När jag var liten var bland det bästa jag visste att titta i mitt kalejdoskop. Naivt önskade jag att världen runtomkring plötsligt skulle börja skimra i likadana färggranna mönster - för att livet var lika förgängligt som bilderna i kalejdoskopet hade jag tidigt varit tvungen att inse. Sällan blev de kulörta konstellationerna lika spektakulärt tjusiga som de bilder jag lyckats hitta på nätet.
Men, för en liten tjej på landet för sisådär trettio år sedan skimrade glasbitarna i röret likt de klaraste neonskyltarna. Det var tider, det.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar