Människoföraktet frodas

Det rabalder som Aftonbladets artikelserie om Försäkringskassans undermåliga service har dragit igång präglas av en genomgående sak: människoförakt.

Detta förakt har sin grund i alliansregeringens beslutsfattande, och den syn på sjuka alliansen mycket framgångsrikt har lanserat: de flesta sjuka är simulanter och är hemma bara för att de har det för bra ekonomiskt. Detta synsätt har anammats av många "vanliga" människor - misstron som möter en sjuk idag kommer inte bara på institutionell nivå, utan även i mötet med medmänniskor.

I de kommentarer som finns publicerade till artikeln i Aftonbladet är skiljelinjen tydligt markerad mellan de med en verklighetsbaserad syn på sakernas tillstånd, alltså de som antingen själva är beroende av, eller har en nära anhörig vars försörjning beror på pengar från försäkringskassan, och de som svävar i de ovetandes inferno - den kategori människor som fötts med silversked i munnen, aldrig haft en sjukdom svårare än nageltrång, fått jobb med hjälp av pappas kontakter och aldrig behövt bekymra sig för pengar.

Jag vet att det är oerhört politiskt inkorrekt att önska någon annan sjukdom, men jag kan inte hjälpa det. Jag hoppas innerligt att alla de som unisont hyllar den misantropiska politik som nu styr landet ska drabbas av all världens sjukdom och ohälsa! Gärna under aktuell mandatperiod, så att de får smaka den politik de så högljutt och förblindat hyllat. Helst drabbas av en obotlig sjukdom, som inte syns på utsidan, men som ändå är helt handikappande - gärna förknippad med stor smärta och lidande, så att de får känna på medmänniskornas misstänksamhet.

Sedan, efter att ha blivit ifrågasatta av myndigheter som de själva ivrat för att tillsätta, drabbade av idiotiska ersättningslagar som gör det näst intill omöjligt att föra ett drägligt liv - lagar de själva verkat för ska stiftas, vill jag höra om de lika förbehållslöst yvs över storheten i en människofientlig, verklighetsfrånvänd allianspolitik som den som just nu förs. En politik som inte bara raserar den samhällsstruktur som under mer än ett halvsekel byggts upp, utan som effektivt krossar enskilda invånares liv in i minsta detalj, och gör en stor del av dagens barn till utslagna, p.g.a. att deras föräldrars ekonomi raserats, utslagna, innan de ens tagit steget in i arbetslivet.

Är det den framtid du vill att dina barn ska möta och tvingas leva i? Om inte, höj din röst i protest!