Leninister vid fågelbordet

Den folkbildande kvällstidningen lär oss idag att bli snudd på professionella ornitologer, genom att - på bästa barnmanér - likna fåglarnas läten vid små meningslösa ramsor. Man får lära sig att turk- skogs- och ringduvan alla egentligen tycker att man ska besöka dem på löpande band, oavsett om man hinner eller inte. Gulsparven är en hejare på att räkna - i alla fall till sju, och att bofinken, den rackaren, egentligen är en rysk bolsjevik.

Leninistisk majoritetsman.

Tänk vad man inte visste om de vingburna. Ingen av de upptagna fåglarna har ett läte som liknar familjens undulats, då hon upptäcker det stora farliga rovdjuret huskatten. Pratbubblan från näbben på pippin visar då tydligt att hon i falsett skriker: "Herregud! Herregud! Herregud!" Högst situationsanpassat lämpligt, anser vi. :-)

På tal om ramsor har jag fortfarande en i huvudet från när jag gick i sjunde klass och just hade börjat läsa franska. Vi skulle lära oss att uttala det, egentligen inte alls, komplicerade å-ljudet:

Mon ami, Pierre Veau,
a un grand bateau.
Un bateau très beau,
avec un drapeau.

Än idag undrar jag vad det var för en flagga. Är det någon som vet? Vår fransklärare avslöjade det aldrig.

Pierre Veau?