Så lär du bäst känna en svensk, är en kaxigt (och korkat) satt rubrik. Skulle det förresten vara acceptabelt att skriva en artikel under rubriken "Så lär du bäst känna en arab"? Nej, då är jag bombsäker på att författaren skulle bli kallad trångsynt rasist. Varför går det då bra att skriva så om svensken? Det låter för mig som om artikeln är baserad på den gamla myten om den oåtkomlige, kalle svensken. Om det skulle finnas ett formulär som med säkerhet fungerade skulle ingen, allra minst svenskarna själva behöva uppleva att de inte har några vänner. Att så inte är fallet tror jag att alla är medvetna om.
På få ställen i världen lever människor så isolerat och ensamt som vi gör här i landet. Självvalt påstår vissa, andra skyller på tidsbrist, men det har jag svårt att tro. Tänk om en artikel i en kvällstidning kunde komma med ett patentsvar på hur man lär känna en svensk (eller för den delen en människa från vilken annan del av världen som helst). Vilken framgång!
Vad man emellertid utgår ifrån i resonemanget är att det finns någon typ av nationalsjäl - ett gemensamt medvetande som nöts in i varje svensk under uppväxten. Tror vi verkligen det? En betydande del av svenskarna utesluts alltså därmed ifrån resonemanget - nämligen alla de människor som är av utländsk härkomst, men i praktiken svenskar. För det är väl medborgarskapet som avgör vad som är en svensk snarare än beteendet och vanorna? Alltså kan denna, vid första anblicken tämligen oskyldiga, artikel egentligen ses som ett indirekt rasistiskt inlägg. Artikeln pådyvlar människor egenskaper utifrån etnisk bakgrund och använder denna indelning för att särskilja människor ur ett vi-och-de-perspektiv. Det är nästan så att man tror att sverigedemokraterna har ett finger med i spelet.
Är det inte numera en vitt spridd kunskap att beröringspunkter människor emellan bara sällan främst definieras av nationalitet? Andra kriterier som ett gemensamt intresse, en likartad etisk grund, överensstämmande syn på politik, moral eller religion spelar oftast en betydligt större roll än nationalitet då man lär känna någon. För att tydliggöra kan jag ge ett exempel: För en människa som älskar att odla växter på sin kolonilott är det enklare att bli kompis med människan på jordplätten bredvid den egna, även om han råkar ha en annan nationalitet, än att bli det med en människa som endast utvalts för att han/hon råkar ha samma nationalitet. Titta på alla ungdomar som spelar i samma fotbollslag. Inte spelar det någon roll vilken nationalitet man har - alla spelar för att de gillar fotboll.
Kort sagt: Att lära känna någon bara för att han eller hon är svensk är en dålig grund för vänskap.
tisdag 22 juli 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
"Det är nästan så att man tror att sverigedemokraterna har ett finger med i spelet."
Nu delar jag inte din tolkning av artikeln - etnologer uttalar sig inte endast om etniska förhållanden utan även om exempelvis kulturella, sociala och historiska sådana - men nej, sd har inte "ett finger med i spelet". Sd är ett kulturnationalistiskt parti, inte etnonationalistiskt. Att du förnekar existensen av en gemensam svensk kultur är dock ganska magstarkt och rent av svenskfientligt, tycker jag.
"För det är väl medborgarskapet som avgör vad som är en svensk snarare än beteendet och vanorna?"
Självklart inte. Inte minst då det inte ställs några särskilda krav på ett svenskt medborgarskap. Jag blir ju inte kines för att jag får kinesiskt medborgarskap heller. Har du hört talas om den assimileringspolitik som Sverige förde fram till 1975?
Det är ganska roande att du bekräftar stereotypen av en politiskt korrekt svensklärarinna.
Ibland kan analyserandet gå lite väl långt som i ditt fall. Det är en artikel med glimten i ögat och att ta den på blodigt allvar är bara trångsynt.
Ha en fortsatt bra sommar
Kan du någonsin förlåta mig, Anna, för att jag är så "trångsynt"?
Kristina,
det är just din attityd och snabbhet att uppfatta artikeln som ett skämt - för att den riktas mot svenskar - som ger utrymme för smygrasismen i samhället.
tobias lindgren,
svar på dina kommentarer kommer - tro inte att jag låter dig stå oemotsagd.
Tobias:
Jag lovade dig, men framför allt mig själv, ett svar på din kommentar, och här kommer det.
Jag fascineras av din uppenbara talang för ordbajseri. Du slänger dig med termer fram och tillbaka - men kan, har jag sett på andra bloggar, inte förklara innebörden av dem - inte ens det banala ordet "svenskhet", som är så centralt i ditt resonemang. Det är ju trovärdigt. En gemensam begreppsdefinition är annars av nöden för att en diskussion ska kunna föras utan en massa onödiga missförstånd.
Angående medborgarskap hävdar jag fortfarande att den formella, och därigenom även praktiska, nationaliteten ligger i medborgarskapet. Om man är i besittning av ett svenskt medborgarskap är man också svensk. Punkt och slut. Emellertid kan man ha ett etniskt påbrå från ett annat land, men det hör inte till saken. Nationalstaten, utifrån vilken du definierar medborgarskap i din kommentar finns inte längre. Vi lever i ett mångkulturellt samhälle, där medborgarnas utseende kan spåras till alla världens hörn, i likhet med medborgarnas kulturella bakgrund, antingen du vill eller inte.
Angående assimileringspolitiken kan du vända blicken österut, mot f.d. Sovjetunionen och se hur väl denna politik utföll. Då järnhandens ledning försvann upplöstes även den stat som försökt stöpa sina invånare i samma form - i assimileringspolitikens namn.
Om jag bekräftar din bild av en svensklärare, glädjer det dig säkert att höra att du motsvarar min bild av en tämligen korkad sverigedemokrat.
Skicka en kommentar