En tävlande - En ordningsman

I Peking har de styrande ägnat två år åt att lära invånarna hur man möter och interagerar med besökande. Bland annat har kinesen informerats om att man inte ska peta sig i näsan, eller fråga den tillreste om hans/hennes yrke. Ok, peta näsan fattar jag, men yrke? Vad finns det för potentiellt provocerande i den frågan? Kinesen får inte heller spotta och slänga skräp på gatan, eller höra sig för om den besökandes sexliv. Att fråga främmande människor om deras sexliv tror jag inte tillhör kutymen i något land.

Jag kan inte låta bli att undra om samma regler gäller för de tillresta idrottsmännen, deras harem av tränare och allt vad det är, och alla åskådare. Tänk bara så jobbigt det blir för ordningsmakten under maratonloppen. Hur många gånger spottar inte de tävlande där i? För att inte tala om alla muggar som kastas då löparna släckt den mest akuta törsten.

Man får anta att varje tävlande helt enkelt tilldelas sin egen ordningsman när han/hon landar i Kina och att de under hela vistelsen i landet lever i fullständig symbios - hur skulle man annars klara av att upprätthålla ordningen till hundra procent?

Hinderlöparnas ordningsmän tränar för att toppa formen.