Därför beundras skenrebellen

Det är kusligt, men föga förvånande, att läsa att skenrebellen Anders Borg räknas som en av de fyra främsta finansministrarna i Europa. Nej, en guldring i örat, ful frisyr och en förlegad kapitalistisk politik räcker inte för att bli rebell på riktigt, även om öronprydnaderna och en ful frisyr ger honom något gemensamt med Bob Geldof.

Fast, det klart, han för en ekonomisk politik som ökar klyftorna i befolkningen - de som har lite får ännu mindre, och de som har det gott ställt får det ännu bättre. Man skulle kunna säga att hans politik indirekt syftar till att svälta ihjäl så många av sina landsmän som möjligt - och då sänks ju statens kostnader drastiskt. Och, det måste visserligen anses rebelliskt - för det kommer att stöta på protester och myteri bland befolkningen.

Mot bakgrund av hur länderna inom EU har utvecklats; till länder där egoism och marknaden är de starkast lysande ledstjärnorna på bekostnad av humanism, lika värde och solidaritet, är det inte ett dugg underligt att man beundrar Anders Borg. För något han har visat att han inte är ett smack intresserad av, förutom när det låter väldigt bra att påstå sig tycka det, är att alla invånare i landet ska ha möjlighet att, trots sjukdom, handikapp eller arbetslöshet klara det dagliga livet och kunna betala sina räkningar.