torsdag 27 november 2008

Den långa (irr-)vägen till diagnos

I SvD slår man idag stort upp det att olika läkare ställer olika diagnos, och kallar sjukdomar för olika namn beroende på i vilket land de verkar. Som om det skulle vara en nyhet. Själv fick jag ett otaligt antal diagnoser innan läkarna till slut, efter 4½ år, enades om den slutliga diagnosen. Jag tänkte ett flertal gånger under de år då läkarna höll på att käbbla kring diagnoser, och kasta fram den ena mer absurda än den andra, på vilken tur det var att jag inte är lagd åt det hypokondriska hållet! Jag menar, vem skulle inte ha blivit lite knäckt av att få veta att man kanske, möjligen, eventuellt, fast troligen, och med viss sannolikhet kan vara drabbad av:

borrelia
hjärntumör
ischias
kroniskt ryggskott
MS
multipla diskbråck
migrän i knät (JA! En läkare sa faktiskt till mig att det var sjukdomen jag led av!)
reumatism
"lösflytande" tumörer i ryggmärgskanalen
vänsterarmssyndrom (JA! En läkare kallade min sjukdom för det!)

Slutligen förkastade man samtliga dessa diagnoser - ingen av dem hade några som helst stöd i undersökningar - och enades om fibromyalgi. Visst känns det som att medicinen är en trygg, och helt pålitlig vetenskap...?!

1 kommentar:

messan sa...

Ovissheten innan man får sin diagnos är inte kul.

När jag fick min diagnos var det en lättnad, en glädje på ett sätt.

 

Anna G Rahms funderingar och spetsfundigheter © 2008. Design By: SkinCorner