Kunskap är lätt att bära

Att barn har förmågan att lära sig mycket mer än vi som vuxna tror, är jag helt säker på. Emellertid blir jag något tveksam då jag läser att en 12-åring i Kina är klar med sin universitetsutbildning i ickelinjär analys. Teoretiskt är jag säker på att hans kunskaper är goda, och kan mäta sig med vilken vuxen studerandes som helst. Men, man måste ha i bakhuvudet att pojken faktiskt bara är 12 år, och inte har hunnit tillägna sig någon empiri att tala om, eller för den delen en vuxen förmåga att resonera och tillämpa den teori han framgångsrikt har studerat.

För några månader sedan visades ett tv-program om en indisk pojke, som lyckats ta en universitetsexamen i medicin. Efter denna utbildning sökte han in till en av de fina privatskolorna i Storbritannien, men blev inte omedelbart antagen. I stället ville man testa bl.a. just de förmågor jag nämnde ovan - och i testen visade det sig att pojken inte, p.g.a sin låga ålder, skulle kunna tillägna sig vidare studier i den form han då önskade - att bli specialiserad i kirurgi och (om jag inte minns fel) virologi. I stället rekommenderade man honom att åka tillbaka till Indien och fortsätta sina studier där, helst med ungdomar i hans ålder, och sedan, när han införskaffat lite mer livsvisdom, kontakta skolan i England igen för att då kunna fortsätta sina studier där.

Det jag vill säga med mitt inlägg är att man visst måste uppmuntra, och peppa sina barn att lära sig så mycket som möjligt, men samtidigt inte vara rädd för att tala om att det finns gränser för vad som är möjligt att klara av för ett barn.