Rättspsykiatrisk vård

Att mördare dömda till sluten psykiatrisk vård beviljas permissioner är enligt läkaren Anders Milton ett sätt att slussa dessa vidare till ett liv utanför institutioner. "Om de tar sina mediciner, går på terapi och avstår från alkohol ska det inte vara några problem," säger han också. Och det är ju just det.

I den utökade bekantskapskretsen ingår en man, som sedan 1999 suttit inne i sluten psykvård för ett mord han begick. Vid brottet var han kraftigt påverkad av alkohol och tabletter, problem han sedan långt före dådet lidit av.

Redan år 2000 beviljades mannen sin första permission - egentligen inte för att han, för dem som visste hur han fungerade, visat framsteg i sin behandling, utan för att han snabbt lärt sig hur han skulle manipulera de behandlade läkarna och personalen som skötte den dagliga vården.

Under den första, likväl som alla de påföljande permissionerna återföll mannen i sitt gamla beteende med alkohol- och tablettmissbruk. Trygg i sin förvissning att personalen inte skulle upptäcka hans göranden, helt enkelt för att permissionerna han beviljats var för långa för att substanserna skulle upptäckas i de drogtester han var tvungen att underkasta sig vid återkomsten till vårdanstalten, kunde han återfalla i sitt skadliga beteende.

Den vårdande institutionen behäftade de människor som under permissionen skulle inhysa mördaren - och även ansvara för hans beteende - med restriktioner. En hundraprocentig anmälningsplikt. om någon av de icke-definierade reglerna kring den dömdes permission bröts ingick, samtidigt som värdfolket skulle se till att brottslingen hindrades från att återfalla i skadligt beteende. Det är ett alldeles orimligt ansvar som läggs på dem som av en eller annan anledning tar emot en person dömd till sluten rättspsykiatrisk vård i sitt hem under den dömdes permissioner.

Genom att privatpersoner åläggs ansvaret att se till att den dömde sköter sig under permissionerna finns inga som helst garantier för att de tre kriterier som Anders Milton sätter upp för en "trygg" utslussning i samhället (ta medicin, gå i terapi och undvika alkohol) ska uppfyllas.

Jag tycker att det enda rätta vore att bli betydligt mer restriktiv med permissioner - att permissionerna inte ska ske på slentrianmässig basis utifrån en läkares intyg till tingsrätten, utan att den dömdes psykiska status ska bedömas av flera, av varandra oberoende källor innan permission ens kan komma på fråga.

Mördaren jag berättade om dömdes för mord, begånget högst kallblodigt och under inflytande av alkohol och tabletter - ett straff att avtjäna i den slutna rättspsykiatriska vården - och kom ut därifrån efter knappt sex år. Inget i hans personlighet är, enligt honom närstående källor, förändrat - alkoholintaget är lika högt, mediciner struntar han i, likväl som terapi. Men, ingen kan göra något åt det, eftersom han är frisläppt. Så bra det fungerar med sluten rättspsykiatrisk vård...