Sedan början av 60-talet har Eritrea och Etiopien krigat. Detta tidsspann gör kriget till en av de längst pågående konflikterna i världen. Med bara korta perioder av fred har strider blommat upp längs gränserna såväl som längre in på respektive lands territorium, just när alla trott att det kanske denna gång skulle bli varaktig fred.
När man idag läser att FN bestämt sig för att dra tillbaks sina fredsbevarande styrkor, som posterat gränsen vid Badme sedan stridigheter om gränsdragningen länderna emellan tog fart där 1998, är det inte långsökt att tro att strider snart bryter ut igen. Etiopien vill åt Eritreas kust - Etiopien är ett av få länder som inte har tillgång till någon egen hamn sedan Eritrea blev självständigt 1991. Eritreas president, Esaias Afwerki, är en f.d. gerillasoldat med storhetsvansinne, som anser att Eritreas territorium sträcker sig långt utanför de på kartan utsatta gränserna. Och utan mycket annan kunskap än att föra krig, och bråka med grannländerna för minsta lilla, styr han landet med järnhand.
Men, eftersom konflikten involverar två av världens fattigaste länder är det inte ekonomiskt intressant, och tilldrar sig ingen större pubicitet, så kriget och ledarnas dårskap kan fortsätta i det tysta utan minsta hinder eller inblandning utifrån. När nu FN ger sig av är jag rädd att en ny humanitär katastrof väntar invånarna i de båda, av torka och livsmedelsbrist svårt drabbade länderna.
fredag 1 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar