fredag 14 november 2008

Sanningen om IPRED

Som den käre sambon så vältaligt uttrycker i sitt inlägg, som du självklart kan läsa här, är det svårt att ta artisternas kritik mot fildelning på riktigt allvar, bl.a för att de som gnäller mest samtidigt är de som tjänar mest.

IPRED, förresten. Vad är det för ett namn, egentligen? Om man försöker säga IPREN när man är lite täppt i näsan låter det ungefär så. Eller, om en människa som talar till exempel pashto försöker säga IFRED hör man IPRED - f-ljudet saknas i språket.



Det måste vara så det ligger till... En nästäppt pashtotalare ville egentligen ha en IPREN och sedan bli lämnad ifred. Men på grund av samhällsföreträdarnas selektiva hörsel när det gäller medborgerliga önskemål, och politikernas bristande insikt i sakernas tillstånd uppfattade man det som att han föreslog ett instiftande av medborgargardeligt uppror mot fildelning. För hur skulle man annars kunna försvara ett sådant övergrepp på invånarna i landet som IPRED ju faktiskt är?

Där ser man hur fel det kan gå när man inte på allvar satsar på integrationsarbete på samtliga samhälleliga nivåer, och sänker kunskapskraven i skolan.

Förresten hade samma sak aldrig hänt om han i stället bett om en Alvedon.

Inga kommentarer:

 

Anna G Rahms funderingar och spetsfundigheter © 2008. Design By: SkinCorner