Den segrandes villkor

I en utmärkt debattartikel diskuterar Nader Sani, en lärare från Flemingsberg, hur det kommer sig att endast den förlorande parten i en konflikt ställs till svars för sina handlingar. Den segrande sidan dikterar villkoren för rannsakan och skriver även sin version av det inträffade som den objektiva version som sedan återfinns i historieböckerna.

Många är de moderna ledare som gjort sig skyldiga till brott mot folkrätten och mot mänskligheten genom bl.a. gripanden utan synbar orsak, systematisk förföljelse, etnisk rensning, eller, för de mindre nogräknade, ett veritabelt folkmord. Vid sidan av redan lagförda eller gripna (så gott som alla tillhörande den förlorande sidan) finns det en stor grupp som troligen aldrig kommer att ställas till svars för att de räknas till "segrarna".

USA har sedan 50-talets slut fler liv på sitt samvete än det är möjligt att räkna. Överallt där de ingripit för att "rätta till" länders styrelseskick, eller avsätta en president som misshagar dem har de lämnat högar av döda kroppar efter sig. Trots detta tillåts landet fortsätta agera som självpåtagen världspolis med omvärldens tysta godkännande - utan fara för att ställas till svars för sina handlingar. Dagens Ryssland är inte mycket bättre de. Tjetjener, armenier och georgier kan alla vittna om massgripanden och -avrättningar. Vid sidan av dessa två magnater på områden tillkommer de länder som varit deras allierade i insatserna.

Vad som förenar dessa förbrytare är den arrogans med vilken de fortsätter att begå horribla brott i förvissningen om att ingen någonsin kommer att döma dem, eller ifrågasätta deras omdöme.

Omvärlden har ju genom sin tystnad sanktionerat handlingarna och givit sitt godkännande.