälla" på forum!
Angående omskolning så finns det oändligt med yrken som inte är fysiskt krävande och där man kan sitta i en bekväm arbetsposition och också sprida ut arbetet under en längre tid om det t.ex. är långa pass. Du kan själv tänka dig hundratals yrken som borde vara möjliga för alla olika former av FYSISKA arbetshinder.
Varför sitter t.ex. inte alla tanter med "fibromyalgi" i callcenters? Internetuppkoppling hemma och programvara som ordnar att samtalslistorna funkar? Nej, detta vore hemskt. Både att förnedra dessa människor till att jobba hemifrån och också i ett yrke som en förlamad person i princip kan utöva utan utbildning, fantastisk intelligens eller lång erfarenhet.
Många av sjukpensionärer kommer från fysiskt krävande och slitande jobb, vilka ofta är typer av hantverk eller rätt så speciella yrken. De kanske inte heller innefattar så mycket sociala kontakter och då kan det klart bli svårt med omskolningen. Detta är en inte obetydlig faktor tror jag.
Jag vägrar tro att det finns särskilt många fall då någon är helt oförmögen att arbeta under resten av sin livstid. Ändå får man läsa om 40-50-åringar som får sjukpension och räknar med att sitta av tiden fram till 80-88 år i snitt. De ska alltså ha sjukpension fler år de levt hittills?
Att jag gjorde den beskrivning jag gjorde var inte för att du skulle använda den, utan det var för att den skulle vara förbrukad. Jag vet att man kan tro dessa saker om mig om man förnekar verkligheten och inbillar sig att jag är ond istället. Tyvärr säger jag bara det som de flesta tänker när de ser en 48-årig sjukpensionär gå på stranden med fyra hundar och hölra henne i varje social kontakt påpeka hur hon var tvungen att sluta jobbet på vårdhemmet på grund av att de tunga lyften gav henne kronisk värk i axlarna.
"Vad ska du göra nu då?"
"Ja, det beror på. Försäkringskassan och arbetsförmedlingen ska utreda och se som jag kan komma tillbaka till arbetslivet men vi får se vad DE kommer fram till..."
Skicka en kommentar