Hur återskapas något som inte finns?

För någon vecka sedan kunde man läsa att det fanns en marknad för mödomshinnor i Danmark. Nu finns hinnan inte ens längre. Det gäller att hänga med...

Då jag på mellanstadiet för första gången kom i kontakt med fenomenet mödomshinna sa vår, halvt gubbsjuke medelålders magister i sina gula träskor, att de flesta tjejer blöder när hinnan går sönder. Men, poängterade han, den kan lika gärna gå sönder under en gymnastiklektion, vid en cykel- eller ridtur (på hästryggen, alltså...) som vid ett samlag.

Nu är ju det här med bevarad eller förlorad oskuld inte ett problem för min egen del, men jag kan inte låta bli att tänka på alla de unga tjejer - framförallt dem uppvuxna i islamisk tradition - där det på många platser är en gammal sed att mannen på bröllopsnatten ska visa upp ett blodfläckat lakan för att bevisa sin nyblivna frus nyss förlorade oskuld.
Otaliga är de fantasifulla, uppfinningsrika sätt jag fått berättat för mig att det unga paret använder för att kunna tillfredsställa alla traditionsbundna anhöriga. Och, tänk. Alla år har man gjort det helt i onödan - hinnan finns ju inte! Och, hur återskapar man något som inte ens från början existerat?