Förfasas över föräldrars förfarande

Idag kan man läsa om alla barn som mår dåligt av föräldrars surfande. Det är ju tråkigt. Men, jag undrar vad det är för träskallar till föräldrar som t.ex. sitter och porrsurfar med barnen vakna, i synnerhet utan att ha aktiverat funktionen att besökta webbsidor ska tas bort då datorn stängs av/då man växlar användare. Vissa saker gör man klokt i att vänta med tills barnen har somnat; porrsurfa är en av dem. Vidare kan man läsa att föräldrar har svårt att slita sig från datorn. Jag kan inte låta bli att undra om det betyder att mammorna och papporna sitter oförskämt länge vid datorn, eller om all tid föräldrarna sitter vid datorn - tid som barnet alltså inte kan sitta där - betraktas som för lång.

I fråga om otrohet, så som den beskrivs i artikeln (alltså som en kontakt via datorn), tycker jag snarare det är ett allmänt attitydproblem. Var går egentligen gränsen för otrohet? Att barn är benägna att betrakta sin verklighet i termer av svart och vitt, utan gråzoner, är jag högst medveten om, och min fråga gäller inte så mycket barnens intryck utan de vuxnas. Är min partner otrogen om han har en kontakt på nätet som han utväxlar erotiska mail med? Jag anser det inte vara så enkelt att svaret med självklarhet är ja. Faktum är att jag är beredd att gå så långt som att säga att svaret är nej.

Nu kommer mitt barn upp, efter att ha sovit sommarlovslänge, så ett förtydligande får vänta tills lämpligare tillfälle.