Var är humanismen när den behövs?

Från att ha kunnat skryta med att ha om inte den bästa vården i världen så i alla fall en vård i toppklass till att vilja göra medicinska experiment på okontaktbara patienter, som vi kunde läsa om i tidningarna igår (se även bättre hälftens blogginlägg "Den moderna tidens trepanering?") och det som idag kan läsas i DN, att barnläkare Hugo Lagercrantz råder föräldrar med sjuka barn att flytta ifrån Stockholm borde steget och den mellanliggande tidsrymden vara ganska lång, men det verkar ha gått som över en natt.

Lagercrantz pekar på neddragningar inom framför allt barnsjukvården, som gör att t.ex. hjärtsjuka barn i Stockholm inte kan erbjudas den vård de är i behov av. Lagercrantz liknar situationen vid de tidigare så framstående sjukhusen i Stockholm vid den i sjukstugor på 50-talet. Han rekommenderar därför föräldrarna att flytta till t.ex Lund eller Göteborg med sina sjuka barn. För ännu så länge fungerar barnsjukvården där. Vart ska man sedan skicka dessa små sjuklingar, när det ekonomiska armodet spridit sig ut i landet i cirkelformiga rörelser från huvudstaden? Till Danmark? Norge?

Det är skrämmande att se hur snabbt denna försämring har gått, hur mycket fortare det går att bryta ner ett fungerande system än att bygga upp ett. Kommer Sverige någonsin igen att kunna konkurrera i den medicinska elitserien, eller är detta början på slutet?

Synsättet hos politikerna verkar vara helt människoförnekande - patienter förvandlas till ekonomiska enheter (kanske borde jag låna Marx uttryck, produktionsenheter...) i stället för enskilda varelser med individuella behov av stöd och hjälp i olika former. Förstår man inte att det inte lönar sig att spara på människorelaterad verksamhet? Vården måste få kosta och tillåtas lägga beslag på den summa insatt personal anser rimlig för att kunna upprätthålla en fungerande verksamhet där patienten står i centrum.

Att satsa i synnerhet på barnsjukvård borde vara en självklarhet. Barnen är framtidens humankapital - en resurs vi inte kan låta vittra bort på grund av sparbeting.

Vart har de humanistiska ideal tagit vägen som så länge varit vägledande för normer och värderingar inom inte minst politiken, och som tydligast synliggjorts genom vårt tidigare högt hållna sociala skyddsnät - ett nät som för övrigt sakta håller på att repas upp, maska för maska?