Nu har jag blivit sådär förvirrad igen. Jag gillar inte att känna mig som om jag inte förstår.
Länge har man hört talas om riskerna med att injicera botox mot rynkor, vilket många åldersfobiker ändå väljer att göra. Det är upp till dem, ifall de vill ta risken att skada nervbanor i ansiktet, drabbas av förlamning, eller få andra biverkningar av giftet de väljer att använda. De är vuxna och mogna, hoppas jag, att fatta ett rationellt beslut vad gäller sina egna kroppar.
Men, idag kan man läsa att cp-skadade barn i Sverige injiceras med botox rätt in i musklerna. Ibland hundra gånger högre doser än vad som används vid plastikkirurgiska insprutningar, trots att barnens kroppar är så mycket mindre än en vuxens. Och då nämns inte riskerna alls på samma sätt, trots att man i USA kan koppla 16 dödsfall till denna typ av behandling. För mig är detta ofattbart.
Här går man ut och varnar nojiga åldersfobiker, som har köpt myten att ett rynkfritt ansikte är vägen till Shangri-La. Men, man säger inte ett ord till föräldrarna till de cp-skadade barnen. Hur kommer det sig?
Försöker man att inte lägga ytterligare sten på bördan hos föräldrarna till det handikappade barnet? Antar man krasst att barnens föräldrar, om barnet skulle drabbas av svåra biverkningar eller avlida, ändå inte har energi och resurser att stämma läkemedelsföretaget i samma utsträckning som de rika skatorna har? Eller är det rentav så att barns hälsa och välmående, i synnerhet handikappade barns, inte är lika viktig som de välbeställda vuxnas? Har samhället verkligen blivit så cyniskt och kallt?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Läste just artikeln själv. Visst är det sjukt? Tydligen är ju inte riskerna till fullo utredda.
Tror du verkligen på att läkarna inte diskuterar riskerna med barnens föräldrar? Det tror jag att de gör, och det handlar ju om risken i relation till nyttan. Det här handlar om barn vars muskler låst sig i smärtsamma tillstånd; botoxbehandlingen erbjuder en möjlighet att lätta på dessa tillstånd.
Jag tror att de läkare som använder den här typen av behandling gör det med största försiktighet och bara med patientens bästa för ögonen.
Rormok: Jag håller med dig.
Katarina: Om det enda syftet med behandlingen vore att lösa kramper finns det läkemedel som uppnår just denna effekt, och som har avsevärt färre risker/biverkningar.
Läs på om spasmer hos CP-skadade barn INNAN du uttalar dig.
Vet du egentligen hur ont dessa barn har av sina spasmer.
Tror du verkligen att man ger dessa läkemedel utan att kalkylera riskerna med fördelarna?
anna g rahm. Vilka mediciner syftar du på i din kommentar? Jag vet hur det fungerar med botox och vilka risker det innebär. Vår läkare har infomerat oss och det är inga enkla beslut att fatta.
När man ser en så pass okunnig och oinsatt person skriva detta måste man nog ta till orda ändå och känna att vi har minsann gjort rätt. Det ser vi inte minst på Lillemans livskvalitet efter botoxbehandlingarna där INGA andra mediciner hjälpt. Har du den kunskapen så ge den till oss NU.
Vad jag förvånas över är de föräldrar som kommenterat inlägget, och de utbrott av anklagelser de gör sig skyldiga till. När jag läser dessa kommentarer låter det som att föräldrarna innerst inne anser att de gjort något jävligt dumt som låtit spruta in potentiellt dödligt nervgift i sina barn, och nu till varje pris vill tvätta sina samveten rena med ett blint försvar. En gång i tiden hette det att varken DDT eller neurosedyn var farligt - idag har vi detta som försvaras i god tro. De som anklagar Anna G Rahm för att vara okunnig, hur kunniga är ni om de framtida effekterna av giftet? Tycker ni att ni handlat rätt också om giftet har livet av era telningar? Med vilken rätt dömer ni ut inläggsförfattarinnans tvivel utan att varken ni eller läkarna kan garantera att giftet inte ger allvarliga men för era barn senare i livet?
Skicka en kommentar