Så kan Reinfeldt få min röst

I en artikel i SvD uttrycker überminister Reinfeldt sin oro över att vi svenskar är oroliga. Han är rädd för att svenskarna inte längre ska våga byta jobb, eller köpa hus. På en fråga om hur han planerar att agera som landsfader i denna tid av kris, svarar Reinfeldt:

– Jag tror alltid att man i orostider söker sig till ledare av olika slag /.../ det är viktigt att markera hur vi agerar, att vi inte är passiva.

Detta uttalande finner jag mycket trösterikt, då jag i skenet av überministerns uttryckta oro inte kan tolka det på annat sätt än att han, som den ansvarskännande landsfader han så gärna vill vara (men inte lyckas) snarast kommer att föregå med gott exempel; alltså byta jobb.

Försöker se ut som folk.

Han ställer sin plats som statsminister till förfogande, och tar i stället tjänst på Försäkringskassan - som klagomurstelefonist. Han skaffar också ny bostad - en fyra i Husby. Sin tidigare bostad i Täby säljer han på Tradera - utrop 1:-. Nesligt kan det tyckas då högsta budet på huset blir 17:-. Mer pengar har nämligen inte medelsvensson att spendera på "spontana inköp".

Så agerar en sann landsfader i en tid av kris. Lever under samma villkor som landets övriga invånare, utan privilegier som kommer med en uppsatt politisk position, och även utan den lön han vant sig vid. Hur skulle den trovärdige landsfadern kunna acceptera en bibehållet hög(-re) lön när stora delar av befolkningen (läs sjuka och arbetslösa) fått sänkt inkomst?

Den dagen überminister Reinfeldt inrättar sitt liv på det viset lovar jag honom min röst i nästa val.